12/7/2016

Fastnat i våra förväntningar på varandra

Jag och min man kämpar för att leva mer jämställt men det vi konstant fastnar i är förväntningarna på varann i våra könsroller. När vi är oense så hamnar vi alltid i maktkamper där min man alltid tror att han måste vinna. Han förväntar sig undermedvetet att jag ska bete mig mer "kvinnligt" och ta det mesta ansvaret med ett leende på läpparna. Vilket jag inte gör eller vill. Jag vet dessutom inte om jag är binär så jag är extremt obekväm med att andra ska lägga på mig förväntningar utifrån att de tror att jag är kvinna. Själv blir jag besviken på min man och fastnar i att jag trodde att han var annorlunda. Jag trodde att han skulle vara mindre "man".

Utåt så verkar han vara en otroligt mjuk man med många feminina egenskaper så jag blir så besviken när han inte lyssnar på mig och förväntar sig att jag ska ta allt ansvar själv. Vi kan prata om det mesta men vi vet inte hur vi ska komma förbi dessa förväntningar. Han blir omedvetet arg och besviken för att jag inte beter mig mer som en kvinna och jag blir arg och besviken för att han inte är mindre man och mer sig själv.

Jag hade hoppats att vi skulle leva som goda vänner som respekterade varann och delade livet. Nu är det jag som blev kvinnan som måste ta ansvar för barn och hem medan han gör allt kul.

Hur kommer vi vidare?


Du beskriver ett fastlåst läge som repeterar sig och som slutar med en maktkamp. Det tycks som ni har svårt att acceptera varandra så som ni är som personer/personligheter. Ni har förväntningar som inte infrias och det gäller er båda. Frågan är om ni i era föreställningar och förväntningar har fastnat i mer stereotypa könsroller. När jag läser din text blir jag lite förvirrad. Du skriver att din man egentligen är mjuk och mer feminin, men när det gäller relationen till dig blir han "för mycket man - macho" och vill att du skall ta allt ansvar hemmavid.

Det måste vara något ni gör i relationen med varann som hindrar er båda att komma fram och vara den ni egentligen är alltså mer autentiska. Kanske det är ett maktspel som smugit sig in i relationen och som gör att ingen av er vill släppa till den ni egentligen är. Eller har ni båda en rädsla för närhet och beroende vilket gör en mer sårbar för att bli övergiven. Vad jag menar att det ni håller på med kan vara ett skydd mot underliggande rädslor för svek och övergivande.

Vanligtvis handlar konflikter och maktkamper om att man försöker göra sig fri sitt ansvar i en relation. Man skuldbelägger den andre och slipper på så sätt att titta på sig själv och sina egna beteenden.

Jag tror att ni skulle ha väldigt god hjälp av att gå i parterapi.

Det är svårt utifrån din skrivning att förstå den egentliga dynamiken i interaktion. I en parterapi får man som terapeut syn på samspelet live i rummet bortom orden och berättelsen om hur man uppfattar sig själv och den andre.

Vänlig hälsning,