Raseriutbrott vid hämtning från dagis
Vår lilla tjej som blir 3 i början av nästa år har börjat få stora raseriutbrott (skriker, gråter, kastar sig etc.) när vi kommer för att hämta på dagis. Detta har pågått under några veckor och det känns lite som rysk roulette att hämta henne, ibland går det superbra och ibland är det rent fruktansvärt att hämta henne när hon blir så rackarns rasande. Känns oerhört jobbigt! Vet inte om detta påverkas av att vi (mamman och pappan) precis ska separera eller att det är en fas i livet.
Jag har försökt att prata lugnt med henne "nu klär vi på oss, är du trött idag, vi hjälps åt etc." Sen har jag även försökt att säga till att hon får ta och skärpa till sig och klä på sig. Sen har jag även sagt att vi får klä på oss utomhus om hon inte tar och lugnar ner sig ) de två sista är väl förmodligen inte det bästa, utan antar att det är att prata lugnt som gäller", men inget verkar funka :(
Förra veckan spårade hämtningen ur totalt, först blev hon superglad för att jag kom och hämtade men sen brakade det loss med ca 10 min okontrollerat vrål. Slutligen kom kläderna på och vi kunde gå hem, totalt slutkörda.
Vad kan jag/vi göra för att hjälpa min lilla tjej?
Ingrid Gråberg svarar:
Det behöver inte handla om antingen eller när det gäller orsaken till utbrotten hos er dotter. Just i den här åldern är det vanligt med snabba humörsvängningar och konflikter mellan barn och föräldrar. Samtidigt vore det närmast konstigt om ert barn inte påverkades alls av er separation.
Dels antar jag att relationen mellan er föräldrar inte är den bästa, med tanke på att ni ska gå skilda vägar, och dels innebär en separation alltid omfattande förändringar i barnets liv. Ni vuxna beter er sannolikt lite annorlunda än tidigare, troligtvis blir det aktuellt med ny bostad eller bostäder, nya rutiner och så vidare. Ett barn som är 2-3 år kan inte förstå fullt ut vad en skilsmässa innebär och vad som orsakat den. Tillvaron kan därför upplevas som oförutsägbar och lite skrämmande.
Det bästa ni föräldrar kan göra är att försöka vara tydliga, konsekventa, lugna, bestämda och hålla upp en enad front. Plättenkelt! Att säga alltså. Lite svårare att genomföra när man är mitt uppe i en separation med allt vad det för med sig. Det är inte heller så lätt att vara opåverkad av ett litet barn som agerar ut alla sina känslor på en och samma gång. Man kan själv bli arg, frustrerad, orolig, ledsen och känna dåligt samvete.
Om ni har möjlighet tycker jag att ni ska se till att ha gott om tid när ni hämtar på dagis, så att ni inte känner av tidspressen i all fall. Försöka att hitta en fungerande rutin som ni håller er till varje dag, oavsett dotterns humör. Prata med förskolepersonalen om hämtningsproblemet. Kanske de kan hjälpa till att skapa och upprätthålla lämpliga rutiner.
Sist men inte minst; påminn er själva regelbundet om att detta kommer att gå över. Just nu befinner ni er i en jobbig period alla tre, men perioden har ett slut. En vacker dag har er dotter börjat skolan och de krävande dagishämtningarna är ett minne blott.
Läs gärna mer om barn och skilsmässa på Psykologiguiden under rubriken Barn och familj.
Vänlig hälsning,
