2/7/2011

Dagisfröken tror att min dotter blivit olycklig efter skilsmässan

Jag har en dotter på 2,5 år och jag separerade från hennes pappa för ca 5 mån sedan. Under en lång tid innan vi separerade var det mkt dåligt mellan oss och mkt bråk. Efter att vi separerat känner jag mig otroligt mycket gladare, lugnare och starkare, dessutom tycker jag att min dotter förändrats på ett positivt sätt och jag känner att trots att det bara är hon och jag (hon är med mig 24/7) så har vi skapat en trygg liten familj o atmosfär.

Till saken hör att jag för ca 2 mån träffade en ny helt underbar man som verkligen är bra både mot mig och dottern- och hon verkar tycka mkt om honom. Nu till själva frågan- en av dagisfröknarna frågade mig idag hur ofta hon träffar sin pappa och jag sa som det var att hon ju nästan aldrig tyvärr gör det.

Då hade fröken en utläggning för mig att det verkligen märks, att min dotter är så känslig, att hon är helt annorlunda nu och gråter mer och att det säkerligen har med att pappan och jag gjort slut och att jag träffat en ny. Jag blev helt chockad av hennes utläggning för jag upplever själv att min dotter blivit mer harmonisk.

Hon har blivit lite mer mammig dock och ibland drömmer hon mardrömmar på nätterna, och sen får hon utbrott ibland men jag trodde det hörde till åldern för de går ju över fort.

Tror du att dagisfröken har rätt i sina antaganden eller kan det bero på någott annat? Det var ju trots allt ett tag sedan vi separerade och jag själv ser inga tecken på att hon skulle vara så olycklig trots att hon kanske saknar sin pappa?


Ingrid Gråberg svarar:

Det har gått fem månader sedan separationen och det kan ju å ena sidan tyckas som en lång tid för en 2,5-åring – med tanke på att det utgör nästan en femtedel av hennes liv. Å andra sidan har separationen inneburit en stor förändring i hennes liv och under de senaste fem månaderna har det skett nya förändringar. Din dotter har fått en ”gladare, lugnare och starkare” mamma och så har det dykt upp en ny man som jag misstänker att du är förälskad i. Din nya relation bidrar säkert till ditt goda mående, men förälskelsen kan även göra dig mindre uppmärksam på hur din dotter mår.

Både du och förskolepersonalen har noterat att det hänt något med din dotter. Du tänker att det rör sig om en naturlig utveckling kopplad till åldern, medan personalen ser en koppling mellan beteendeförändringen och separationen. Det ena behöver inte utesluta det andra, tänker jag, snarare kan jag tycka att era hypoteser kompletterar varandra. Barn utvecklas ju hela tiden och genomgår olika faser, samtidigt påverkas ett barn i högsta grad av att deras livssituation förändras.

Att du upplever din dotter som harmonisk, medan man på dagis upplever henne som känslig, kan ha flera förklaringar. Dels kanske hon visar upp olika sidor hemma och på dagis, och dels kan det handla om att du och personalen har olika tankar om den förändrade livssituationen. Du ser alla förändringar som något positivt och det är möjligt att personalen utgår ifrån att en separation alltid innebär en stor påfrestning för barnet. Vad vi uppfattar och hur vi uppfattar saker styrs till viss del av vilka förväntningar vi har. Det du beskriver som att vara lite mer mammig kanske är liknande beteenden som dagis upplever som en ökad känslighet.

Att ett barn reagerar när det sker stora förändringar i deras liv är inte konstigt. Det är något man får räkna med. Därför ska man undvika att utsätta små barn för omfattande och/eller frekventa förändringar. Samtidigt kan man inte undvika skilsmässor till vilket pris som helst. Att leva med föräldrar som ständigt bråkar är inte att föredra, eftersom det knappast bidrar till att ge barnet ett förutsägbar och trygg uppväxt. Din skilsmässa var därför säkert ett klokt val, och troligtvis det bästa för din dotter på lång sikt, men du behöver ändå vara medveten om att din dotter påverkats av förändringen.

När det gäller din nya relation rekommenderar jag dig att gå varsamt fram och inte ha för bråttom. Hur trevlig och underbar den nya mannen än är så innebär er relation en förändring i din dotters liv, så skynda långsamt.

Slutligen vill jag kommentera din dotters närmast obefintliga kontakt med sin biologiska pappa. Du skriver inget om orsaken till detta, men du använder ordet ”tyvärr” när du konstaterar fakta, vilket tyder på att du inser vikten av att ha en relation till båda sina föräldrar. Om du och din före detta partner har svårt att kommunicera med varandra kan du vända dig till familjerätten på socialförvaltningen/socialtjänsten i din kommun. Där kan ni få hjälp att upprätta avtal gällande umgänget.

Vänlig hälsning,