1/19/2018

Jag fantiserar om övergrepp

Jag är en kvinna i 25-årsåldern som lever ett på ytan sett bra liv. Har en fin relation med min pojkvän, bra utbildning och stort kontaktnät. Men under hela mitt vuxna liv har min sexualitet gnagt i mig. Jag har ett bra sexliv med min man, men jag har också en "annorlunda sida" av min sexualitet.

Jag var med om ett övergrepp av en dagispersonal när jag var 5, vilket jag aldrig berättade för någon. Det känns som att övergreppet fått konsekvenser för min sexualitet eftersom jag har fantasier som är kopplade till övergrepp och där jag alltid är underordnad och förnedrad. Detta har jag haft väldigt länge, sedan jag var barn. Själva övergreppet har blivit en sexfantasi för mig, vilket är väldigt dubbelt eftersom det även ger mig stark ångest.

Jag vet att jag aldrig skulle leva ut mina fantasier - och jag har som sagt ett fungerande sexliv med min man - men jag känner ständiga skuldkänslor över mina fantasier. Ibland känns det som jag inte är värd min relation, trots att jag vet att jag är en bra partner och att han är den jag vill leva med. Alla i min omgivning skulle döma mig om de visste mina fantasier och jag undrar hur jag ska tänka för att mildra min ångest? Jag vill absolut inte berätta om mina fantasier, utan helt enkelt hitta metoder för att hantera skuldkänslorna och acceptera att jag har dem. Vad ska jag göra?


Jenny Jägerfeld svarar:

Jag hör att du får stark ångest och skuldkänslor när du tänker på dina sexfantasier. Sexfantasier om just överordning och underordning, att bli förnedrad eller tvingad till sex är några av de allra vanligaste sexuella fantasierna människor har. Om man tittar på sidor på nätet som tillhandahåller erotiska texter och sexnoveller är kategorier som Non-consensual/reluctant (ej samtycke/motvilligt) eller BDSM några av de största. Och enligt en studie som gjordes för ett par år sedan vid ett universitet i Texas visade det sig att mer än hälften av de tillfrågade kvinnorna hade haft fantasier om att bli tvingad till sex av en man. Du är alltså inte så annorlunda som du tror.

Förr i tiden trodde psykologer att sexfantasier var ett slags omedvetna önskningar. Nu vet vi bättre. Fantasier har oftast inte något att göra med vad man vill i verkligheten! Att övergreppet du var med om har blivit en sexfantasi betyder inte att du ville att det skulle hända då eller att du vill att det ska hända nu. Fantasier är ett slags tankelek och det är stor skillnad på vad man tänker sig i fantasin och vad man vill göra i verkligheten. En övergrepps-/våldtäktsfantasi är en fantasi som oftast handlar om påtvingad förförelse snarare än våldet i sig. Man fantiserar och visualiserar sällan skräcken eller de fysiska skadorna som skulle kunna komma med en reell våldtäkt eller ett reellt övergrepp. Istället fyller fantasin en annan funktion, och kan vara en källa till njutning och spänning. I ditt fall verkar den visserligen leda till njutning, men även till stark ångest.

Skulle du säga att du idag mår dåligt och har ångest kring själva övergreppet i sig eller handlar det mer om att du har ångest och mår dåligt över fantasierna? Om du lider av själva övergreppet skulle jag råda dig till att söka hjälp för detta.

Kring frågor som rör sex och sexualitet finns det mycket idéer om hur det bör se ut, hur man bör göra, känna, tänka. Dessa idéer präglas inte sällan av en sträng moral. De rör frågor som vem man får man ha sex med (t ex helst med någon som man lever med i en monogam, heterosexuell, tvåsam relation), när och var sexet får ske (t ex helst hemma och inte på en kontorstoalett under lunchen), hur många man får ha sex med (helst inte så många om man är kvinna, helst rätt så många om man är man, helst inte många personer på samma gång), hur sexet får se ut (det ska helst vara vanilj och inte innehålla för många perversa kinks).

Många – kanske till och med merparten – av sexuella fantasier är inte särskilt politiskt korrekta och följer alltså inte dessa snäva normer. Och beroende på i vilken familj och i vilket samhälle man växt upp kan man få med sig en mer eller mindre sexualnegativ och problematiserande inställning till fantasierna vilket leder till känslor av skuld och skam. Du behöver givetvis inte berätta för någon i din omgivning om dina fantasier, men jag tror att du skulle bli överraskad om du själv fick reda på vilka fantasier människor i din närhet har.

Jag skulle vara orolig för dig om du beskrev att du fortfarande lider av sviterna från övergreppet när du var fem år, eller om du beskrev att du sökte dig till destruktiva relationer där du blev utsatt för saker som du egentligen inte vill. Och då skulle jag svara dig på ett annat vis. Men nu låter det som om du har en fin relation och ett välfungerande liv i övrigt. När du tar upp ditt problem är det ångesten över fantasierna du tar upp, inte något annat. Och du skriver att du skulle vilja hitta ett sätt att acceptera dem, inte att ta bort dem.

Jag vet inte vilken funktion de här fantasierna fyller just för dig. Det kan handla om att du får lov att slippa ta ansvar för din egen sexuella lust, att få lämna den helt i någon annans händer, att släppa på kontroll, att få lov att vara passiv. Det kan även handla om att du får känna dig åtråvärd, så åtråvärd att den andra faktiskt inte kan låta bli att röra vid dig, att ta dig fastän du inte vill. För kvinnor har sexuell utlevelse ofta varit förknippad med skuld och skam. Genom att bli tvingad i fantasin undkommer man dessa känslor. Det skulle förstås också kunna handla om att du iscensätter något som du var med om som barn och därmed hittar ett sätt att kontrollera det inträffade, i fantasin kan ju du bestämma vad som ska hända.

Kanske har din fantasi med det du var med om som barn att göra, men kanske skulle du ha den här fantasin ändå. Det vet vi inte och kommer inte att få veta. Om du inte har men av själva övergreppet i sig, så tycker jag att du utan problem kan fortsätta att fantisera kring detta så länge det ger dig njutning.

Vänliga hälsningar