2011-01-04
Min dotters pojkvän har sönder vår familj!
Jag är gift med en man sedan 12 år tillbaka. Vi har ett gemensamt barn på 7 år och ett barn var sedan tidigare. Min nu 18-åriga dotter har varit ett mönsterbarn fram till i dag! Nu är hon på luffen med sin nya pojkvän som stjäl, ljuger och även har anmält min man för misshandel (som tyvärr stämmer). Pojkvännen har utsatt min dotter för sexuella övergrepp samt varit itrogen, fått henne och ge upp sina högskolestudier och hennes bankkonton är tomma. Han har även försökt utpressa min man om att betala 75.000kr så lägger han ner anmälan.
Min man och jag kan inte prata alls längre, vi bara skriker på varandra och den lilla pojken blir så ledsen och det gör att jag håller igen och låter honom gå och komma som han vill.
Mitt dotter vägrar prata med mig, hon skickar sms ibland när dom behöver pengar. Jag känner mig helt maktlös och orolig för hur framtiden ska bli! Jag har försökt att vi alla ska träffas och prata ut men ingen vill, det finns bara hat, bitterhet och hårda ord och till råga på allt så har min man börjat dricka varje kväll, detta har lett till att vi har olika sovrum.
Snälla vad ska jag ta mig till, just nu känns det som skilsmässa är enda alternativet, att rädda mig själv och min lilla pojke! Snälla ge mig några goda råd!
Jörn Aasmundsen svarar:
Jag förstår av din beskrivning att du och din familj befinner er i en mycket svår situation och att du känner stor oro både för relationen till din man och för dina barns välbefinnande.
Du beskriver inledningsvis att din 18-åriga dotter "har varit ett mönsterbarn", men att hennes nuvarande pojkvän dels har utsatt henne för sexuella övergrepp samt dels, vad jag förstår, haft ett negativt inflytande på hennes val, bland annat i förhållande till att hoppa av sina högskolestudier.
Du skriver att du är orolig för hennes framtid, både med anledning av att du kanske inte "känner igen henne" från hur hon varit innan och för att hon inte gör sig kontaktbar, mer än när hon behöver pengar. Detta skapar, förståligt nog, en känsla av maktlöshet hos dig.
I tillägg beskriver du också att din man har misshandlat hennes pojkvän, dock utan att det framgår vad som har hänt. Oavsett förstår jag att detta har lett till en typ av utpressningssituation gällande i vilket fall din dotters pojkvän skall lägga ner sin anmälan eller ej, något som ju innebär att det också finns juridiska aspekter i den fråga du ställer. Samtidigt påverkar detta givetvis de psykologiska och relationella delarna av den situation ni befinner er i.
Få saker kan skapa så stor oro hos föräldrar som den oro man känner när ens barn befinner sig i en situation som man av en eller flera anledningar upplever som skadliga för dem. Orsakerna till varför din dotter väljer det liv hon just nu lever kan jag bara ha hypoteser om; att det kan vara ett uttryck för en frigörelseprocess, om än en mycket kraftfull sådan, att hon har hamnat i en destruktiv relation som hon inte känner att hon kan ta sig ur och/eller att det förekommer missbruk eller annan kriminaliet (som du i och för sig också beskriver).
En möjlig väg i förhållande till din dotter är att fundera på om det har hänt saker, nu eller tidigare, som gjort att hon reagerar som hon nu gör.
Den misshandel du beskriver är troligtvis en ganska given sådan situation, särskilt om hon i detta har tagit parti för sin pojkvän, men kan det också finnas andra anledningar till hennes agerande?
Att söka återupprätta dialogen med din dotter handlar troligtvis om att hitta alternativa väger för att skapa kontakt. Vägen till försoning börjar med en själv, och det jag funderar på är om din dotter upplever att din oro för henne snarare uppfattas som anklagelser, även om det inte är din mening? För, i de svåra känslor som finns av "hat, bitterhet och hårda ord" finns givetvis också en påtaglig risk för både hämnd och oförsonlighet.
Om hon upplever dina dialogförsök som anklagelser, blir det sannolikt svårare för henne att komma dig till mötes. Det jag undrar är därför om det finns saker som har påverkat er relation negativt som du kan ta ansvar för och i så fall förmedla till henne?
I känslan av maktlöshet ska man samtidigt komma ihåg att man på något sätt alltid har en möjlighet att välja och på så sätt påverka situationen, även om det kan upplevas som obetydligt. En fråga i det avseendet är hur du skall göra nästa gång hon skickar ett sms om mer pengar. Du beskriver inte om du skickar pengar varje gång hon frågar eller om du ibland säger nej.
Oavsett hur du hitintills har valt att göra, är det viktigt att du funderar på vad som gör att du i den givna stunden väljer som du gör. Känns det tryggare att veta att din dotter har pengar och att hon faktiskt fortfarande kontaktar dig för att du skall hjälpa till? Är du rädd för konsekvenserna om du helt och hållet skulle säga nej, exempelvis att hennes pojkvän skulle verkställa sina hot i frågan om misshandeln?
Syftet med att klargöra de olika alternativen samt vilka känslor som är knutna till var och en av dem, tydligör förhoppningsvis dina valmöjligheter: Skall du välja att ge henne pengar, fast inte så mycket som hon begär, skall du ge henne pengar, fast först om du telefonledes får prata med henne etc.?
Avseende relationen till din man, beskriver du att han "har börjat dricka varje kväll". Det framgår inte om detta har skett i samband med situationen kring din dotter och hennes pojkvän eller om det skedde innan, men alkohol kan givetvis vara ett sätt att söka hantera en kris.
Oavsett vad som är anledningen till att din man väljer att dricka, har ni ett gemensamt barn som ni båda har ansvar för. Att allvarliggöra detta faktum för honom innebär att ni båda måste hitta sätt att prata med varandra som innebär att konflikten er emellan inte går ut över er son. Ibland kan detta vara väldigt svårt att göra på egen hand, särskilt om konflikten är såpass nedbrytande som den verkar vara för er del, något som kanske kräver att ni både eller du själv, om han inte vill medverka, söker professionell hjälp för att dels hantera konflikten er emellan, dels för att reda ut de juridiska aspekterna av det ni befinner er i.
Jag önskar dig oavsett hur du väljer, lycka till!
