11/19/2010

Jag får inte träffa mina barnbarn

Min son träffade sin fru för 5 år sedan och allt var och är jättebra mellan dom. För 16 månader sedan fick dom sitt första gemensamma barn och för 3 veckor sedan kom det andra barnet.

Nu är det så att min son har under det senaste året tjatat på mig och min dotter att vi ska ändra kostvanor, börja motionera och sluta röka. Vid varje tillfälle som gavs så tjatade han för att hans fru är kostrådgivare mm mm, men jag anser att vi är vuxna och har själva rätten att avgöra vad vi gör osv.

Det har nu gått så långt att vi vägrats tillträde till deras liv för att vi inte uppfyller de krav dom har. Jag få inte kontakta dom innan jag har ett sunt leverne säger han och hans starkaste argument är att han ska skona sina barn från 2 begravningar.

Jag tycker han resonerar egoistiskt och han gör inte sina barn en tjänst för dom har en farmor och faster som älskar dom så varför inte låta dom veta och känna det då?

Den lilla har jag inte fått träffa alls och den större ängeln vet vem farmor är och nu får hon inte träffa mig. Jag får inte ringa eller kontakta dom på några villkor. Detta är inte min kärleksfulla son utan något har hänt som gjort att han nu stänger oss ute.

Det finns alltid en oro hos föräldrar och barn att något ska hända ens nära och kära men låter man det styra så kan man inte låta barnen lära känna någon i familjen. Det är en så stor sorg och svårt att hantera den och förhålla mig till den. Har jag som farmor inga rättigheter?


Jenny Klefbom svarar:

Tyvärr är varken du eller dina barnbarn de enda som har drabbats av att föräldrarna har fattat ett så här drastiskt beslut. Det är naturligtvis inte bra för barn att tvingas växa upp utan anknytning till sina mor- och farföräldrar, eller för den delen fastrar och morbröder. Det skapar ett tomrum och senare i livet en massa undringar över varför de har missunnats den här viktiga kontakten. Vi människor är mycket sociala varelser, och familj och släkt är viktiga beståndsdelar då vi bygger upp vår identitet.

Jag förstår därför att du är chockad över din sons oerhört dramatiska och, som jag förstår det, på gränsen till personlighetsförändrade beteende.

Några juridiska rättigheter att träffa sina barnbarn finns inte i Sverige. Så det du måste sätta ditt hopp till är att försöka tala din son tillrätta. Det du beskriver som problemet är att din son värderar ett hälsosamt leverne väldigt högt. Kanske så högt att det snarare låter som fanatism än som normal sundhet?

Å andra sidan har han förstås rätt att ställa krav på att hans små barn inte utsätts för hälsorisker. Det är till exempel helt naturligt att man inte vill att någon röker i närheten av barn. Det är också föräldrars rättigheter att bestämma över vad de egna barnen får stoppa i sig, och vad de inte bör äta. Om det är så att släktingar äter mediciner, dricker alkohol eller tar droger som påverkar omdömet är det naturligtvis också ett skäl att inte låta barnen träffa, eller åtminstone vara ensamma tillsammans med, släktingen.

Om det din son främst oroar sig över är att du och din dotter ska dö av era vanor, undrar jag hur han resonerar. Lever ni faktiskt så ohälsosamt att er hälsa är i fara? Eller har din son en helt förvrängd uppfattning om risken med era levnadsvanor?

Kanske är hans oro så stark att han har tagit till sitt hårda ultimatum främst för att han är livrädd att förlora er? Eller tänker du att han är så påverkad av sin fru att han inte längre tänker klart?

Hur det än är med den här saken så är det väldigt viktigt att ni får prata igenom alla tankar och föreställningar på ett lugnt och sansat sätt. Ni behöver göra rationella bedömningar av hur stora olika risker är. Och hur man ska väga riskerna mot varandra – risken med att leva ohälsosamt för er – och risken med att undanhållas kontakten med viktiga anhöriga för dina barnbarn. Och det här tror jag att ni behöver hjälp med.

Börja med att bjuda in din son till ett samtal på familjerådgivningen. Om han inte vill det, har du också möjligheten att vända dig till socialtjänsten och be om hjälp. Som jag redan har skrivit har de ingen juridisk möjlighet att tvinga fram ett umgänge, men är de kloka så ser de att någonting inte är helt rätt när det blir så här, och tar sitt ansvar för att försöka reparera era relationer.

Vänlig hälsning,