2/18/2011

Min 4-åring slåss och kissar ner med flit!

Min son på 4 och ett halvt år slåss när han inte får som han vill. Det gör han både hemma med sin storasyster och på dagis. På dagis har han även börjat att kissa i leksakslådor m.m. Vad jag förstod så började det med att de andra barnen skrattade när han gjorde det. Dagispersonalen säger att de inte vet vad de ska göra och jag vet inte heller.

Jag och pappan (vi är separerade) har pratat med honom men det är svårt att få honom att förstå att han gör fel, han tycker alltid att det finns en anledning till varför han slår och tycker det är rätt att göra det. När det gäller kissningen skrattar han bara och tycker han är jätterolig.

Jag har försökt prata med honom, blivit arg på honom men vet nu inte vad jag ska ta mig till. Har ni något råd?


Jenny Klefbom svarar:

Att barn är lite stökiga i 4-5års åldern är inte ovanligt. Men det du beskriver hos din son, att han slåss regelmässigt, och uppsåtligen kissar ner saker, är beteenden som går utanför vad man kan acceptera som övergående bus eller trots. Jag blir väldigt nyfiken på vari de här beteendena bottnar. För det finns, med utgångspunkt i det du berättar, inte någon entydig förklaring.

Först och främst undrar jag om det är så att din son ger uttryck för negativa känslor genom sitt utagerande beteende. Det finns ingen möjlighet att ”uppfostra bort” beteenden, om de är ett sätt som han använder för att tala om att något är fel i hans liv. Kan du själv se något som har fått honom ur balans? Har er separation exempelvis varit konfliktfylld, eller inneburit stora förändringar för honom? Har han kompisar på dagis, eller tror du att han känner sig ensam? Är det väldigt mycket bråk mellan honom och systern, så att man kan misstänka att han upplever orättvisor, eller svartsjuka?

En annan tanke som slår mig, är hur hans beteenden bemöts av er vuxna runt honom. Det är ju ett beteendes konsekvenser, det vill säga andras reaktioner, som är avgörande för om man kommer att upprepa beteenden. Du skriver att han slåss när han inte får som han vill. Kan det vara så att det – ur hans synvinkel – faktiskt är så att han får sin vilja igenom när han slåss?

För ett barn som törstar efter uppmärksamhet är även negativ uppmärksamhet någonting positivt, exempelvis. Fundera över hur ni gör när han slåss. Skiftar ni automatiskt fokus från hans syster till honom, kan jag tänka mig att det har fungerat som en väldigt uppmuntrande konsekvens ur hans perspektiv. När det gäller kissandet så beskriver du själv att det genererar en av de starkaste belöningar som finns: andras skratt och därmed också kanske beundran (som han tolkar det i alla fall). Inte konstigt alls att man gör det igen, när det får så fantastiskt bra effekt på omgivningen. Om det här låter som en rimlig förklaringsmodell, är det kanske i den änden ni behöver börja förändra ett och annat.

Slutligen är en annan möjlighet att han har faktiska svårigheter på det sociala planet. Att han inte riktigt förstår det sociala spelet, och inte kan sätta sig in i hur det känns för den som kommer i vägen för honom när han slåss. Är det så, så är alla försök att tala honom tillrätta ganska fruktlösa.

Får du ingen rätsida på orsakerna bakom din sons beteende, utifrån de förslag jag har skrivit ovan, tycker jag att du ska ta kontakt med BUP för att få en bedömning av din son.

En annan möjlighet är om det till förskolan finns en förskolepsykolog knuten. Då kan man be denne att komma till förskolan och göra en observation, som kan ligga till grund för hur personalen ska handskas med er son, och eventuellt även vilka rekommendationer de ska ge er föräldrar kring hur ni kan gå vidare.

Vänlig hälsning,