10/22/2009

GAD, AHA-upplevelse!

Under 4 års tid har jag haft det väldigt kämpigt i skolan men det är de 1-2 senaste åren som jag faktiskt har börjat ifrågasätta vad som är fel, först trodde man väll att man var en lat och omotiverad tonåring. Men ju längre tiden gick så började tankarna cirkulera kring psykiska diagnoser, så som depression bl.a

När jag har mått som sämst har jag försökt att ta reda vad det är med mig, läst en hel del om olika psykiska diagnoser. Många symtom stämde överens men ännu fler stämde inte.. jag kände mig hjälplös och började tro att det var fel på mig. Att jag var misslyckad, vad annars skulle det vara som gjorde att jag inte klarade av det som andra klarade?

Av en ren slump hamnade jag på en hemsida om generaliserat ångestsymtom, det var som att någon hade skrivit en beskrivining av mig. Min ångest har jag inte sett som någon annorlunda, alla har ju ångest, utan såg jag den bara som en svaghet. Om andra klarade av att hantera sin klarar jag det också. Men nu kanske jag börjar inse att jag inte klarar den själv.

Jag har så mycket jag vill göra men i nuläget känns det inte som att jag kan klara något av de. Jag är rädd för att inte kunna fullfölja, tror ALLTID att jag kommer misslyckas.

Jag är 18 år och går mitt 3 & förhoppningsvis sista år på gymnasiet & jag behöver veta om det är diagnosen GAD jag lider av & isf få slut på min ångest.

Jag är trött på att leva destruktivt liv i kaos. Vart vänder jag mig förutom skolan? Hjälp mig.


Jenny Klefbom svarar:

Eftersom du är 18 år ska du vända dig till vuxenpsykiatrin med dina undringar. På många håll finns dessutom speciella mottagningar för Unga Vuxna, men ringer du vuxenpsykiatrin så kommer de att hänvisa dig rätt.

Det är farligt att försöka diagnosticera sig själv bara utifrån vad man läst och hört. Den största risken är att man utvecklar en identitet i linje med den diagnos som man känner igen sig i. Det vill säga att problemen och symtomen ökar bara för att man är så säker på att man är sjuk. Därför tycker jag att det är väldigt klokt av dig att söka ett ordentligt svar på din fråga hos en professionell vårdgivare.

Det är också så att ett kaotiskt liv, med ångest, mindervärdeskänslor och skolsvårigheter inte nödvändigtvis beror på en enda sak. Och vad är hönan och ägget? Det kan ju finnas helt andra faktorer bakom att man utvecklar ett ångesttillstånd.

Jag tycker att du skulle behöva gå igenom en ordentlig utredning där man också tittar på om det finns några kognitiva orsaker bakom dina skolproblem. Exempel på kognitiva problem som kan bidra till att göra skolarbetet svårt är läs- och skrivsvårigheter, långsam bearbetningsförmåga, eller brister i uppmärksamheten.

När du kontaktar psykiatrin ska du alltså be om att få en ordentlig utredning av dina problem. Först efter en sådan kan man vara säker på att sätta in rätt vård och insatser för att du ska bli fri att leva ett bra liv.

Vänlig hälsning