1/12/2011

Tonåringar som vägrar flytta med oss

Jag och min man står inför ett jätteproblem i våra ögon. Min man har två barn från tidigare äktenskap en som är 15 och en som är 18 år. Vi skall snart flytta och barnen vägrar!

Flytten innebär att vi får ställa upp med att köra 15-åringen mer men detta har vi lovat då bussarna inte går jättetätt.

Mamman till barnen har dem varannan vecka och vi varannan skall tilläggas.

Nu tycker barnen att pappan (min man ) skall ta hand om dom hos mamman på sin vecka så de slipper flytta. Vi tycker inte det är ett alternativ då vi vill leva och bo, äta middag på samma ställe? Hur gör man? Kan man tvinga sin 15-åring ? Ser inget annat alternativ för barnen kan inte bo själva hos mamman då hon lever 60 mil bort varannan vecka?

Vad har vi för alternativ?


Jenny Klefbom svarar:

Den fråga som väcks hos mig är: Vilka samtal och resonemang har föregått era flyttplaner? Som du beskriver det har din mans barn ganska speciella omständigheter. Dels är de skilsmässobarn, och har tvingats anpassa sig till allt det för med sig. Men utöver det har de dessutom en mamma som inte alltid finns på plats, och, verkar det som, en pappa som inte alltid resonerar igenom sakernas tillstånd med alla som blir påverkade av hans beslut.

Jag vet inte alla omständigheter kring er flytt, men jag kan förstå att barnen blir upprörda just på grund av den maktlöshet de hamnar i. De verkar inte ha haft någon talan. De verkar inte heller ha några valmöjligheter. Och deras liv verkar påverkas ganska mycket av det planerade.

Så stora tonåringar har ju inte bara behov av att bli skjutsade till aktiviteter. De lever en stor del av sina liv tillsammans med sina kompisar, och behöver ha möjligheter att själva planera sin fritid, utan att alltid vara beroende av vuxna. Det är faktiskt inte jättevanligt att ungdomar i den här åldern fortfarande bor exakt varannan vecka hos vardera föräldern, men som jag förstår det har din mans barn inte haft så mycket val heller i detta arrangemang.

Jag tror inte att det finns någon enkel lösning på era problem, i och med att själva problemet tycks vara att ni inte har planerat så noga på förhand.

Det optimala vore förstås att backa bandet. Kan man skjuta upp flytten några år, det handlar ju inte om lång tid innan barnen kommer att flytta hemifrån? Kan mamman ändra något i sitt liv så att de kan bo mer hos henne? Kan man ordna någon slags extraboende under en övergångsperiod, eller lösa boendefrågan på något helt annat sätt? Skulle barnen kunna bo heltid hos er, så att de åtminstone kan inrätta sina liv mer permanent utifrån förutsättningarna?

Hur det än blir, tror jag att det är helt nödvändigt för din man att noga prata igenom allt med såväl sina barn, som med deras mamma. Det som jag tror skulle vara värdefullt ur barnens synvinkel är om han verkligen lyssnar på dem, och tar till sig deras synvinklar och behov. Utifrån det behöver han sen vara öppen för att hitta kompromisser, eller tillfälliga lösningar, som alla kan finna acceptabla.

Vänlig hälsning,