Min dotter skär och svälter sig
Jag har en 17-årig dotter som under 4 års tid mått väldigt dåligt, och för ungefär 2 år sedan fick jag reda på att hon skar sig i både armarna, magen och på benen. Jag blev väldigt orolig och ringde till hennes skola, så att hon fick kontakt med kuratorn, men hon ville inte gå dit. Efter ett tag gick hon med på det, men hon sa inte mycket till kuratorn om hur hon mådde osv.
Hon äter nästan aldrig,endast frukost och lunch(mycket lite) här hemma,men inget mer. Nu går hon 2:a året på gymnasiet och på lunchen i skolan sitter hon alltid i klassrummet och äter ingenting. Hon säger att maten är äcklig, men jag tror att något annat ligger bakom.
Hon är aldrig ute och umgås med kompisar,hon pratar inte ens med någon i skolan, knappt ens lärarna. Hon skolkar mycket och har fått sitt studiebidrag indraget två gånger p.g.a skolk. Lärarna säger att hon har väldigt svårt att koncentrera sig på skolarbetet,och har endast Godkännt i alla ämnen utom IG i idrott och MVG i engelska, tyska och franska.
På fritiden sitter hon alltid i sitt rum,antingen vid datorn och lyssnar på hög musik, eller så ritar hon. Hela hennes rum är fullt med teckningar av anorektiker-smala människor, med blödande kroppar. Enda gången hon är utanför dörrarna är om hon ska gå till affären (om än efter väldigt mycket bråk och skrik eftersom hon tvärvägrar) och när hon ska gå ut med sin hund.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, det här förstör stämmningen i familjen.
/orolig pappa
Ingrid Gråberg svarar:
Din beskrivning av dottern gör mig riktigt orolig och bekymrad. Hon skär sig, äter dåligt, skolkar, har svårt att koncentrera sig och tillbringar stora delar av dygnet i sitt rum ritandes sjukligt smala, och blödande, människokroppar.
Det som oroar mig är inte att hon fått studiemedlet indraget, att hon riskerar att ”bara” få betyget godkänd i flera ämnen eller att hon förstör stämningen i familjen. Det som oroar mig är att din dotter signalerar att hon mår riktigt dåligt, och att hennes omgivning inte verkar ta det på allvar. Några samtal hos skolkuratorn är inte tillräcklig hjälp för någon som mår så pass dåligt.
Precis som du, så tror jag inte att det är skolmatens kvalité som gör att din dotter väljer att avstå från att gå till matsalen och äta på lunchen. Hade det varit på det viset så hade ni enkelt kunna lösa problemet genom at skicka med henne matsäck.
Den bild som jag får, utifrån din beskrivning, är en flicka som misshandlar sin egen kropp på mer än ett sätt och som är allt annat än tillfreds med sig själv. Ni behöver få hjälp med att förstå hur det kan ha blivit på det här sättet, men framför allt behöver din dotter snarast få professionell behandling. Hon behöver hjälp att bryta de negativa, och skadliga, tanke- och beteendemönstren som riskerar att förstöra hennes hälsa och utveckling. Och ni föräldrar behöver får råd kring hur ni på bästa sätt kan stötta er dotter. Jag uppmanar dig därför att vända dig till närmaste barn- och ungdomspsykiatriska mottagning.
Om din dotter vägrar att följa med får du/ni föräldrar, tillsammans med barnpsykiatrin, hitta sätt att nå fram till henne. Eftersom hon ännu inte är vuxen så behöver hon hjälp från er föräldrar, och andra vuxna, när hon är sjuk.
Vänlig hälsning,
