4/6/2018

Långsam tonåring

Har en son som nu är 14 år. Han har sedan förskoleåldern varit långsam och försiktig. Det har tagit tid att klä sig, äta, toalettbesök osv I skolan har det varit likadant, tar tid att bli klar med uppgifter, behöver mycket längre tid på sig än vad uppgiften egentligen skall ta. Däremot får han i stort sett alltid alla rätt på det han hinner med och har A i nästan alla ämnen förutom ett par enstaka B. Men då har lärarna anpassat så att han nästan alltid fått sitta kvar längre än klasskamraterna. Han älskar att skriva så när han skall skriva berättelser osv i svenska och engelska är de enda gånger som han blir klar före klasskamrater och han drömmer om att bli författare. Han är en väldigt empatisk, känslosam och klok kille.

Vi har varit i kontakt med elevhälsa osv för att se om vi kan få hjälp med att träna upp tempo osv men de hittar heller ingen lösning.

Han själv säger att han gör sitt snabbaste och upplever inte att han är långsam men han inser ju det när han ser att alla hinner. Ett toalettbesök kan fortfarande ta tjugo minuter fast han är på offentlig toalett och har kompisar som väntar.

Han och vi känner att ju äldre han blir dess större blir problemet då vi lever i ett samhälle med högt tempo och han frågar ofta både oss och lärare om tips hur han skall göra för att bli snabbare. Så min fråga är om ni har några tips, ideer på hur vi skall gå tillväga?


Ingrid Gråberg svarar:

Vad skönt att din 14-åring inte har dragits med i dagens höga tempo, tänkte jag spontant. Sedan insåg jag att långsamheten inte automatiskt behöver betyda frihet från stress. Din son ber ju faktiskt om tips för att bli snabbare, så han är medveten om att hans fungerande kan ställa till det för honom.

För att kunna ge några relevanta tips behöver man först förstå vad långsamheten beror på. Att vi har olika ”grundtempon” tror jag att vi kan vara överens om. En del är redan i tidig ålder snabba och otåliga, medan andra är mer eftertänksamma och lugna. Av din beskrivning att döma handlar det i ert fall om en så pass påtaglig långsamhet att den kan utgöra ett problem i vardagen. Risken finns att kompisarna inte orkar vänta på din son, och han är till exempel beroende av att lärarna kan ge honom den extra tid som han behöver för att kunna göra sig själv rättvisa vid ett provtillfälle.

Det är förstås inte önskvärt att sonen börjar stressa, men det skulle gynna honom att kunna växla upp tempot något. Eftersom det inte bara är praktiska saker, som att klä på sig och äta, som tar tid går det inte att förklara långsamheten enbart med någon form av motoriska svårigheter.

Tänkbara förklaringar kan vara allt ifrån att han är generellt omständlig, extremt noggrann och/eller tvångsmässig till att han har bristfälliga exekutiva funktioner (det vill säga svårigheter med att planera och genomföra uppgifter till följd av svårigheter att styra och kontrollera sina beteenden).

Det gäller att få syn på vad det är som tar tid. Är det varje moment som går långsamt? Förekommer det onödiga moment? Saknas det flyt mellan de enskilda momenten? Det vill säga kommer sonen av sig, stannar han upp och dagdrömmer när han utför skolarbeten, eller behöver han ägna tid åt att leta efter en förlagd strumpa under påklädningen? Tuggar han långsamt eller tar han ovanligt små bitar i taget av maten? Eller glömmer han bort att äta på grund av att han pratar eller funderar på annat?

Vissa saker, som måltider och toalettbesök, bör inte stressas på. Det är till exempel bra att se till att tugga maten och tömma blåsan ordentligt, men även dessa moment kan gå till överdrift och andra moment som ingår i måltider och toalettbesök kanske kan hoppas över eller snabbas på. Att öka tempot vid påklädning är inte skadligt, så här kanske ni kan prova att ta tid och sedan, på ett lekfullt sätt, fokusera på att försöka slå nytt rekord. När det gäller studierna går det fort för sonen att skriva berättelser, vilket är något som han älskar att göra. När han är uppslukad av en uppgift verkar det alltså som att allt flyter på av sig själv.

För att ta reda på vad som krävs för att få ett bättre flyt och tempo även i andra sammanhang krävs en ordentlig kartläggning. Elevhälsan har ni redan haft kontakt med. Kanske någon från elevhälsan kan remittera er vidare. Jag tänker att en psykolog, kanske tillsammans med en arbetsterapeut, skulle kunna hjälpa till med en kartläggning, vars syfte är att svara på frågorna vad, hur och varför.  

 Vänliga hälsningar