Mitt liv är ett ständigt mörker
Jag är en tjej på 25 år som har mått dåligt väldigt länge. Jag har haft självmordstankar till och från så länge som jag kan minnas och allt har pågått i vad som känns som en evighet, jag vet inte vad orsaken är utan jag har tagit för givet att det är så här som livet är, det är allt jag känner till. Hela mitt liv är ett ständigt mörker och min själ gör så ont. Jag fick min första panikångestattack när jag var 13 år och visste inte vad det var då, döden har alltid stått mig nära och jag ser det som en utväg ifall allt annat misslyckas.
För mig är döden positiv och varm. Två gånger har jag varit nära att avsluta allt, men båda gångerna blivit störd av människor som inte vetat vad som var på gång. Jag känner att jag börjar glida bort från den här världen, inget runtomkring känns direkt lockande och jag har inte orken att hålla på i all evighet. Jag studerar och lärare frågar mig om mina drömmar, men jag vet inte vad jag ska svara där. Jag har tappat dom för längesen, jag har ingen självkänsla, jag vet inte vem jag är eller vad jag vill.
Jag har börjat ge upp om allt. Jag har testat citalopram och bieffekterna var hemska, jag la av och flyttade till en annan ort. Försöker passa in och jag har blivit lite av en expert på att vara en i mängden, jag syns knappt och är väldigt tillbakadragen och hela tiden rädd för att vara ivägen. Jag funderar på att söka hjälp men samtidigt är jag rädd för att bli bra eftersom glädje är något jag inte är van vid. Kanske borde jag inte leva..
Ingrid Gråberg svarar:
När man mått dåligt under så många år tenderar det dåliga mående att bli en stor del av ens identitet. Precis så verkar det ha blivit för dig. Du minns inte längre hur det känns att vara nöjd och glad, eller att se fram emot saker, att längta och sträva efter något. De negativa tankarna och känslorna är det som du är van vid och de utgör därför någon form av trygghet.
Du skriver att du är rädd för att bli bra, eftersom du inte är van vid glädje. Frågan är om det är glädjen i sig som du är rädd för eller om du är rädd för att känna dig vilsen om det negativa, som är en stor del av din identitet, försvinner. Om du inte skulle må dåligt, vem skulle du då vara? I och för sig har du inte ett fullständigt svar på vem du är i dagsläget heller, men du vet i alla fall att du mår dåligt och att du inte har någon självkänsla och att du inte vågar ta plats. Så vad skulle hända om det enda du vet ställs på ända och plötsligt inte stämmer längre?
Lugn, om du bestämmer dig för att våga söka hjälp och börja i terapi så kommer du märka att vägen till att må bra också inkluderar ett arbete med att ta reda på vem du är, vad du vill, vad du tycker om och vad som gör dig glad. Det finns inga mirakelterapier som kan utlova snabba och enkla förändringar till alla. Däremot finns det goda chanser att du kommer att ha nytta av att samtala med en psykolog eller psykoterapeut – på ett eller annat sätt.
Genom att undersöka ditt inre, ditt tanke- och känsloliv, tillsammans med någon annan, så kan du till att börja med få en ökad självkännedom. I ett terapirum får du också möjlighet att prova på att ta plats och känna dig viktig. Stunden tillsammans med psykologen/psykoterapeuten är helt till för dig, bara för dig och ingen annan. Det kanske rent av kan vara en skrämmande tanke för dig, men det är en situation som jag vet att man kan vänja sig vid och faktiskt tycka om.
Eftersom du skriver hit utgår jag ifrån att du vill leva vidare, men kanske inte under de förutsättningar som råder idag. Det som är viktigt att påminna sig om är att om man väljer bort livet så finns det ingen ångerknapp – det går bara att göra en gång.
Om man däremot väljer livet finns det hur många möjligheter och chanser som helst. Förvisso finns det risker, hinder och motgångar också, men det går alltid att börja om, att ta nya tag och hålla utkik efter nya möjligheter och chanser.
Att en medicin inte fungerade betyder inte att ingen medicin fungerar. Att kontakten med en psykolog inte kändes något vidare betyder inte att det inte är någon idé att prova en ny kontakt. Att du idag inte vet vad du vill betyder inte att du aldrig kommer få fatt i dina drömmar…
Med vänlig hälsning,
