2018-11-14
Inga konsekvenser för mobbarna
På min dotters skola pågår ett allvarligt fall av mobbing. Det är 7 grabbar som VARJE dag är på samma kille. Dom går i 5:e klass. De har gått långt, dom jagar honom hem och slår honom. Han hämtar ibland sin lillebror som går i 2:an men mobbarna struntar i det och ger sig på båda barnen då.
Skolan har föreslagit att "offret" ska byta skola. Dom har tagit in någon som ska vara rastvakt och se till så det slutar men det fortsätter ändå. Nu har de löst hemgången med att "offret" får gå lite tidigare. Han springer då och hämtar sin bror på fritids och sen springer dom hem för att slippa bli slagna.
Mobbarnas föräldrar är informerade men inga förändringar sker. Mobbarna har till och med sparkat "offret" i ryggen framför hans pappa. Dom har ingen respekt för föräldrar eller lärare.
Rektorn är sedan länge inkopplad men ändå händer inget!!!! Vad kan man ta för rättsliga åtgärder? Är inte skolan skyldig att stänga av dessa barn, dom får inte gå där nåt mer! Den här stackars lilla killen mår illa varje kväll innan han ska till skolan. Skola/föräldrar/lärare/barn ALLA borde kräva avstängning för dessa barn. Ev att skolan anmäler till socialtjänsten om dessa barn är utom föräldrarnas kontroll.... Om vi inte gör det kommer ju "offret" inte känna att han får stöd. Vi är skyldiga att se till att han känner sig trygg på skolan!!! Vad kan jag göra?
Psykolog Ingrid Gråberg svarar:
Det kan inte vara sant - eller rättare sagt det här borde inte kunna vara sant - var det första jag tänkte. Dessvärre är det så att verkligheten ofta överträffar dikten när det kommer till hemskheter av olika slag. Jag utgår därför ifrån att din beskrivning stämmer väl överens med verkligheten.
Nu kanske inte du känner till allt som har skett i ärendet. Det kan ju hända att rektorn både har gjort en polisanmälan och haft kontakt med socialtjänsten, men så länge trakasserierna fortsätter har man inte gjort tillräckligt. Att låta den utsatta pojken få gå hem tidigare och att föreslå skolbyte är förvisso åtgärder som kan skydda honom, men vad ger det för signaler till mobbarna och till den mobbade?
I ett akut skede kan det dock vara försvarligt att, som en första åtgärd, låta det utsatta barnet få gå hem tidigare, eller till och med stanna hemma från skolan, under en kortare period. Detta på grund av att man kan behöva lite tid för att få klarhet i vad som har hänt och för att hitta en fungerande lösning. Spontant kan man förstås tycka att den rätta och enklaste lösningen är att stänga av mobbarna, men stänga av elever från skolan är inget man kan göra lättvindigt. Det råder trots allt skolplikt och alla elever har rätt att få undervisning.
Att det i det här fallet dessutom är så många som sju mobbare och ett minst lika stort antal vårdnadshavare inblandade gör inte situationen enklare. Är alla sju lika drivande eller skulle det räcka att stänga av den eller dem som är mest tongivande för att få en tillräckligt god effekt? Sedan räcker det att en av alla vårdnadshavarna protesterar och vägrar acceptera en avstängning för att det ska bli en mer långdragen process. En förälder vars barn utsätts för trakasserier kanske inte ens vill släppa iväg sitt barn till skolan, medan mobbarens förälder kanske har svårt att tro att det är så illa som skolan påstår och därmed inte är så benägen att gå med på en avstängning.
Hur komplicerad situationen än må vara måste skolpersonalen göra allt som står i deras makt för att bryta mobbningen. Först och främst handlar det om den utsatta elevens lidande, men även andra elever kan påverkas negativt. Det kan till exempel vara rädda för att själva bli utsatta för samma saker och de kan må dåligt av att bevittna det som sker. Även med mobbarnas bästa för ögonen bör man se till att få stopp på det hela. Pojkar som mobbar andra under skolåren löper nämligen en ökad risk att hamna i kriminalitet, vilket inte är en önskvärd utveckling ur ett samhällsperspektiv – och ytterst sällan en framtid som vårdnadshavarna önskar för sina barn.
Att något måste göras behöver jag uppenbarligen inte övertyga dig om. Frågan är vad just du kan göra i den aktuella situationen? Du kan ge ditt stöd åt den utsatta pojken och hans förälder/föräldrar. Tala om att du vet vad som pågår och att du tycker att det är oacceptabelt. Du kan också fråga om de vill ha hjälp med något, exempelvis prata med rektorn eller göra en anmälan till skolinspektionen. Blir du själv vittne till en mobbningssituation kan du ingripa i stunden och sedan rapportera till rektorn. Utifrån vad du redan vet kan du på eget initiativ ta kontakt med rektorn eller göra en anmälan till skolinspektionen och/eller socialtjänsten, men du kan inte förvänta dig att du ska få veta vilka åtgärder som redan har vidtagits.
Att ALLA går ihop och kräver att mobbarna stängs av från skolan skulle ge en bra signal till den som är utsatt, men om det sker på ett organiserat sätt, så att det bildas ett drev mot pojkarna, skapas en ny mobbningssituation. Ingenting kan ursäkta mobbarnas beteende, men vad vet man om deras inbördes relationer och om deras familjesituationer?
Det är inte så att mobbare ofta är osäkra på insidan och att de är betjänta av att man tycker synd om dem och ser dem som offer. Undantag finns dock och oavsett vad som fått dessa sju gossar att bli mobbare så är de bara barn. Jag försvarar på intet sätt deras handlingar och är inte emot att beteenden får konsekvenser, men ser att det finns en risk att ett organiserat krav på avstängning kan övergå i en hatstorm – och det gagnar ingen.
Däremot är det förstås bra om varje enskild individ reagerar när de ser att någon blir utfryst, slagen eller hånad. Att man ingriper om man vågar och kan, och att man rapporterar vidare det man har sett.
Vänliga hälsningar
