12/23/2016

Nära vän i våldsam relation

Det är så att en av mina närmsta vänner (och äldsta) var nyss misshandlad och nästan dödad utav sin pojkvän (han tog strypgrepp på henne länge och slog henne i ansiktet upprepande gånger). Han hade inte druckit alkohol eller något liknande när det hände, dom tjafsades bara om att han tyckte att hon var jobbig och klagar på honom.

Han har aldrig tidigare gjort något liknande mot henne. Endast tryckt upp henne mot väggen några gånger, annars har han varit världens snällaste kille enligt mig. Men det som har hänt är oacceptabelt för mig, och hon har nu valt att gå tillbaka till honom TROTS att alla i hennes familj har förbjudit det och alla hennes vänner.

Vi försöker göra allt för att få henne att komma på andra tankar men hon säger att hon älskar honom och vill vara med honom trots att han nästan dödade henne.

Tydligen har han varit våldsam mot sitt ex också. Kommer misshandeln att upphöra? Vad kan vi som närstående göra?


Jenny Klefbom svarar:

Du skriver inte hur gamla ni är, men mitt intryck när jag läser din fråga är att du och din kompis är relativt unga människor. Jag drar den slutsatsen eftersom du skriver att hennes familj har ”förbjudit” henne att gå tillbaka till sin pojkvän. Åldern spelar en viss roll här, för är din kompis under 18 år så har hennes föräldrar betydligt större möjligheter att påverka och bestämma än de har om hon är vuxen och redan har flyttat hemifrån.

Vad jag kan hjälpa dig med är att skriva lite om hur våld i nära relationer brukar fungera, så att du har tillgång till rätt information och goda argument i dina samtal med kompisen.

Det förekommer att både kvinnor och män, tjejer och killar, misshandlar och slår sin partner. I heterosexuella relationer så finns det dock alltid en inbyggd ojämlikhet, då mannen oftast har en större muskelmassa och kan orsaka större skador med sitt våld än vad kvinnan kan. Mannens styrka blir på så vis ett vapen som han kan använda till att skaffa sig makt och bestämmanderätt, både genom att faktiskt misshandla, och genom att låta kvinnan leva under ett konstant hot om misshandel.

När man talar med kvinnor som utsatts för långvarigt våld så framträder ett mönster som gäller i de allra flesta våldsrelationer. Kvinnorna beskriver att mannen ofta var väldigt trevlig och uppvaktande inledningsvis. Det är han också ofta mellan misshandelstillfällena. Det är inte helt ovanligt att den misshandlande mannen också är ångerfull och ber om ursäkt. Han kan överösa kvinnan med presenter och kärleksbetygelser, och lova att han aldrig mer kommer att slå.

Han kan också skylla sitt beteende på yttre omständigheter, som en dålig barndom, att han var full och liknande. Syftet med detta är förstås att försöka påvisa att han inte kan avkrävas fullt ansvar för det han har gjort, och kanske också att han förväntar sig förståelse och sympati eftersom – enligt honom – även han är ett offer.

En annan vanlig utveckling är att kärleksbetygelserna blir allt mer sällsynta, i takt med att maktförhållandet blir alltmer etablerat. Det är lite som att en del misshandlande män ”använder” sig av sin trevlighet bara så länge den behövs, det vill säga fram tills det att kvinnan är så fast i relationen att hon inte kan ta sig ur den. Då behövs inte någon mer uppvaktning, utan då är det ett rent ”herre-slav” förhållande som gäller.

Men hur är det möjligt att det finns kvinnor som ställer upp på detta? Jo, det beror på att vi människor är så fantastiskt flexibla och anpassningsbara av naturen. När förändringar sker långsamt, med ett litet steg i taget, så tenderar vi att tappa våra referensramar och bara acceptera läget så som det är. För en utomstående kan det te sig helt absurt hur dåligt någon ”frivilligt” låter sig behandlas, men den utsatta upplever inte situationen som anmärkningsvärd. Det är samma mekanismer som ligger bakom det vi brukar kalla för hjärntvätt, och som till exempel gör att människor stannar kvar i destruktiva sekter.

Man brukar kalla den här typen av långsam förändring för ”de små stegens tyranni”. När jag läser det du skriver så undrar jag faktiskt om inte även du är lite påverkad av detta fenomen. Du skriver att ”han har aldrig tidigare gjort något liknande mot henne. Endast tryckt upp henne mot väggen några gånger, annars har han varit världens snällaste kille enligt mig”. Jag hoppas innerligt att du inte har så låga förväntningar på livet och på killar att du tycker att det är ok att ”trycka upp någon mot väggen några gånger”. Ännu mer hoppas jag att du innerst inne förstår att det knappast är så ”världens snällaste kille” beter sig. Det finns miljoner mycket snällare killar än så där ute. Det här är viktiga saker för dig att tänka på. För när du pratar med din kompis så gäller det att du kan se nyktert på situationen, och att du inte går in som en slags ”medberoende” och normaliserar helt oacceptabelt våldsbeteende hos killen.

Det är tyvärr ovanligt att män bara slår en gång. Visst kan det hända att en kille som vanligtvis är lugn och snäll går för långt, kanske när han är extremt stressad, är påverkad av droger eller alkohol, eller mår psykiskt dåligt. Så verkar det inte alls vara med din kompis kille. Som du beskriver saken så är våld ett vanligt och för honom helt naturligt beteende, och risken verkar mycket stor att han inte bara tar till våld mot din kompis igen, utan att detta riskerar att vara grövre och allvarligare för varje gång det sker. Jag skulle säga att din kompis faktiskt svävar i livsfara.

Din kompis hävdar att hon älskar denna kille. Man kan fråga sig hur hon resonerar kring vad denna kärlek består av. Är det så att hon älskar den kille han är när han inte slåss, och att hon lever på hoppet om att det inte ska hända igen? Eller är det så att hon misstar det beroende och den undergivenhet som han håller på att skapa hos henne för kärlek? Att se upp till någon kan man göra av många skäl, varav ett är att man ser upp till den makt som den andra har över en.

Tyvärr kan man inte göra så mycket mer för sin kompis som misshandlas än att vara den som står för en verklighetsanpassad syn. Man kan visserligen också anmäla brottet till polisen, och det bör man göra eftersom det är bra om det finns tidigare anmälningar hos polisen den dagen din kompis svävar i verklig livsfara. Anmälningarna kommer dock knappast att leda till några fällande domar, kontaktförbud eller liknande, så länge din kompis inte medverkar i polisutredningen.

Stå alltså på dig i vad du tycker, och låt dig inte dras med av bortförklaringar och förmildrande beskrivningar.

Med vänlig hälsning,