13-åring med tvångsmässiga katastroftankar
Vår 13-åring har från ena dagen till nästa förvandlats från en glad energisk tonåring till en ledsen, rastlös ung dam med gråten i halsen hela tiden och en massa tankar, funderingar och inbillningar (inklusive sexuella fantasier och (mar)drömmar) samt tvångstankar som hon måste delge mig hela tiden.
Hon limmar sig på mig när vi är hemma, måste sova bredvid mig, skickar sms hela dagarna när jag är på jobbet där hon exempelvis berättar om sina fantasier (hon är orolig att det inte är fantasier och vill att jag bekräftar det) och frågar mig om hon har sagt eller skrivit något till någon eller om hon har tänt eld på skolan eftersom det låg ett papper på elementet, eller att hon varit med någons pojkvän som hon inte ens träffat.
Hon berättar allt hon funderar på, även väldigt jobbiga tankar om död, självmord, sexuella fantasier.
Har förstått att det händer att tonåringar fantiserar om både sina föräldrar och andra vuxna men jag vet inte hur jag ska bemöta detta eller hjälpa henne! Hennes pappa tycker det är ännu jobbigare eftersom det är främst män och pojkar hon riktar in sig på.
Ska tillägga att det varit mycket skit i skolan på sista tiden med tafsande killar och det tittas på diverse förbjudna saker på instagram och via andra "kanaler" på rasterna i skolan. Daglig huvudvärk och magont.
Bör man kanske ta kontakt med BUP eller liknande? För snart går vi under känns det som. Min man och tillika barnens pappa flyr för han känner sig anklagad och vågar knappt prata med yngsta dottern för det sätter igång fantasier direkt.
Vi har tre döttrar och de andra två har inte haft sådana här perioder i den åldern. Hur kan vi hjälpa henne? Tacksam för råd.
Ingrid Gråberg svarar:
Att ha sexuella fantasier är helt normalt och en del fantasier kan generera både lust- och skamkänslor. Ibland beroende på att de kan innehålla inslag som uppfattas som förbjudna, till exempel sex med familjemedlemmar. I andra fall är det individens generella uppfattning om sex som är förknippad med skam. För er dotter handlar det dock om något mer än eventuella skamkänslor. Hon känner ett tvångsmässigt behov av att delge dig alla sina jobbiga tankar. Detta för att få bekräftat att det är just bara tankar.
Jag varken kan eller får diagnostisera någon via text, men utifrån din beskrivning är tvångssyndrom - eller OCD, Obsessive Compulsive Disorder, som det heter på engelska – en tänkbar hypotes att utgå ifrån.
OCD kallades tidigare för tvivelsjukan och tvivla på sitt eget omdöme är precis vad er 13-åring verkar göra. Hon är osäker på vad som är verklighet och vad som är fantasi. Åtminstone är en del av henne osäker. På ett intellektuellt plan, rent logiskt, förstår hon förmodligen att det inte är så sannolikt att hon har haft ihop det med en kille som hon aldrig har träffat. Samtidigt kan tanken på att det skulle kunna vara sant väcka så starka känslor att de helt tar överhanden och logiken får stryka på foten.
När du försäkrar din dotter om att inget har hänt lugnar det henne för stunden. Problemet är att det krävs nya försäkringar. Om och om igen. Inte sällan eskalerar det hela, vilket innebär att det krävs försäkringar för fler saker och med tätare intervaller. Ni har redan nu hamnat i ett läge där både 13-åringen och ni föräldrar mår dåligt på grund av alla katastrof- och tvångstankar. Därför tycker jag att ni ska söka hjälp. Finns det en samtalsmottagning i närheten, som utgör vad man brukar kalla första linjens psykiatri, kan ni antingen vända er dit eller till närmaste BUP-mottagning. Båda alternativen fungerar lika bra.
Hjälpen bör bestå av någon form av KBT, kognitiv beteendeterapi, då det är en behandlingsinriktning som har gott forskningsstöd när det gäller OCD. Och insatserna bör riktas till hela familjen. Dels för att ni alla är berörda på ett eller annat sätt, och dels för att bemötandet från familjemedlemmar har stor betydelse för den som har tvångstankar. Självklart vill man som förälder trösta och lugna sitt barn, och det är förståeligt att man vill undvika situationer som kan skapa ångest. Men genom att fly från situationen eller genom att ständigt vara tillgänglig och ge försäkringar, så signalerar ni indirekt att dotterns farhågor är något att ta på allvar. Med andra ord riskerar ni att förstärka hennes beteende. Med professionellt stöd och guidning kan ni istället utgöra ett viktigt inslag i en behandling.
Ni kan förstås prova att ändra ert förhållningssätt på egen hand, till exempel se till att begränsa tillgängligheten via telefon under arbetstid. Chanserna till ett positivt utfall ökar dock om du och din man får guidning gällande bemötandet, samtidigt som dottern får förklarat för sig hur allt hänger ihop.
Inom KBT använder man sig av så kallad psykoedukation, vilket innebär att patienten får kunskap om hur bland annat tankar, känslor och beteenden påverkar varandra. Patienten får också information om hur behandlingen går till och hur den är tänkt att fungera. Utan den här kunskapen (psykoedukationen) kan din dotter reagera negativt om du plötsligt slutar att svara på varje sms som hon skickar till dig. Ditt förändrade beteende kan uppfattas som att du inte bryr dig och det kan leda till ökad ångest. Även om dottern har fått information och förstår varför du ändrar ditt förhållningssätt kan det vara jobbigt inledningsvis, men då blir det i alla fall begripligt för henne.
Eftersom förändringen från glad till ledsen tonåring gick så fort bör man förstås fundera över om det finns utlösande faktorer att ta hänsyn till. Hur har det som skett i skolan påverkat er flicka? Vad sker idag i skolan och på sociala medier? Utöver hjälp med tvångstankarna kanske det även krävs andra insatser för att er 13-åring ska må bra, exempelvis sätta stopp för eventuella kränkningar och trakasserier.
Med vänlig hälsning,
