10/14/2009

Inte nöjd!

Hej! Jag är en tjej på 20 år som sedan jag var 13 haft olika problem med mitt välmående. Jag har alltid haft dåligt självförtroende och känner att jag inte duger till i andras ögon både på grund av personlighet och utseende.

Jag ser ofta mig själv som tredje person, men väldigt suddigt då jag i min självbild lägger till och tar bort egenskaper som finns/inte finns i verkligheten. För att lura mig själv att jag är bättre än jag tror mig vara.

Det senaste året har varit fruktansvärt (allt sedan studenten), jag har alltid en längtan att komma bort ifrån min verklighet och starta upp på nya ställen. Fly ifrån det jag har och skaffa nytt. Det kryper i mig så fort jag får ett ansvar eller ett måste på mina axlar.

Vill egentligen inte vara tvungen till någonting det ger mig ångest att tänka på små saker i vardagen som måste göras, jobb, körkort, upprätthållande av relationer.

Har även svårt att närvara i ett rum, tappar ofta tråden när jag pratar och dimmar iväg när jag ska lyssna på andra människor.

Att min livssituation dessutom är mer än vad andra människor skulle våga drömma om gör bara att jag mår ännu sämre, jag känner mig inte alls nöjd och har aldrig gjort, vill alltid byta bort det jag har till motsatsen.

Så min fråga är väl egentligen hur jag ska göra för att bli nöjd, hur jag ska kunna se någonting bra igen. Hur jag skall kunna fungera som människa då jag är rädd för att binda upp mig till alla måsten i livet?


Philip Weiss svarar:

Du har mått dåligt sedan du var 13 år gammal. Vad har du gjort för erfarenheter som har fått dig att tänka och känna så negativt i relation till dig själv? Först vill jag ta upp mer allmänna tankegångar kring hur man kan ta sig an en situation du beskriver. Rent generellt så hänger våra tankar, känslor, hur det känns i kroppen och vad vi gör ihop. Känslor är svåra att viljestyra. Man kan ju inte bestämma sig för att vara glad när man är ledsen. Men man kan påverka sina tankar och sina beteenden. I detta perspektiv finns det hopp.

Om jag börjar med tankar så skriver du - jag känner (här tänker du också!) att jag inte duger till i andras ögon både på grund av personligheten och utseende - Om du skulle ge dig på att förändra ditt sätt att tänka så skulle även känslor och dina beteenden förändras. Det handlar i princip om att ifrågasätta sina tankar.

Låt oss säga att du tänker en negativ tanke om din personlighet eller ditt utseende. Du skulle då kunna fråga dig hur sann denna tanke är på en skala 1 - 10 där 10 är helt sann och 1 är osann. Genom att "kvantifiera" tankarna så kan du få en mer nyanserad bild av dina tankar än det svartvita antingen eller tänkande som du säkert vanligtvis har.

Du kan vidare fråga dig vad som talar för eller emot det du tänker. Det kan ge dig lite mer utrymme för att inte bara tänka negativt om dig själv. Ett annat sätt är att du föreställer dig att en vän till dig berättar om motsvarande problem som du har. Vad skulle du ge henne för råd och hur skulle du hjälpa henne. På så vis får du fatt på hur du kan säga till dig själv. En annan väg är att gå via beteendet dvs. att göra saker. Det har visat sig att om man aktiverar sig och framförallt gör sådant man undviker så mår man oftast bättre. Nu mer specifikt till din situation. Det låter som du har väldigt svårt att hysa positiva känslor gentemot dig själv. Känslor som handlar om att ha empati med och medkänsla med sig själv. Känslor som står i vägen för positiva känslor gentemot sig själv är ofta skam och skuldkänslor. Det lägger liksom lock på andra underliggande känslor. Det är "lättare och säkrare" att tänka och känna och negativt om sig själv. Varför det? Jo om man släpper fram mer positiva känslor och inte får dem besvarade utan tvärt om avvisade så får man stå där med skammen.

Att vara nöjd och se livet bra igen börjar med att gradvis pröva tanken och medföljande känsla att tycka om dig själv. Att söka och upptäcka i din omgivning att det kan finnas personer som faktiskt inte bara uppskattar dig för vad du gör utan också gillar dig för den du är. I din situation brukar man ha svårt att ta emot uppskattning och gillande. Jag vill rekommendera dig att gå i psykoterapi. Den form som jag tror skulle passa dig är symboldrama. Du hittar leg. psykologer, leg psykoterapeuter som arbetar med symboldrama under Hitta en psykolog, här på Psykologiguiden.

Bästa hälsningar