2018-09-19
Jag gråter, sover och försöker plugga
Jag är en 18 år gammal tjej som går tredje året på gymnasiet. Jag skriver nu detta då jag vet att min psykiska hälsa just nu inte är på topp.
Jag har alltid vart en ganska känslokall tjej som alltid presterat bra i skolan, tills detta senaste halvår. För fem månader sedan slutade jag med mitt enda fritidsintresse som tog 16h/ veckan, simning. Beslutet fattades snabbt och oklart. I dagsläget har jag hamnat efter i skolan riktigt rejält och har flera betygsvarningar, vilket absolut inte är likt mig.
Jag har 0 motivation till någonting. Det händer ofta att när jag kommer hem så går jag och lägger mig och sover i två timmar. Och i skolan längtar jag hem till min säng. Jag kan inte koncentrera mig överhuvudtaget i skolan, jag får ingenting gjort alls. Jag får ångest av tanken på att behöva läsa texter, vilket verkar vara det enda mina lärare vill att jag ska göra också. När jag väl läser händer det ofta att jag uppfattar textens ord som helt andra betydelser, om det till exempel står Längtar i en text, har jag läst Vaknar istället.
Jag har blivit jätte jättekänslig, en dag började jag storgråta bara av att min lärare sa att jag skulle fokusera, jag gick då direkt på toa och satt där i runt 1.5 timme och grät först utan att jag visste över vad, sen kom insikten att jag suger i skolan och är "värdelös". Jag grät sen på bussen hem, grät hemma i min säng och somnade sen vid tvåtiden på dagen och vakna vid 6.
Jag kunde inte gå till skolan dagen efter för jag kunde inte kontrollera mina tårar. Häromdagen blev jag upprörd och arg på min mamma för ingenting och det slutade med att jag satt inne på badrumsgolvet i två timmar och storgrät och hulkade över att jag är värdelös i en värdefull värld, reflektioner om självmordsmetoder förekom då.
Jag har skakningar i skolan och just nu när jag skriver detta och oroar mig för morgondagen. När jag tar fram skolarbeten jag ska jobba med slutar det med att jag stirrar in i väggen och har ångest. Jag vet att det är jättemånga som tycker skolan är jobbig, men jag har aldrig mått värre än vad jag gör just nu under denna termin.
Jag känner mig ensam, fast jag har bra vänner. Jag stänger in mig i rummet och fryser ute min familj, och mitt rum är när jag mår som sämst jätte jättestökigt. Hjälp mig vad ska jag göra,? Jag brukar sjukanmäla mig för jag mår bara dåligt i skolmiljön med andra elever runt om mig.
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Du skriver väldigt utförligt och målande kring hur du har det, och min spontana reflektion är att du behöver hitta en professionell person att prata med så att du får hjälp att reda ut ditt mående och din situation. Med detta sagt ger jag mina reflektioner på det du skriver och hoppas att de kan vara till någon hjälp för dig att bättre förstå din situation.
Du skriver att du varit högpresterande i skolan och att du tränat simning 16h/veckan. Detta säger mig att du är tjej med hög kapacitet och mycket resurser. För att få bra betyg och följa ett intensivt träningsupplägg såsom du gjort krävs starka förmågor att ta sig själv i kragen, komma igång med saker, kunna slutföra dem och vara uthållig. Det talar för att din trötthet, låga koncentration, emotionella instabilitet med mera är tecken på att du är överbelastad av någon anledning.
På din beskrivning verkar det som att ditt mående verkar ha försämrats tvärt, vilket får mig att undra om det var något speciellt som hände utöver att du slutade med simningen? Dina reaktioner kan man få både som en konsekvens av en plötslig svår händelse, men också som en konsekvens av en längre tids överbelastning eller som en begynnande depression. En bidragande faktor kan också vara att du plötsligt tappade ett meningsfullt sammanhang när du slutade med simningen.
Vi vet att om man driver på sig själv över sina förmågor under för lång tid kommer kroppens förmåga att prestera slås av. Precis som vi tillslut somnar av oss själva om vi går utan sömn för länge tvingas kroppens nervsystem gå in i en återhämtningsprocess när systemet varit överaktivt för lång tid. Vårt nervsystem behöver kontinuerlig återhämtning för att återställa balans och återuppbygga det som brutits ner av aktivitet.
För att lyckas med din simning och dina fina betyg kan jag tänka mig att du stundom känt en hel del press och tvingats gå emot vad du egentligen känner. Om man över en längre period går emot vad man innerst inne vill och kör över kroppens signaler kommer den tillslut slå bakut och se till så att den får den vila den behöver, vare sig man beviljat det eller ej. Då kan det bli som du beskriver - man klarar inte av att koncentrera sig, man måste lägga sig och sova, man blir skör och har lätt till gråt med mera.
När man tvingas stanna upp kommer mycket av de känslor och kroppsliga signaler man tryckt undan upp till ytan. Det kan bli en koncentrerad form av alla möjliga känslor och signaler från kroppen, och då kan man känna sig jättekonstig, precis som du skriver. Det är inte ovanligt att man blir rädd för sina reaktioner och upplever att man inte känner igen sig själv.
Du skriver att du alltid varit känslokall, men att dina känslor nu bryter igenom och du har lätt till gråt. Kan det vara så att du vuxit upp i en miljö där man inte visat så mycket svåra känslor? Det är inte ovanligt att vi uppmuntras till att vara starka, glada och högpresterande. Men att vi inte så gärna ska visa oss svaga, sårbara eller ledsna. Om så är fallet för dig skulle jag vilja råda dig att bli mer tillåtande till de negativa känslorna och försöka att inte bli så rädd för dem.
Vidare vill jag råda dig att tillåta mer tid för kravlösa aktiviteter som får dig att må bra. Detta även om du känner att du borde plugga. Det låter nämligen på din beskrivning som att du är ganska van vid att prestera för att nå mål eller för undvika att det ska gå dåligt. Vi kan kalla det att vara motivationsdriven eller hotdriven. Om så är fallet för dig är det viktigt att du också prioriterar aktiviteter som är drivna av inspiration och lust. Några ledord är att aktiviteterna ska vara fria från krav, prestation och mål. Andningsövningar, meditation och närhet är mycket effektivt för att slå på kroppens ”lugn och ro system”. Men det kan också vara natur, djur, musik, kreativa aktiviteter eller annat som du upplever avkopplande och/eller får energi av.
Eftersom jag vet att du går sista året i gymnasiet och att du inte riktigt klarar av skolan just nu så vill jag verkligen råda dig att ta kontakt med elevhälsan så att du kan få hjälp både med ditt mående och dina studier. Varma hälsningar och sköt om dig!
