4/19/2018

Hur skall jag hantera min vänskapsrelation?

Jag är en kvinna på 40 år som funderar lite över en vänskapsrelation som jag har till en annan kvinna. Vi har varit vänner i 4 år, det har gått lite upp och ner, men har på det hela tagiet varit ok. Jag har även kommit nära hennes familj och tycker mycket om dem.

Min vän har varit ett stort stöd genom depressions- och utmattningsproblematik som jag haft och fortfarande har fast i mindre omfattning. Jag är oftast och hälsar på dem varje helg, det är på deras initiativ, så jag tränger mig inte på.

Sedan ungefär ett halvår tillbaka har något förändrats. Min vän har trots att hon uttryckt att hon vill att jag hälsar på dem vid flera tillfällen verkat likgiltig över min närvaro, helt ignorerat mig, pratat med andra och helt exkluderat mig från samtalet. Jag är heller inte längre inkluderad i aktiviteter med dem som tidigare. Vissa gånger har hon också kunnat säga rent elaka saker till mig och varit vass i tonen.

När detta började så blev jag väldigt undergiven och försökte göra mig så liten som möjligt, som ett sätt att be om ursäkt för något som jag inte riktigt vet vad det är. Kändes bara som att jag gjort något väldigt fel. Det här har över tid gjort att jag käner mig ledsen när jag skall åka till dem och är också ledsen när jag är där och när jag åker hem. Jag har också blivit mer osäker, börjat tänka i banor av att jag är en dålig människa.

Jag funderar lite kring varför jag accepterat denna behandling och hur jag skall agera i situationen. Har en egen tanke om att jag känner mig beroende av dem för mitt eget välmående och pga rädsla för att förlora dem accepterat detta beteende. Jag känner nu att det nått en punkt där jag inte orkar umgås mer med min vän om jag skall må dåligt hela tiden jag är där. Min önskan är att ha kvar relationen och kunna gå vidare från det här.

Har du några råd om hur jag skall gå vidare? Ska jag försöka prata med henne och fråga om jag gjort något fel? Berätta hur jag upplevt situationen och hur jag mår? Jag har en osäkerhet kring sociala samspel och hur man hanterar nära relationer. Hur mycket man bör kompromissa med sig själv i sina relationer?


Sofia Viotti svarar:

Det är svårt när någon börjar bete sig annorlunda mot en. Det kan verka så självklart utifrån att man direkt ska ta upp och fråga personen vad det handlar om, men ofta sker det ju inte över en natt, utan gradvis. Och det är inte alltid det är lätt att sätta fingret på vad det egentligen är som är annorlunda. Det kan även vara svårt att ta upp en sådan sak om man som du beskriver upplever sig beroende av den andre personen. Man blir rädd att om man tar upp det så finns risken att man istället blir totalt avvisad. Och den risken finns ju.

Jag ska börja med några reflektioner runt dina funderingar om varför du hamnat i den här situationen för att sedan ge dig några konkreta råd vad du kan göra.

Du beskriver att du själv funderat över varför du har accepterat denna behandling och det tänker jag är viktigt att fundera över. Det låter i din berättelse som att du har lätt att ifrågasätta dig själv och tänka att om något inte stämmer så har det med dig att göra. Känner du igen dig i det? Du kan fundera över frågor som: Har du generellt svårt att uttrycka dina behov? Har du svårt med att säga ifrån och sätta gränser? Upplever du att andras behov är viktigare än dina? Tar du ofta en undergiven roll i relationer?

Ofta har vi mönster med oss från vår uppväxt och andra tidigare relationer som påverkar våra upplevelser och gör att vi tenderar att agera med vissa invanda strategier som inte alltid blir så hjälpsamma för oss. Det kan till exempel leda till just det du beskriver – att man tar en undergiven roll och försöker vara till så lite besvär som möjligt istället för att känna en ilska mot personen som behandlar en dåligt och ifrågasätta varför personen behandlar en som den gör. Detta är något du kan reflektera över och om du upplever att det är så generellt så är det sådant som det går att arbeta med tillsammans med en leg. psykolog eller leg. psykoterapeut.

Du beskriver också att du är osäker på hur mycket man ska kompromissa med sig själv i en relation. Kompromissa behöver man ju såklart, men runt sådant som man kan diskuterar öppet, till exempel om vi ska gå på bio eller ha hemmakväll. Man kan även behöva kompromissa runt hur ofta man ses eftersom det kan finnas olika behov där. Men det låter som att du känner av det då du ju beskriver att det ofta är de som bjuder in dig. Det du dock aldrig ska behöva kompromissa runt är att bli dåligt behandlad, bli ignorerad eller ta emot elaka kommentarer. Sådant ingår inte i en sund relation. Händer sådant är det viktigt att istället skydda dig själv.

Åter till den konkreta situationen. Det går ju inte att veta varför din vän beter sig som hon gör. Det kan vara alltifrån att hon själv mår dåligt, till att det är något hon irriterar sig på i er relation. Men det låter som att hon istället för att reagera moget och ta upp det med dig agerar mer undvikande.

Eftersom du bryr dig om relationen, men just nu inte mår bra i den, så finns det egentligen ingen annan väg än att du får vara den modiga som tar upp det med henne. Här skulle jag rekommendera dig att inte direkt fråga om det är du som gjort något fel. Då lägger du dig återigen i ett underläge. Prova gärna istället att ta upp problemet samtidigt som du behåller din självrespekt. Du kan förklara att du märkt av att något förändrats i er relation, beskriva vad du har upplevt och fråga vad hon upplever.

Här får vi ju hoppas att du får ett ärligt svar, men det vet man aldrig. Men viktigast är att oavsett vad som händer behålla respekten för dig själv. Gå inte med på något som inte känns bra bara för att inte förlora relationen. Man påverkas väldigt mycket av vilka människor man har runt sig i sitt liv. För att må bra behöver man därför hitta relationer som man mår bra av. Och stå upp för sig själv om man blir behandlad på sätt som får en att må dåligt.

Så skulle samma bemötande fortsätta efter att du pratat med din vän så kanske det är dags att bryta denna relation. Sådant är smärtsamt och det kan innebära en period av sorg, men det kommer så småningom ge dig mer energi och öppna chansen för att hitta relationer där du blir bemött med respekt och kärlek.

Vänliga hälsningar