10/26/2009

Har så mycket ångest

Jag är 18 år. Har alltid varit väldigt framåt, social, självsäker, osv. Men började må dåligt i slutet på nian, av jag vet inte vad. Trodde att det skulle försvinna, men när jag sedan började gymnasiet var det bara värre.

Hatade att åka till skolan, att vara nära folk för jag kände mig så fruktansvärt värdelös i närheten av andra människor, övertygad om att de hatade mig och tyckte att jag var tråkig och äcklig.

Slutade med att jag hoppade av skolan, och var hemma ett år. Låg ensam på min säng och kunde inte kunde gå utanför dörren, fastlåst i ångesten och rädsla, kvävdes av den. Några gånger jag faktiskt gick ut där jag kunde stöta på folk började jag skaka och kallsvettas, få panikkänslor, hjärtklappning, yrsel.

Förra hösten började jag på en ny skola och ångesten blev mer intensiv, attackerna kom oftare, kollapsade på sängen varje dag efter skolan och fick ångestattacker på kvällarna. Avskyr mig själv så innerligt för det, för att jag är så äcklig och svag för att jag är så rädd för alla och inte klarar av att vara i närheten av nån för jag vet att de tycker jag är äcklig och kommer lämna mig så fort de bara ser vem jag är, för jag är INGEN, jag har inget i mig, bara ångest. och jag vill bara känna något annat än ångest, vill kunna vara i närheten av nån annan utan att få panik.

Nu är det ett år senare och jag har fortfarande ångest och vill bara skrika av frustration för jag orkar verkligen inte mer. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?HUR LÖSER JAG DET HÄR, VAD SKA JAG GÖRA?


Philip Weiss svarar:

Jag tycker först och främst att det är jättebra att du berättar om din situation i ditt mail. Så dåligt skall du inte behöva må och så illa skall du inte behöva tycka om dig själv. Jag har träffat på personer som liksom du på kort tid gått från att ha haft mycket gott självförtroende till att känna sig helt odugliga på alla möjliga vis.

Det har vanligtvis varit så att självförtroendet har varit väldigt gott, medan självkänslan har varit väldigt låg.

I och med att självförtroendet varit så överdrivet högt så kan det bli "fritt fall" inte så sällan i samband med någon livshändelse där ens värde ifrågasätts. Lika högt uppe som man var lika djupt ned faller man. Det är ingen idé att jag spekulerar eftersom jag inte vet hur du haft det i ditt liv när det gäller familj, vänner, prestationer och självbild genom åren. Men det finns en väg framåt.

Eftersom du är under 23 år skulle du kunna börja med att kontakta Ungdomsmottagningen, UMO, där du bor och se om de kan hjälpa dig.

Jag tycker annars att du skall kontakta en legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut. Jag skulle börja med en som arbetar med Kognitiv Beteendeterapi, KBT, i det att du skulle behöva arbeta med att förändra dina tankar om dig själv. De är svartvita och saknar helt nyanser. När man under så lång tid mått så dåligt som du gjort så är det svårt att själv reflektera över rimligheten i sina tankar om sig själv.

Vidare så tänker jag att en Kognitiv Beteendeterapi kan hjälpa dig att utmana dina föreställningar om dig själv. Från att ha varit socialt självsäker har du gått till att bli socialt undvikande. Man behöver då ha bra guidning och verktyg för att kunna våga komma ut och träffa människor i olika situationer och därmed utmana sina "demoner" (negativa föreställningar).

Om din ångest tänker jag att det egentligen är rädsla som svämmar över i dig. Ångesten och rädslan är en kraftig signal om att det finns saker inom dig som du behöver jobba med. Hälsningar