5/25/2016

Kan man begära diskretion under en ADHD-utredning?

Jag har starka misstankar om att jag har ADHD, och överväger att be om att få en utredning av det. Vad jag undrar är hur en diagnos kan påverka mitt liv i övrigt.

Jag är mån om mitt privatliv och är orolig för att andra kan komma att ta del av min diagnos. Eller att det på nåt sätt ska kunna begränsa mina val i livet, vare sig det gäller karriärvägar eller annat som jag ännu inte har kommit på.

Hur går en utredning till i korthet? I och med att jag känner att det här är väldigt privat och inte vill dela det med min omgivning känner jag att jag inte vill blanda in familj och bekanta. Jag läste något om att utredaren kan vilja intervjua familjemedlemmar, eller tidigare lärare och liknande. Stämmer detta? Och går det att undvika detta av privata skäl?


Jenny Klefbom svarar:

All vård som bedrivs i Sverige måste journalföras. Det innebär att det exempelvis är helt omöjligt att få en neuropsykiatrisk utredning gjord utan att den också dokumenteras. Min uppfattning är dock att allmänheten ofta inte har klart för sig hur hård sekretessen är kring sjukvårdsjournaler. Din journal får bara läsas av den som ger dig vården, och dig själv. Ingen annan får gå in och läsa din journal, inte heller de andra som eventuellt jobbar på samma mottagning som din utredare.

I hela Sverige genomförs nu successivt sammanhållen journalföring. Det innebär att olika mottagningar och kliniker inom landstinget kopplar samman sina digitala journalföringssystem. Även många privata vårdgivare är inkopplade på samma system. Det betyder inte att vem som helst har rätt att gå in och läsa din journal, men risken finns förstås att du senare söker vård för något helt annat, och då får din nya vårdgivare tillgång till journalanteckningarna från ADHD-utredningen. Detta kan man dock enkelt skydda sig mot genom att spärra journalanteckningarna. Om du redan från början ber om detta, så kommer journalen inte att kunna ses av någon utanför den aktuella mottagningen.

Vidtar du de här försiktighetsåtgärderna så finns ingen risk att någon, allra minst blivande arbetsgivare eller någon annan utanför vården, kommer att kunna ta del av utredningsresultaten. De stannar hos dig och personerna som gjort utredningen.

Det finns dock några tillfällen då det kan ställas krav på att få kännedom om någons hälsotillstånd. Det gäller exempelvis då man tar körkort, och om man ska ta en försäkring i ett privat företag. Men det får ses som logiskt att man inte kan ta en sjukvårds- eller livförsäkring utan att beröra sitt hälsoläge.

Självklart är det också, i förlängningen, väldigt viktigt att du själv inte döljer om du exempelvis äter medicin mot ADHD om du besöker en läkare för att få en annan medicin utskriven. I de allra flesta sjukvårdssammanhang är det ju livsviktigt att man ser till människan som en helhet, då det som var ämnat att bota/lindra kan bli livshotande i kombination med en annan vårdinsats.

I en bra ADHD-utredning ingår att utredaren samlar in så mycket information som det är möjligt att få, gällande hela patientens liv. Det innebär att man vanligtvis ber om att få göra en intervju med en förälder. Exempelvis är ett diagnoskriterium för ADHD att symtomen ska ha funnits redan under barndomen, och det är inte helt seriöst att grunda sig på uppgifter från den det gäller, som då alltså ska förväntas kunna redogöra för avvikelser i sitt eget beteende som helt liten. Det förekommer dock att det inte finns någon förälder att intervjua. Ja, det förekommer till och med att det inte finns någon anhörig alls som kan ge uppgifter om barndomen. Varje utredning måste därför göras utifrån de omständigheter som råder.

Mitt förslag är att du pratar igenom dina känslor med den som ska göra utredningen. Ibland är det exempelvis möjligt att rekvirera journaler från BVC och elevhälsovård, som kan ge de upplysningar som en utebliven föräldraintervju skulle ha gett. Kanske kan ni hitta ett sätt som inte involverar din släkt. Kanske kan din utredare motivera dig till att ändå involvera någon – som kan förväntas hålla ditt förtroende för sig själv. För jag tycker ändå att det är en stor fördel att kunna vara så pass öppen mot sina föräldrar att man involverar dem. Och även om de bidrar med sina uppgifter i en intervju, så betyder det inte att de måste få veta vad resultatet av utredningen blev.

Har man ADHD så är det dock något som inte går att dölja. Det är ju inte diagnosen i sig som är det väsentliga, utan vad den ställt och ställer till med. Och har du under hela ditt liv haft svårt med koncentration, hyperaktivitet och impulsivitet så lär detta inte vara något som har gått dina föräldrar helt förbi. Min egen erfarenhet, från många utredningar, är att en diagnos tvärtom leder till att föräldrar plötsligt får förståelse för det som de kanske tidigare har tolkat som ”olydighet”, ”lathet” eller ”slarv”. Utredningen kan alltså också leda till bättre relationer, som en positiv bieffekt.

Vänlig hälsning,