Våldsam bror - hur kan jag hjälpa min lillasyster?
Min 14-åriga lillasyster mår dåligt p g a våran familj. Den består av Mamma, Pappa, jag 22 år, bror1 21år, bror2 20 år och lillasyster 14 år. Problemen kommer ifrån mamma och bror.
Pappa jobbar borta. Bror1 trakasserar min lillasyster genom att reta henne för hennes dyslexi mm. Han slår henne på armar och rygg så fort han kan. När hon gör något han inte tycker är bra kastar han ner henne på golvet, skriker hotfullt och slår henne. Det sker så gott som varje dag, ibland flera gånger på 1 dag. Bror1 och jag har ingen relation alls då han i somras kastade ner mig på golvet och dunkade mitt huvud i golvet 3-4 gånger, det polisanmälde jag honom för.
Inte första gången han gav sig på mig men den värsta. Som tur var fick bror2 bort honom innan han hann göra något mer än att dunka mitt huvud i golvet. Min lillasyster såg hela händelsen.
Han har även gett sig på resten av familjen. Igår talade bror1 om för min lillasyster att han vid flera tillfällen tänkt att han ska åka hem till mig och slå ut mina tänder med ett basebollträ så att min läpp hänger ned, sen sticka kniven i min hund. Han sysslar en del med droger, men han var så här även innan, det går inte att nå fram.
Liksom med min mamma så blir reaktionen aggressiv när man försöker att prata med honom. Mamma vill inte lyssna när min lillasyster försöker tala om hur hon mår, utan känner sig då ifrågasatt och blir arg. Hon skriker då att min lillasyster är överkänslig mm. Jag har fixat så hon får bo hos mig 1 dag i veckan och att hon går till skolkuratorn. Soc är inblandade, men det händer inget. Vad kan jag mer göra?
Ingrid Gråberg svarar:
Vilken tur att din syster har dig! Tack vare dig får hon i alla fall en dag i veckan då hon kan känna sig lugn och trygg. Du har också sett till att lillasyster har någon utomstående att prata med och kanske är det tack vare din polisanmälan som socialtjänsten är inkopplade. Dessvärre har inte socialtjänsten ingripit ännu, som jag förstår det, vilket är anmärkningsvärt. Att din syster blir retad, hotad och slagen så gott som dagligen är helt oacceptabelt. Detta ska ingen människa behöva stå ut med.
Nu kanske det är så att socialtjänsten precis har inlett en utredning och därför inte har hela bilden klar för sig ännu. Alternativt så har de fått en ofullständig eller felaktig bild av familjesituationen beroende på vad de olika familjemedlemmarna har valt att berätta. Det du kan bidra med (om du inte redan gjort det) är att berätta om dina upplevelser och iakttagelser för socialsekreterarna. Du kan också uppmana din syster att berätta precis som det är, när hon pratar med kuratorn och med socialsekreterarna.
Inte allt för sällan väljer utsatta människor att tona ner sina berättelser i syfte att skydda sina anhöriga och/eller på grund av att de är rädda för konsekvenserna av att ”tjalla”. Min förhoppning är att skolkuratorn också gör en anmälan till socialtjänsten, vilket skulle öka sannolikheten för att det vidtas några konkreta åtgärder därifrån. Skolkuratorn, liksom all personal som arbetar med barn, har skyldighet att göra anmälningar till socialtjänsten om de misstänker att barn far illa, så får hon/han bara veta hälften av vad din syster utsatts för måste det bli en anmälan.
Av din berättelse att döma, så är det inte bara lillasyster som behöver skyddas. Du riskerar själv att råka illa ut, vilket både polisen och socialtjänsten behöver ha kännedom om. Utöver skyddsbehovet så låter det som att det krävs omfattande insatser för att få alla familjerelationer och alla familjemedlemmar att fungera och må bra.
Både er mamma och den ena brodern beskrivs ha stora svårigheter att hantera sina aggressioner. Och er pappa verkar oförmögen att ta sitt föräldraansvar och skydda sina barn. Eller är det möjligt för dig att nå fram till pappa och lägga över, åtminstone en del av, ansvaret på honom? För det är inte rimligt att du ensam ska bära allt ansvar.
Om varken pappa eller någon annan släkting är att räkna med, så hoppas jag att du orkar stå på dig och kräva hjälp från socialtjänsten.
Vänlig hälsning,