Vrede och ångest efter att ha blivit slagen
Jag är en kille på 18 år som har levt ett normalt liv. För sex månader gick jag till skolan. En helt vanlig skoldag. Väl i korridoren kom en kompis till mig och boxade mig i ansiktet och hotade mig att inte tala illa om hans tjej. Jag fick en chock och blev förvirrad, för jag har inte talat illa om någon. Efter den stunden blev han rädd att jag ska hämnas på honom och håller sig borta från mig.
Jag har sedan den dagen fått mycket svår ångest och känt vrede. Jag ser hans ansikte överallt och det är inget jag kan glömma. Jag kan inte njuta av livet längre, jag blir bara så arg att sånt orättvisst skullle kuna hända mig
Snälla hjälp mig, vad ska jag göra?
Staffan Carazo svarar:
Din vrede och ångest är helt berättigad. Som du skrev har du levt ett normalt liv och hade ingen anledning att vänta dig detta. Det är helt normalt att reagera med ångest och vrede efter att ha blivit fysiskt och oprovocerat attackerad på det viset.
Händelsen har troligtvis rubbat dina förväntningar på ett tryggt och normalt/förutsägbart liv och utgjort en överträdelse/kränkning av dina personliga gränser, integritet och psykologiska försvar. Det är naturligt att bli chockad och förvirrad av en sådan händelse.
Du behöver inte bara komma över chocken och kränkningen över det som skedde. Du behöver sannolikt också utveckla en ny förståelse och acceptans för livets oförutsägbarhet och orättvisor. När man blir chockad eller traumatiserad så innebär det att man tvingas ta in mer upplevelser och intryck än man klarar av. Händelsen sätter sig så att säga ”i halsen” utan att man kan svälja och smälta den.
Du behöver plocka isär alla (psykologiska och fysiska) komponenter i detta trauma (med hjälp av någon som du kan prata med) så att du kan bearbeta det i ”mindre portioner”. Din krock med en hård och orättvis verklighet blev ”för mycket och för snabbt” för att du skulle klara att smälta det. Även fysiska detaljer i händelsen kan behöva ”processas” för att ditt nervsystem så småningom skall kunna slappna av.
Det kanske räcker för dig att prata med en trygg person som du kan lita på. Det finns i annat fall även psykologer som arbetar specifikt med chock- och traumabearbetning. ”Somatic experiencing” (Levine) och ”EMDR” (Shapiro) är metoder som kan vara bra. Men viktigare än själva metoden, är att den du pratar med förstår hur trauman sätter sig i kropp och själ.
Här kan du läsa mer om:
Kris och trauma
Kristerapi
EMDR
Med vänliga hälsningar,
