Anknytning när pappa är långtidsbortrest
Vi planerar att skaffa barn. Pappan kommer att vara borta på utlandstjänst i 3-6 månader när barnet är kanske ett år. Jag har läst någonstans att det är mycket skadligt för anknytningen om en förälder är borta länge så tidigt i ett barns liv. Bör vi avstå från barn på grund av detta? Vi är så gamla (40) att vi inte kan vänta med barn till efter utlandstjänstgöringen 2012.
Jenny Klefbom svarar:
Anknytningen är en komplicerad process, som självklart tar stor skada av att en av de primära vårdarna plötsligt försvinner under 3-6 månader.
Ser man historiskt på hur människor hanterat sådana här frågor, så har det varit vanligt att föräldrar, och då framförallt pappor, har lämnat sina små barn under långa perioder, på grund av jobb och ekonomi. Att man har gjort så har kanske delvis berott på att man inte känt till hur anknytningsprocessen fungerar, men framförallt så tror jag att vi i vår kultur inte riktigt räknat med att fäder ska ha en speciellt nära kontakt med sina barn. De har helt enkelt prioriterat bort sin föräldraroll, till förmån för att vara familjeförsörjare.
I dagsläget läser man ibland om män som senare i livet ångrar hur de ”offrat” sina barn för världsliga saker som pengar och karriär. Och det finns också många vuxna barn som inte har speciellt mycket, eller nära, kontakt med sina fäder på grund av samma sak.
Utöver bristfällig kontakt, finns det sannolikt också många vuxna barn som fastnat i beteenden som går ut på att söka en frånvarande pappas bekräftelse och uppmärksamhet, dvs att man utvecklat vissa problem med att relatera till andra till följd av brister i anknytningen till pappan.
För dig själv är det också värt att fundera över att äktenskap där man delar på vården av barnen rättvist har mycket större chans att hålla, medan förhållanden med väldigt ojämlik fördelning av arbetsuppgifter dels brukar vara mer konfliktfyllda och dels oftare slutar med skilsmässa. Den forskning som talar i den här riktningen bygger alltså på statistiska undersökningar.
Beträffande er situation så tänker jag att ni behöver fundera över vilken roll din man vill ha för sitt barn. Om hans långa frånvaro är inplanerad redan från början, och inte går att ändra på, så kanske han också ska avstå ifrån att ha en så stor roll i sitt nyfödda barns liv. För har han ingen stark anknytning till barnet så finns det ju inte heller någon anknytning som kan ta skada av en separation.
Detta förutsätter ju då att du accepterar att ha den huvudsakliga vårdarrollen för ert barn under den första tiden. Sedan kan han satsa på att bygga upp en relation till sitt barn när han kommer hem från utlandstjänstgöringen, förslagsvis genom att då vara föräldraledig en längre period. Det är nämligen aldrig för sent att bygga upp en anknytningsrelation, och är ni båda medvetna om problematiken och har en tydlig plan för hur ni kan mildra den, så ökar chanserna att det ska bli bra i slutänden.
Ett annat, och betydligt bättre, alternativ är om ni kan påverka din mans utlandstjänst på så sätt att hela familjen kan följa med. Eller genom att den går att skjuta på framtiden.
Här kan du läsa mer om:
Anknytning
Att bli förälder
Barns utveckling 0-1 år
Vänlig hälsning,
