6/19/2018

Min sambos mamma tar för mycket plats

Jag har ett problem som jag vet inte hur jag ska hantera. Min sambo och hans mamma är väldigt nära varandra. Jag tycker de är för nära så att det finns ingen gräns. De pratar varje dag. Om han inte svarar fortsätter hon att ringa tills han svarar eller ringer upp henne. De pratar om allt, han berättar saker som han har inte talat med mig om. Vi är gravida och jag börjar känna att vi har inget privatliv.

Han vill bjuda henne på vår utomlandsemester, han pratar med henne om vår ekonomi, han pratar om saker som händer med min kropp under graviditen. Vi kan inte vara intima för då ska han ringa sin mamma i alla olägliga tider. I stor sett  vänder han sig till sin mamma om allt för råd och han lysstnar på det. Jag känner att det skapar ett mellanrum mellan honom och mig.

Ibland tänker jag att jag bara får lust att göra slut så jag får ett privatliv utan hans mamma. Jag vill det ska vara han och jag som partner och föräldrar som vi nu ska bli. Men det känns som det kommer bli värre när barnet är fött för då ska hans mamma lägga sig i med sina åsikter och han kommer göra som hon säger. Jag vill inte bli nedtrampad på tårna. Utan det skall vara vi som bestämmer och uppfostrar vårt barn. Jag har pratat med min partner om att hon tar för mycket plats i vårt förhållande. Men allt förblir detsamma, vad ska jag göra?


Psykolog Liria Ortiz svarar:

Jag tror att ni behöver professionell hjälp för att komma ur den situation som ni är i. Varje kommun erbjuder familjerådgivning och enklast är nog att ni vänder er dit. Jag föreslår den här lösningen då jag av ditt brev får intrycket att din man inte riktigt uppfattar hur gränslöst han beter sig, eller, och det är en annan möjlighet, att han kanske inte helt enkelt vet hur skulle kunna göra för att bli självständigare i förhållande till sin mamma.

Psykoterapi, och för er skulle det handla om familjeterapi, är ett bra sätt att få perspektiv på det som pågår, att kunna se på en själv, och andra, och med nya ögon. Och utifrån det bli beredd att ompröva saker och ting. Jag tror att det är ungefär detta som din sambo behöver få uppleva i det läge som han är i; så insnärjd i relationen till sin mamma som han verkar vara, och möjligen ganska oförmögen att se det.

Får många frågor väcks om vad som bidrar till att din sambo och hans mamma beter sig som de gör. Är din sambos behov att få ständig återkoppling av sin mamma ett utryck för en dålig självkänsla och låg tillit till att kunna fatta rätta beslut på egen hand? Och är han så inlärd i detta beteende att han inte längre kan se sin faktiska förmåga att klara av detta trots allt, eller att du finns där när han behöver råd och stöd? Och vilken roll spelar din sambos mamma i detta? Är det omöjligt för henne att acceptera att en annan kvinna skulle ha rollen av att vara den viktigaste i sonens liv?

Oavsett vilket, det som händer verkar vara ett problem som pågått länge och något som du alltmer tröttnat på. Och det är verkligen förståeligt. Jag vill hävda att din sambo känslomässigt är otrogen i förhållande till dig. Du skriver om din längtan efter att det ska vara du och han ”som är partner och föräldrar”. Och visst ska det vara så. I en kärleksrelation har vi ett behov av att få uppleva att den andre i sitt sätt att vara och bete sig visar att vi är den viktigaste personen i dennes liv, och att det finns en närhet och förtrolighet som är unik, och som bara finns oss emellan.

Jag vill med detta ha sagt att jag tror att du måste tänka efter hur du ska göra om din sambo säger nej till att gå i familjeterapi, eller på annat sätt på allvar vilja förändra sin relation till sin mamma. Det är nog också rimligt att du väger in hur det kan bli om ett tag när ni blivit föräldrar om din sambo inte blivit självständigare till sin mamma. Du bör med andra ord ta ställning till det som du skriver i ditt brev om att ”göra slut”. Och om det är ett alternativ för dig, berätta för din sambo att det kan bli en konsekvens om inte en förändring sker. Men det är viktigt att du inte nämner detta om du inte är beredd att ta det steget.

Jag tror att det vore klokt om du träffar familjerådgivaren på egen hand först, och det är fullt möjligt, och resonerar om hur långt är du beredd att gå om din sambo säger nej. Men också som en förberedelse om hur du kan underlätta för din sambo att bli intresserad, eller i varje fall, säga ja till att vilja pröva på att gå i familjeterapi.

För gärna dagbok den närmaste tiden i vilken du noterar olika händelser som du tycker visar hur din sambos mamma tar för mycket plats i ert liv. De noteringarna kan underlätta för dig att berätta om det som du bekymrar dig över, och vill få en förändring av, på ett konkret sätt i terapin.

Ett särskilt tema i familjeterapin bör nog även vara hur din sambo, och du, gemensamt och solidariskt ska sätta gränser för din sambos mamma i en situation att hon visar sig ha svårt för att acceptera den förändring som ni kommit överens om.

Här kan du läsa mer om:

Par- och familjeterapi

Självkänsla

Varma hälsningar