1/27/2011

Min nioåring vägrar att gå på besök hos våra vänner

Allt oftare vägrar vår nioårige kille att följa med oss när vi ska besöka våra vänner. Han vill hellre vara hemma och leka med sina kompisar. Jag vet att i den här åldern så är kompisarna allt viktigare, men ibland känner vi att han måste följa med oss. Ofta handlar det om vänner till oss som har barn i samma ålder och som han tidigare lekt med utan problem, men det kan även handla om mormor och morfar. Hur tacklar vi detta?


Ingrid Gråberg svarar:

Du skriver ingenting om hur det går till när ni ska iväg. Frågar ni om er son vill åka med eller gör ni klart för honom att han ska åka med? Och vad gör han i sin tur? Säger han lugnt och bestämt att han inte vill/inte tänker följa med? Ställer han sig med armarna i kors och surar? Lägger han sig på golvet och skriker? Använder han alla fula ord han kan och kastar saker omkring sig? Och vad händer om ni väl har fått med er honom bort? Uppför han sig väl och verkar trivas eller visar han med all tydlighet att han inte vill vara där?

Hur ni bör tackla situationen är svårt för mig att svara på, eftersom jag varken vet hur det går till när ni ska iväg eller vet något om hur relationen och kommunikationen ser ut i övrigt mellan er föräldrar och er son. Det kanske också är så att du främst vill få svar på huruvida man överhuvudtaget bör tvinga med sig en 9-åring till släktingar och vuxna bekanta eller om man ska låta barnet slippa följa med. Inte heller på den frågan finns det ett enkelt och givet svar, utan det beror på omständigheterna och på barnet självt – och på hur viktigt ni föräldrar tycker att det är såklart.

Jag uppfattar det som att ni har en förståelse för att jämnåriga kompisar lockar mer än vuxenumgänge och att ni tycker att det är okej att sonen inte följer med i alla lägen. I mina öron låter det som att ni är resonabla föräldrar med rimliga krav, det vill säga när ni tycker att sonen ska med så är det rimligt att det är ni som bestämmer.

Det är svårt att sätta upp några regler kring när barnet ska ”tvingas” att följa med, utan det lämpar sig mer att avgöra från gång till gång. Tänkbara faktorer som kan påverka besluten är till exempel: hur länge sedan det var sonen träffade sina morföräldrar, hur dags på dygnet ni ska bort, hur långt bort ni ska åka och vad alternativet till att följa med är.

Ni behöver göra klart för er son att det handlar om ett givande och ett tagande, om att kompromissa. Var tydliga med att han ibland måste ställa upp och göra er till viljes, i utbyte mot att ni låter honom få sin vilja igenom vid andra tillfällen.

Vänlig hälsning,