1/10/2011

Fritidsintresse som styr relationen

För cirka 5 år sedan träffade jag ”mannen i mitt liv”. Vi är särbo och har både tonårsbarn från tidigare förhållande. Det har givetvis inte varit lätt men jag har aldrig tvivlat på min kärlek till honom. Det handlar om en diskussion som har pågått i fler år mer eller mindre där vi helt enkelt inte kommer framåt - jag kan inte acceptera de prioritering som han gör. Hans stora fritidsintresse är hockey.

Han är bl.a. engagerad i sin sons hockeylag som lagledare och sitter med i föreningens styrelse. Hockeyn tar upp väldigt mycket av hans tid, tankar, kraft och energi. Det känns som allt och alla får stå tillbaka för hans intresse för hockeyn (som han oftast försvarar med att han gör det för sin son). Detta resulterar i att vi inte har så mycket tid för varandra och när vi väl ses är han ofta trött.

Det är svårt att planera in saker tillsammans under hockeysäsongen. Jag blir ofta besviken för att jag får stå tillbaka och vi får ställa in saker till förmån för hockey.

Min partner brinner verkligen för hockeyn och han känner en stor lojalitet till sin sons hockeylag. Jag är inte intresserad av hockey. Jag har försökt intressera mig men det är värdelöst för han blir så inne i hockeyn att han är helt okontaktbar. Det känns som att hockeyn förföljer oss och styr våra liv– han får ofta telefonsamtal om hockeyn när vi gör något tillsammans. Jag kan inte lösa detta. Jag kan inte heller acceptera detta men vill inte heller lämna honom. Därför ber jag nu om råd - hur kan vi lösa detta?


Anna Karlstedt svarar:

I de flesta lyckliga relationer ger parterna varandra utrymme att göra sådant som man brinner för. Så visst ska din man ägna sig åt hockey som ju verkar vara hans stora passion. Lika självklart är att ni måste försöka hitta en balans och att du inte ska behöva stå tillbaka helt för hans hockeyintresse.

Du skriver att ni diskuterat detta genom åren men inte kommit närmare en lösning. Den här typen av konflikter är svåra att prata om eftersom de rör sig på två plan. Dels finns det konkreta planet där man kanske bråkar om hur många timmar som faktiskt läggs på hockey eller om vilka saker som man måste avstå på grund av den. Sedan finns det känslomässiga planet. Du känner dig sannolikt avvisad och bortvald, din man kanske känner sig pressad av både hockeylaget och dig, kanske har han skuldkänslor. Ofta startar gräl på det konkreta planet och blir kvar där, känslorna brukar elda på konflikten men sällan komma ”upp på bordet”.

Det är ofta lättare att nå varandra om man istället börjar med känslorna. Försök att formulera vad bristen på tid tillsammans med din man gör med dig, vad du tänker och känner om det. Försök göra det utan att kritisera. Du behöver faktiskt inte ta utgångspunkt i hockeyn, det är ju inte den i sig som är ditt problem utan bristen på kvalitetstid. Samtalet kommer komma till hockeyn så småningom ändå, var så säker. Vidare bör du ta samtalet i en stund då du inte redan är arg eller sårad utan då ni har det bra.

Ett första mål för er bör vara att ni båda förstår den andres tankar och känslor kring ert hockeyproblem. Lyckas ni med det finns möjligheter att tillsammans finna en balans mellan hockey och resten av livet, en balans som ni båda kan leva med. Lycka till