3-åring som är fixerad vid en kompis
Jag har en tjej på 3,5 år som är helt fixerad vid en kompis på dagis. Vår tjej är en väldigt viljestark, envis och aktiv tjej. Hon har haft en ohygglig trotsperiod sedan hon fyllde ungefär två. Det har blivit lite bättre det senaste halvåret.
I höstas bytte hon avdelning på dagis och vill sedan dess bara leka med en kompis där. De har gått på samma avdelning innan också. När vi är hemma pratar hon väldigt mycket om honom och om han inte är på dagis när vi lämnar henne så blir hon jättesur och vägrar leka med någon annan. När jag försöker prata med henne på morgonen och förvarna för att jag vet att han inte är på dagis blir hon vrålsur och skriker oftast "han är visst där!!"
Jag brukar försöka få henne medveten om han inte kommer vara på dagis när hon kommer men det går liksom inte in utan hon fortsätter ofta bara skrika "han är visst där, han är visst där!!" Jag vet inte hur man ska göra för att få henne på andra tankar och leka med de andra barnen på dagis. Hon tittar inte ens åt dem och vill inte på någotsätt leka varken med barn eller fröknar. Hon svarar inte på frågor som fröknarna ställer utan bara gömmer sig bakom mig.
Allt är annorlunda om hennes kompis är där. Ibland känns det som hon trotsar mig för att jag varit på henne så mycket om att leka med andra barn och att det nu har blivit en "grej" av det. Jag har ibland fått känslan av att hon gör allt precis som kompisen gör. Liksom går efter honom och gör likadant som han. Känns inte sunt.
Ingrid Gråberg svarar:
Du funderar över om du, i din iver att få dottern att utvidga sitt umgänge, snarast har bidragit till att öka fixeringen vid en speciell kompis. För att få svar på detta måste du släppa din oro och dina ambitioner, vilket brukar vara lättare sagt än gjort. Men eftersom dina försök att locka dottern till att leka med andra barn hittills varit helt verkningslösa, så kan det ändå vara värt att prova med att byta strategi.
Först kanske du behöver fundera över hur stort problemet är. Leker din dotter överhuvudtaget inte med andra barn? Vad händer om den speciella kompisen är sjuk eller ledig under en längre tid? Och hur ser det ut på helger och andra dagar då dottern inte är på dagis?
Jag tycker att du ska prata med förskolepersonalen för att få en helhetsbild av hur det fungerar under dagen – både när pojken är närvarande och när han inte är det. Upplever även personalen att det rör sig om en stark och osund fixering? Ser de att din dotter leker på ett, för åldern, adekvat sätt tillsammans med sin kompis eller har de också noterat att det mer handlar om att din dotter tar efter allt som pojken gör? Är personalen oroliga för din dotters utveckling när det gäller det sociala samspelet? Är de bekymrade över hur pojken påverkas av din dotters fixering vid honom? Tyr de sig till varandra eller blir pojken hindrad att leka med andra barn?
Hur du och personalen ska hantera fixeringen beror på vilka svar du får på ovanstående frågor. Har barnen ömsesidigt valt varandra och din dotter kan leka med andra barn på fritiden, så finns det kanske ingen anledning att göra någonting alls. Om det inte är på det sättet tycker jag att du ska diskutera med personalen om möjligheten att ta dit en förskolepsykolog som kan observera barnen och handleda personalen. Det finns heller inget som hindrar att du själv tar kontakt med BVC eller BUP om du är orolig för din dotters utveckling.
Vänlig hälsning,
