1/16/2018

Hur tar jag hand om mitt barn när jag bara vill ligga i sängen och gråta?

Jag får svackor med nedstämdhet, trötthet och ångest 1-2 ggr per år. Några gånger utvecklas dessa svackor till längre depressioner, andra gånger ligger jag i sängen några veckor och sedan går det över.

Jag äter antidepressiva som var väldigt effektiva när jag började ta dem. Nu har jag dock hamnat i en svacka igen och jag kan inte hantera den som jag brukar, för nu har jag en bebis på 5 månader. Jag kan inte bara lägga mig i sängen. Jag kan inte bara logga ut. Jag kan inte ens ta mina ångestdämpande för då blir jag sömnig och orkar inte ta hand om barnet.

När barnets pappa är på jobbet krymper väggarna och jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag inser att jag inte kan krascha två gånger om året längre, jag måste hitta andra strategier. Hur skall jag göra för att ta hand om mitt barn när jag bara vill ligga i sängen och gråta?


Ingrid Gråberg svarar:

Att ta hand om ett litet barn, när man själv mår riktigt dåligt, är en stor utmaning. Och dina svackor verkar vara ordentligt djupa, varför utmaningen förmodligen kan kännas helt övermäktig emellanåt. Eftersom du tidigare kunde bli liggandes i sängen i flera veckor under dina svackor, antar jag att du brukade vara sjukskriven under dessa perioder. Så frågan är om det bästa för dig och barnet – i det akuta skedet - är att du sjukanmäler dig och låter pappan gå på föräldraledighet.

På längre sikt är det förstås önskvärt att du hittar strategier som gör att du slipper krascha med jämna mellanrum, men du ska verkligen inte behöva dra dig för att be om hjälp och lämna över ansvaret för barnet på pappan eller andra vuxna i er närhet. 
Du skriver att du inledningsvis hade god nytta av medicineringen. Nu tycks den åtminstone inte vara en tillräcklig hjälp. Om ett läkemedel inte ger önskad effekt bör man konsultera sin läkare, som kan ta ställning till vad som är mest lämpligt att göra, det vill säga om medicinen ska trappas ut (och i så fall hur), trappas upp, bytas ut, eller kompletteras med annan medicin eller behandling. Med annan behandling menar jag i första hand psykoterapi. Du nämner ingenting om någon behandling, utöver medicineringen, vilket jag tolkar som att du aldrig har provat psykoterapi.

Att genomgå någon form av psykologisk behandling är mer krävande än att ta en tablett, men resultatet av en lyckad psykoterapi varar längre än effekten av ett piller. Här  kan du läsa om olika terapiinriktningar. Vill du fördjupa dig ännu mer i ämnet kan du läsa boken ”Jag tror jag måste prata med någon” av psykologen Jenny Rickardsson. Fundera på vilken metod som du tror passar bäst för dig.

Vill du främst utforska eventuella bakomliggande orsaker till dina symtom (nedstämdheten och ångesten) kanske psykodynamisk terapi är att föredra för din del. Vill du hellre fokusera på hur du ska ta dig upp ur sängen, trots att det känns som att du inte orkar, bör kognitiv beteendeterapi, KBT, kunna vara ett lämpligt alternativ. Vid depressioner jobbar man då som regel med beteendeaktivering, vilket är en ”KBT-metod” som har gott forskningsstöd.     

Min rekommendation är att du börjar med att ta kontakt med din läkare. Med hen kan du diskutera den pågående medicineringen och eventuell sjukskrivning. Du kan även fråga vart du kan vända dig för att få psykoterapi i ditt närområde.  


Du behöver också prata med din partner om hur ni rent praktiskt kan lösa familjesituationen inom den närmsta framtiden. För även om det är möjligt att relativt fort hitta strategier för att ta sig igenom en känslomässig svacka, är steget längre till att må så pass bra att man både kan ta hand om sig själv ordentligt och samtidigt vara en omhändertagande och närvarande förälder på heltid. Om du fortsätter att bita ihop och lägga all din energi på barnet är risken stor att du ändå kraschar till slut av ren utmattning. Så se till att du får möjlighet att ta hand om dig själv och även bli omhändertagen.  

Vänliga hälsningar