2018-01-08
11-åring stressad av skolan
Vi har en dotter som går i klass 5. Hon har alltid haft lättare för att göra en sak i taget. Om det blir många saker att hålla reda på, glömmer hon bort och det kan låsa sig för henne. Hon är även en tankspridd tjej, som gör saker i sin egen takt.
Strax innan sommarlovet var det ytterst svårt att få henne att gå till skolan pga magont, huvudvärk och trötthet. Efter några skoldagar kraschade hon och låg i sängen en hel dag, för att kunna orka skola igen. Sommarlovet kom som en räddning. Två veckor in på höstterminen, bröt hon ihop här hemma. Hon började med att säga att flera av ämnena inte är roliga längre, eftersom de är så svåra. Hon beskriver att hennes upplevelse är att hon snabbt hamnar efter sina klasskamrater i skolarbetet. Hon märker det genom att när läraren håller genomgångar, har hon långt kvar i boken, tills hon nått stycket genomgången gäller. Hon säger att hon känner sig stressad av att inte jobba lika snabbt som de andra, och att hon då inte kan koncentrera sig. Hon får ont i huvudet och känner sig väldigt trött och ibland yr.
Klassen har en prestationsinriktad lärare, som ger mastiga läxor och oftast skriftliga förhör, ibland på tid. Exempelvis vet hon att de när som helst ska få ett test på multiplikationstabellerna, som ska vara på tid och innehålla över 100 tal. Detta stressar henne mycket. Likaså mängden glosor och annat som ska pluggas in. Läraren framhåller gärna de högpresterande eleverna och hur långt fram de ligger i olika ämnen.
Vår dotter har inga svårigheter med inlärning. Hon är smart och alldeles lagom duktig! Vi pressar henne inte att uppnå vissa resultat. Vårt krav är att hon ska vara i skolan.
Hur kan vi hjälpa vår dotter? Tips på hur hon kan mota bort stressen då den kommer? Om hon kunde avleda stressen, skulle hon troligtvis kunna behålla koncentrationen och inte komma så mycket efter. Nu beskriver hon att hon får svårt att tänka och då löser hon ju inga uppgifter, vilket ökar på stressen. Vi är rädda att stressen ska börja ge ex huvudvärk på morgonen, eftersom det då är jättesvårt att skicka henne till skolan, som ju orsakar det dåliga måendet.
Jenny Klefbom svarar:
När jag läser avslutningen av ditt mejl så ser jag att du har en tydlig bild av orsakerna bakom din dotters svåra skolsituation. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att dina tankar om att stress är en viktig orsak bakom problemen stämmer. Men jag vill ändå uppmana dig att börja med att släppa din förklaringsmodell kring stress. Vad din dotter behöver är nämligen att man sätter igång ett förutsättningslöst utforskande av hennes svårigheter, och det kommer att försvåras om ni föräldrar inte är öppna för att det kan finnas saker hos er dotter som ni inte känner till, och som kan vara viktiga pusselbitar i den nuvarande situationen.
När ett barn har problem i skolan, vare sig det handlar om att man har svårt att hänga med, mår dåligt av studieupplägget, eller att man har börjat vantrivas i skolan så är det i första hand skolans ansvar att ta reda på varför och se till så att situationen förbättras.
Kanske att din dotter och ni föräldrar inte så tydligt har signalerat till läraren att flickan har det jättejobbigt, eller så är läraren inte så lyhörd för ”problem” utan mer inriktad på de högpresterande eleverna, som du skriver. Vanligtvis är det nämligen läraren som föreslår åtgärder, som ofta involverar elevhälsan, men i det här fallet låter det som ni föräldrar behöver kliva in och begära detta.
Vad som skulle kunna vara ett första steg är att din dotter får träffa skolans specialpedagog eller skolpsykolog, för en screening av om hon har några svårigheter av något slag som kan sätta käppar i hjulen. Hon säger själv att många av ämnena är så svåra att hon helt har tappat sugen, och du har observerat att hon har svårt att hålla många bollar i luften samtidigt. Detta behöver man förstå mer av för att rätt kunna anpassa hennes undervisningssituation.
Hade din dotters klagomål främst gällt att det är mycket konflikter med kompisar, att hon känner sig ensam eller liknande, så hade jag i stället föreslagit att hon hade fått träffa skolkuratorn, men faktum är att hennes egen beskrivning är att det som gör skolan tuff är själva undervisningen.
Det här är ingenting som kan vänta, problemen har gått alldeles för långt redan, så kontakta rektor genast med en begäran om ett möte med syftet att upprätta en åtgärdsplan. Dock tar alla utredningar och insatser tid att planera och genomföra, så under tiden måste ni ha en plan för att få dottern att orka ta sig till skolan och hjälpligt hänga med i undervisningen.
En sak som kanske skulle kunna lugna er dotter vore om ni skulle kunna få läraren med på att låta henne slippa oförberedda prov, eller få sina prov uppdelade i mindre delar. Även om läraren är prestationsinriktad och håller ett högt tempo, så har jag mycket svårt att tro att någon lärare skulle hålla fast vid sina examinationsformer om hen förstår att de håller på att leda till att en elev slutar gå till skolan.
En sak ni själva kan göra är att stötta upp hemma med läxhjälp och studieplanering. Det finns jättemycket som föräldrar kan göra, och det finns också vanligtvis jättemycket som 11-åringar behöver hjälp med och då tänker jag i synnerhet på att utveckla goda studievanor och skaffa sig studieteknik. Vad gäller glosor så lär man sig exempelvis sådana bäst om man pluggar kortare stunder men vid många tillfällen vilket har det goda med sig att det inte brukar upplevas som lika kravfyllt som att försöka lära sig allt vid ett tillfälle. Jag vill faktiskt påstå att det finns många sätt att göra om läxläsning till en helt naturlig del av samvaron hemma, så att den inte blir så kravtyngd.
Allra bäst är förstås om man själv har koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar, så att man kan planera efter det. Låna alltså gärna någon bok med forskningsbaserade tips om hur man bäst lär sig saker, eller be skolans specialpedagog om tips.
Nu behöver stressade barn ofta inte bara hjälp med själva studierna, utan de kan också behöva avlastas ansvar, exempelvis ansvaret för att inte komma efter, eller för att ha missat något viktigt. Även det kan ni föräldrar hjälpa till med genom att hålla koll på läxor och vad man håller på med i skolan. Gå igenom böckerna och visar det sig att er dotter ligger efter: läs högt för henne, eller läs själva och berätta sedan om innehållet för henne så att hon tar in kunskaperna på det viset.
Så här mycket ansvar kan föräldrar inte förväntas ta i längden, när ens barn är så stora att de går i mellanstadiet, men om det er dotter behöver är en nystart för att kunna känna sig lite tryggare, och få allt att fungera innan man har utrett vad problemet egentligen består i, så tror jag att ert helhjärtade engagemang skulle vara guld värt för henne.
Vänlig hälsning,
