Svårt med kroppskontakt - vill inte att min dotter blir lidande
Jag tycker att det är svårt med kroppskontakt och nu känner jag att det får min dotter att tro att jag inte tycker om henne! Jag älskar henne jättemycket men har svårt för att hon ska vara på mig. Hon är 9 år och vill gärna ha närhet. Jag har en son på 15 år som inte vill ha kroppskontakt (han har asperger) så han märker inte av det problemet med mig.
Jag har en son på 4 år som hela tiden vill vara nära mig och det fungerar! Har även svårt med kroppskontakt med mannen. Varför känns det så här? Vad ska jag göra? Försöker att tänka på det men det kryper i hela kroppen på mig när de ska vara nära mig (förutom yngsta sonen).
När de andra barnen var små kändes det inte så. Det är nu när de är större. Jag vill inte att min dotter och man ska känna att jag inte älskar dom! Ska det bli likadant med min yngste pojke när han blir större?
Jenny Klefbom svarar:
Aspergers syndrom, som din äldsta son har diagnosticerats med, har starka genetiska komponenter. Det betyder inte att det finns ett rakt samband mellan barn med Asperger och föräldrar med Asperger, men det är mycket vanligt att man åtminstone delar en del personlighetsdrag med varandra.
Det du beskriver, en stark motvilja mot kroppskontakt med alla utom mycket små barn, är ett mycket vanligt symtom vid autismspektrumstörningar. Det räcker inte på något sätt för att ställa en diagnos, men att du upplever det så här får mig ändå att undra över hur du tänker kring eventuell neuropsykiatrisk problematik hos dig själv?
Det finns ju faktiskt möjlighet att få genomgå en utredning även som vuxen. Kanske att det främsta syftet med att dra igång en sådan inte alltid är att få en diagnos (i synnerhet om man inte upplever att man har några större problem med livet), utan snarare att få en större förståelse för sig själv. Du är ju full av frågor kring dina egna reaktioner, och hyser också en oro för hur de kan komma att påverka dina barn. Då tycker jag att det finns anledning att gå lite mer till botten med hur, och varför, man fungerar som man gör.
Om det å andra sidan inte finns någonting annat än just denna motvilja mot kroppskontakt hos dig som du upplever som problematiskt, är det kanske bäst att bara acceptera att vi alla är olika och har våra egenheter. Och att vi får hitta fungerande förhållningssätt och kompromisser för olika situationer.
Jag tror också att det skulle vara betydligt lättare för din dotter att acceptera att hon inte får så mycket kroppskontakt av dig, om hon också får en förklaring till varför det är så. Kanske kan du börja med att bara berätta för henne att detta är ett personlighetsdrag som du och din äldste son delar, och som inte på något sätt betyder att du inte älskar henne. Utan att du tvärtom är väldigt orolig för hur hon blir lidande av den här egenheten hos dig.
Vänlig hälsning,
