2017-03-30

Konstiga triggers för panikångest

Jag lider av panikångest/förväntansångest sedan flera år. Sista månaden har jag upptäckt att då jag blir arg, eller t.e.x skrattar och tjoar lite för mycket så får jag en panikångest-känning.

Jag har förgäves försökt leta på google om liknande och hur det kan komma sig att de blir så, dock utan resultat.

Så till min fråga, på vilket vis och varför utlöses ångesten om jag "tokskrattar och blir exalterad"? Om jag hamnar i en dispyt/diskussion och blir ilsken så kommer den hisnande ångestkänslan PANG på en gång! 



Jenny Klefbom svarar:

Du har gjort en iakttagelse som stämmer mycket bra överens med hur teorierna kring mekanismerna bakom panikångest ser ut, och som tydligt belyser hur kropp och själ samspelar i hur vi upplever oss själva och vår omvärld.

En av grundpelarna inom kognitiv beteendeterapi är att man utgår ifrån att det finns ett tydligt samband och samspel mellan de fyra områdena tankar – känslor – beteenden – och kroppsliga reaktioner. Att våra känslor påverkar hur vi tänker, och vice versa är kanske inte någon nyhet för någon. Inte heller är det svårt att förstå att tankar och känslor kan styra beteenden. Att det också fungerar i motsatt riktning, så att vi kan påverka våra känslor och tankar genom att bete oss på ett nytt sätt är för vissa något av en aha-upplevelse, när de prövar för första gången. Och det är också just det behandlingen går ut på i en renodlad beteendeterapi. Svårast att ta till sig för terapiklienter är dock ofta det faktum att vår kropps reaktioner kan spela en sådan avgörande roll för vad vi känner. Och detta är kanske som allra tydligast vid just panikångest.

Vid behandling av panikångest brukar man inleda med att undervisa klienten om just de här sakerna. Man ritar ofta upp en cirkel, för att visa hur det kan gå till. Exempelvis kan en panikattack inledas med att man upplever att hjärtat inte slår som det ska. Upplevelsen kan vara en ren fantasiprodukt, sprungen ur att man lider av hälsoångest, eller ur att man kommit i kontakt med hjärtsjukdom i sitt liv. Men den kan också bero på att hjärtat faktiskt slagit lite ojämnt, eller att man av någon anledning fått tillfälligt förhöjd puls, så att man påmints och blivit medveten om hur hjärtat slår.

Nästa steg i cirkeln handlar om hur vi tolkar upplevelsen, och det gör vi förstås delvis utifrån vilka kunskaper vi har om hur hjärtat fungerar. Om vi exempelvis känner till att det är mycket vanligt, och oftast helt ofarligt, att man ibland drabbas av oförklarlig hjärtklappning, så kanske upplevelsen inte leder till något mer. Om vår oro däremot är väckt, så kommer hjärtat att slå ännu snabbare. Det är vad som händer när vi oroar oss eller får ångest. Själva vitsen med oro - ur ett biologiskt perspektiv - är nämligen att sätta vår kropp i beredskapsläge för att fly eller ta upp kampen med en fiende, vilket bland annat innebär ökad hjärtfrekvens och andhämtning.

Det är lätt att förstå hur lätt man hamnar i en negativ spiral, där oro och katastroftankar leder till allt fler kroppsliga reaktioner som i sin tur tolkas som tecken på att något inte står rätt till. Ytterligare en försvårande omständighet kan det vara om man har varit med om några panikattacker, som ju brukar upplevas som fruktansvärt skrämmande och obehagliga. Då gäller oron kanske inte längre ”bara” att man ska få en hjärtinfarkt eller liknande, utan oron är helt berättigad och befogad, eftersom man har starka minnen av hur förskräckligt det kändes förra gången man hamnade i samma läge.

Nu är det ju inte så att hjärtklappning bara uppstår på grund av oro. Den kan också uppstå när vi tränar, på grund av hormonell påverkan under till exempel klimakteriet eller graviditet, när vi tittar på skräckfilm eller har haft en mardröm, när vi åker bergochdalbana – eller när vi blir arga eller storskrattar, bara för att nämna några saker.

Den enkla förklaringen bakom dina känningar är alltså sannolikt att din uppmärksamhet är väldigt inriktad på att ständigt pejla av din kropps reaktioner, och att du också tenderar att tolka dem i linje med dina erfarenheter, nämligen hjärtklappning  = annalkande panikattack = fara/obehag. 

Det jag har skrivit i mitt svar skulle man kunna kalla för psykoedukation, undervisning om hur psyket fungerar, vilket som jag nämnde är vad varje KBT-behandling av panikångest inleds med.

Kanske räcker det dock inte med detta korta svar för att du ska börja tolka din kropps signaler på nya sätt. Om du känner att det nog kan ligga något i det jag skriver, så rekommenderar jag dig varmt att gå vidare med psykoterapi för dina svårigheter, då det finns goda möjligheter för dig att bli av med eller åtminstone minska dina besvär avsevärt.

Vänlig hälsning,