Min 13-åring är alltid ensam
Min 13-årige son är aldrig med kompisar efter skolan och på loven. Han är på sitt rum och tittar på tv och spelar dataspel. Han säger att det räcker att han är med sina kompisar i skolan, de 2 som han är med i skolan är också ensamma när de kommer hem och på loven. Han vill gärna att jag ska försöka hitta på något åt honom att göra men det jag föreslår brukar han inte gilla och själv kommer han inte på något.
Detta gör mig väldigt stressad och orolig när han sitter ensam och vi inte kan aktivera honom. När han är hos sin pappa så brukar han hänga med honom på det han föreslår(kan vara samma som jag har föreslagit) och han gillar mer att vara hos sin pappa p g a att han "hittar på mer" aktiviteter. Han är där varannan vecka.
Vad ska jag göra? Låta honom sitta ensam och hitta på aktiviteter själv? Han är en ganska orolig kille som är rädd för en del, ex mörkrädd och rädd för att prova nya grejer, rädd för att sova borta och för att inte hitta när vi åker till nya platser.
Jenny Klefbom svarar:
För att kunna hjälpa din son behöver man veta mer om orsakerna bakom hans val att tillbringa så mycket tid ensam. Är det kanske så att han i grunden trivs ganska bra med sig själv och sina ”ensamaktiviteter”? Eller är det så att han har ett ovanligt stort behov av lugn och ro, och tycker att det blir jobbigt med mycket intryck? Har han svårigheter att ta sig för saker generellt? (blir t ex skolarbetet lidande av detta) Ger han intryck av att vara deprimerad? Har han alltid levt på det här sättet, eller har han nyligen gått igenom en stor förändring? Frågorna är många, och de måste få sitt svar innan man kan förstå vad som ligger bakom pojkens beteende.
Ett första steg för dig skulle kunna vara att ha ett ordentligt möte med din sons klasslärare eller mentor för att få en tydlig bild av hur hans liv i skolan ser ut. Umgås han verkligen med sina två kompisar, eller går han mycket för sig själv på rasterna även där? Är de andra barnen snälla och inbjudande mot din son? Och hur fungerar skolarbetet? Hur är skolpersonalens intryck av din son; verkar han orolig, nedstämd, håglös, trött, okoncentrerad? Har de märkt något ovanligt hos honom på sista tiden? Vad säger de andra barnen om honom; finns det misstankar om att han är utsatt för trakasserier av något slag?
Först när du fått en förklaring går det att sätta in motåtgärder. Om det nu är så att det behövs sättas in några åtgärder. För det finns också barn som trivs bra med att vara mycket för sig själva och tillsammans med sin familj. Och det måste man i så fall respektera.
Vänlig hälsning,
