2011-02-10
Ständig ångest sedan flera år tillbaka
Jag är en 21-årig man som känt ständig ångest sedan ca 6-7 år tillbaka. Men nu, de senaste veckorna, har det blivit väldigt mycket sämre, har börjat få problem att andas, känns väldigt tungt.
Jag har hoppat av 2 högskolestudier eftersom jag saknar motivation att göra någontning, är på min 3:e nu, Socialpsykiatrisk vård, i ett försök att få tips och förbättra mitt liv.
Det finns saker som jag vet ger mig mer ångest och det är att vara bland folk, jag hatar att vara i fokus, detta är nästan ett måste på den linjen jag valt t.ex redovisning inför grupp. Allt som inte har något med att vara i fokus att göra går väldigt bra.
Efter första gruppseminariet så har jag märkt att mitt humör blivit allt sämre och ångesten bara ökar, så nu känner jag bara ångest och kan inte minska på det med att göra saker jag tyckt vart kul. Jag har tappat aptiten, känner ingen hunger,har ingen glädje och sover väldigt dåligt (har kunnat sova för bra tidigare).
Har tidigare under åren haft självmordstankar, har skadat mina armar på olika sätt men på de senaste månaderna har jag haft självmordsplanering, jag kan sitta långa stunder och planera i detalj hur jag kan ta livet av mig på ett effektivt sätt, letar och exprimenterar olika redskap som jag kan använd för att skära mig i handleden så det inte ska göra för ont och så att jag kommer in tillräckligt långt.
Jag har inte kunnat skriva ner allt men jag vet att jag behöver hjälp, men har stora problem att kontakta folk. Familj=hat. Vad gör jag?
Jenny Klefbom svarar:
Du skriver att du inte har kunnat skriva ner allt, men det du skriver är allvarligt nog. Särskilt tänker jag då på det du tar upp i slutet av ditt mail; att du har så starka och omfattande tankar på självmord. Det måste du söka akut vård för!
Som det låter av din beskrivning, så har dina problem pågått mycket länge. Du har haft ständig ångest sedan tidiga tonåren. Du beskriver däremot inte att du har sökt eller fått någon hjälp för dessa massiva problem (utöver att söka dig till näraliggande utbildningar – vilket sällan leder till någon lindring av psykiska problem). Inte konstigt då att de har vuxit sig så stora. Så stora att de hindrar dig från att leva ett normalt liv, med studier, goda relationer och med en förmåga att trivas och njuta av åtminstone delar av livet.
I dagsläget yttrar sig din ångest på flera sätt. Dels beskriver du rent kroppsliga reaktioner, som andnöd. Och dels beskriver du ett starkt obehag av att vara tillsammans med andra, och i synnerhet då du tvingas stå i fokus för deras uppmärksamhet. Det här är obehagliga problem som förstås gör att du börjar undvika en massa situationer. I grund och botten får jag dock känslan av att du själv förstår att det finns något irrationellt bakom dessa känslor.
När man gått så länge med sina problem som du har, brukar allt ha blivit ett enda virrvarr. Kraschade relationer och livsplaner, uppgivenhet och självanklagelser, känslor av misslyckande, ångest och nedstämdhet. Att då själv börja försöka nysta i allt det här känns oöverstigligt svårt.
Enligt min erfarenhet så är det ofta betydligt lättare för en professionell behandlare att hitta själva kärnan till problemen. Eller att hitta vad som först måste åtgärdas, för att det ska finnas en möjlighet att komma vidare fram till kärnan. Mitt råd blir därför att du ser till att få en vårdkontakt som kan börja nysta i dina problem.
Jag förstår att det här inte är det lättaste för en person som har stora svårigheter med att kontakta folk. Därför vill jag berätta för dig att man inom många landsting idag erbjuder internetbaserad behandling. Vanligtvis måste man först träffa en person och gå igenom sina symtom och lägga upp en vårdplan, men sedan kan man ibland fortsätta sin behandling via internet. Kanske kan den vetskapen göra det lite lättare för dig att ringa det där samtalet till öppenvårdspsykiatrin?
Vänlig hälsning,
