3/2/2011

Min vuxna son får ingen hjälp

Vad kan jag göra för att på något sätt hjälpa min son att få hjälp. Min son har haft det bra, men sen har det bara varit jobbigt och strul. Han har börjat missbruka droger, tappat sitt körkort, varit på behandlingshem och nu sitter han hemma i sin lägenhet, inget jobb, ingenting händer, annat än att skulder ökar, och tristessen ökar.

Han kämpar med att inte ta droger, vilket han gör bra. Men ibland faller han dit och tar alkohol.

Han har socialhjälp, de har sagt att de ska skaffa en psykolog åt honom, för det är det han vill . Han säger att han vill prata med någon, få ut sin ilska, få hjälp att se vad det är som gör att han mår så dåligt psykiskt. Men som sagt, det har nu gått nästan ett halvår, inget händer, absolut inget. Vad kan jag göra? Skräcken är ju att han ger upp totalt.


Ingrid Gråberg svarar:

Nu vet jag ju inte mer än det du skriver i ditt brev, men det låter som att din son fallit lite mellan stolarna som man brukar säga.

Tyvärr är det inte ovanligt att personer med missbruksproblematik och psykiatrisk problematik bollas emellan psykiatrin och socialtjänsten/beroendemottagningen. Välfungerande samarbeten mellan olika instanser, exempelvis psykiatrin, socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen, lyser ofta med sin frånvaro. Många gånger får man som patient eller anhörig också själv ta reda på vilken hjälp som finns tillgänglig och var.

Nu är det inte alltid så enkelt att hjälpa personer med missbruk och psykiatrisk problematik. Det händer till exempel att de uteblir från inbokade möten och de kan ha svårt att hålla de avtal man gjort upp. Men desto större anledning att utarbeta välfungerande rutiner för samverkan – och att involvera anhöriga. För om man själv känner sig helt under isen kan man behöva någon som för ens talan och som hjälper en att hålla reda på besökstider och erbjudanden om vård/stöd.

Det du som anhörig kan göra är just att hjälpa din son att ta reda på, och hålla reda på, vilken vård och vilket stöd som kommunen respektive landstinget kan erbjuda. Om du orkar, och har din sons mandat att göra det, så ring och fråga varför den utlovade psykologkontakten dröjer.

Ett bra argument för att få fart på det hela kan vara att påminna dem som betalat för vistelsen på behandlingshemmet om vikten av eftervård. Utan eftervård är risken stor att pengarna som lagts på behandlingshemmet är helt bortkastade. Efterfråga ett nätverksmöte och erbjud dig att delta i ett sådant, under förutsättning att din son vill det.

Vänlig hälsning,