Sexuellt utsatt i ensamt jobb
Bra att kändisar går ut och berättar om sexuella trakasserier och övergrepp, men de har ju varandra. Jag menar är så många som upplevt liknande och jobbar ihop, så de kan säkert få till en förändring på sina jobb. Men när man har ett ensamt jobb och blir utsatt av kunder/gäster och chefen säger att man måste vara trevlig iallafall. Vad gör man då? Hur kan man få de att sluta utan att uppfattas som otrevlig?
Och hur ska man få chefen att förstå att man mår dåligt av att bli behandlad som ett sexobjekt hela tiden?
Anna Bennich Karlstedt svarar:
Ja visst är det bra att gå ihop, hundra röster är ju starkare än en. Det blir förstås lättare att få till en förändring, precis som du säger, när många står enade. Även då kan det vara svårt att bryta en tusenårig kultur, och det kräver både mod och tålamod. Men det är ju så mycket svårare att vara ensam!
I teorin är det ganska enkelt: när man blir illa behandlad på sin arbetsplats (oavsett om det är kunder, kollegor eller vem som helst) så är det närmaste chef som bär ansvaret att reda ut läget och göra vad man kan för att lösa problemet. Att säga ”du måste vara trevlig ändå” är tecken på undermåligt ledarskap.
När man är utsatt för bristande ledarskap, som innebär att arbetsmiljöproblemet kvarstår, bör man vända sig till chefens chef, till HR eller till facket. Där kan man få hjälp och stöd att driva frågan. Alla har rätt till en anständig arbetsmiljö, oavsett bransch eller arbetsbefattning.
Så, i teorin finns både riktlinjer för arbetsgivare vad gäller psykosociala arbetsmiljöfrågor och handfasta regler för hur problemen bör hanteras.
I praktiken är det såklart svårare. En chef som struntar i att lyssna, kanske finns ingen chef över chefen. Kanske är man inte heller fackligt ansluten osv. Det kan dessutom vara läskigt att göra sig obekväm, riskera att uppfattas som ”bråkig” och bära runt på oro att kanske bli av med jobbet eller på andra sätt bestraffad. Att befinna sig i beroendeställning gör det än mer svårt att slå näven i bordet, stå upp för sig själv och driva sitt ärende. Särskilt som du beskriver, när man känner sig väldigt ensam.
Jag vet inte så mycket hur det ser ut hos dig mer än att chefen inte lyssnat hittills och att du arbetar ganska ensam och mellan varven på ett utsatt sätt, vilket är ett arbetsmiljöproblem. Men jag önskar att du igen kunde prata med din chef och be om hjälp med oanständiga gäster, och diskutera hur du kan stöttas då sånt händer? Jag önskar att du kanske kan lyfta det med någon kollega, kanske finns fler som känner som du? Jag önskar att du annars kan vända dig till högre instans och lyfta problemen.
Och om du inte får gehör och stöttning så önskar jag att du hade möjligheten och orken att byta arbetsplats. För så där ska man inte behöva bli bemött.
Lycka till!