Ska en 14-åring få spela Call of duty?
Jag undrar vad ni har för åsikt om Call of duty 7. Min son som går i 7:an och vill ABSOLUT köpa det. Han har aldrig varit så bestämmd förut. Jag tycker det är för våldsamt, man vad vet jag, jag har ju inte spelat det. Till saken hör att hans närmsta kompisar får köpa det och har "lankvällar" då de spelar, min son får stanna hemma för dels så har han inte PS 3 som de andra (vi har Wii).
Så han sitter helt enkelt hemma när de andra umgås över tv-spelande...han har inga problem i skolan och sportar också...står inför en diskussion med hans pappa där vi ska bestämma, och jag vet inte vad jag ska tycka och göra. Jag har frågat de andra föräldrarna vad de tycker om spelets innehåll, men de varkar inte direkt bry sig utan tycker: "-så länge de har kul så.." Hjälp, hur gör jag på bästa sätt? Jag vill att han ska få det så han blir glad och kan vara med sina kompisar..
Jenny Klefbom svarar:
Jag känner inte till innehållet i Call of duty 7, och för att skapa mig en bild av det skulle jag vara tvungen att spela spelet ordentligt vilket jag inte har möjlighet till. Men det skulle ju faktiskt du kunna göra, för att bilda dig en egen uppfattning. Det är alltid en bra idé att ta del av de saker som ens barn och ungdomar ägnar mycket tid åt. Dels är det lättare att komma med bra argument om man vet vad man pratar om, och dels så får man en närmare kontakt med sina barn om man har insyn i deras liv.
En riktlinje när det gäller spel är att gå på den åldersmärkning som alla seriösa spel har. Är det så att Call of duty är tänkt för äldre ungdomar, så finns det all anledning att vänta. Märkningen följer ju vedertagna riktlinjer för vad man klarar av i olika åldrar.
Jag tycker också att det är bra och modigt av dig att ha tagit upp saken med kompisarnas föräldrar. Men de verkar inte riktigt axla sitt föräldraansvar i den här frågan. Det är jättetråkigt, för just att gå samman med andra föräldrar är annars ett jättebra sätt att hantera sådana här gränssättningfrågor.
Däremot tycker jag inte att det finns något skäl för dig att ge med dig, bara för att andra föräldrar har visat sig brista i ansvar. Det är ett känt faktum att saker inte behöver vara bra bara för att många accepterar dem. Så stå på dig i din uppfattning – vad den än är i slutänden. Jag tror också att din son i långa loppet kommer att uppskatta att han har en mamma som verkligen bryr sig om honom, och som inte själv faller för grupptryck, även om han kanske inte ser på saken så just nu. Min erfarenhet är att det faktiskt är lite status hos ungdomar att ha föräldrar som bryr sig.
Vänlig hälsning,
