Arg hela j*vla tiden

Psykolog Mathias Ortlieb svarar:

Stort tack för ditt brev. Du beskriver så bra hur det känns att vara arg och jag förstår när jag läser din text att detta är riktigt jobbigt för dig! Jag tror också att din ilska kan vara positiv, att den kan ge dig kraft och energi, som till för att skriva det här brevet. Alla känslor behövs men det betyder inte att det är kul att känna dem.

Din ilska har blivit starkare de senaste åren och om jag förstår det rätt handlar det en hel del om din familj. Du har fem syskon med ett sjätte på väg och detta måste vara en speciell situation! Det verkar som att en del av dina syskon är yngre eftersom de skriker och gapar, jag kan verkligen förstå att detta får dig att bli stressad och ledsen. Små barn tar ju ofta mycket tid av föräldrar och syskon, det kanske ofta blir så att dina föräldrar inte riktigt har tid med dig?

Du skriver också att du trycker ned din mamma och jag tror att detta är en naturlig reaktion när man känner att ens föräldrar inte har tid med en. Jag märker att du är bra på att uttrycka dig och att beskriva dina känslor, har du sagt hur du känner till din mamma eller pappa? Eftersom  känslor ibland kan vara svårt att prata om, särskilt om man är arg, så kan det vara bra att planera ett tillfälle när man pratar om det.

Det är en bra idé om det är lugnt, om dina syskon sover eller om du är själv med mamma eller pappa. Kanske kan du säga att du ofta nu för tiden känner dig arg och ledsen för att det känns som att de inte har lika mycket tid med dig längre? Du skriver också att din mamma inte mår bra, kanske kan det vara bra att börja prata om detta? Du vill ju säkert att hela familjen ska må bra och kanske skulle både du och din mamma må bättre om ni kunde prata om era känslor.

Om du pratar med din mamma eller din pappa så gör det så enkelt som möjligt för dig, jag har skrivit en förslag längre ned på sidan hur du kan lägga upp samtalet. Det kan vara skönt att förbereda sig för det kanske lätt blir så att ni annars blir arga istället för att lösa problem?

Jag vill också säga något om det du skriver att pappa inte tror att du kan må dåligt. Jag känner igen det här, en del föräldrar har svårt att prata om känslor, de tror att det bara är att bita ihop och köra på. Till alla föräldrar som pratar så här vill jag bara skrika: Vakna upp! Alla människor har känslor, alla barn, ungdomar och vuxna har känslor och alla kan må dåligt. Så klart finns det olika sätt att må dåligt, men att känna ångest, ilska och att vara ledsen är helt normalt.

Du visar genom ditt brev att du inte är som en del vuxna, att du faktiskt tar detta på allvar och att du vill må bättre, det visar för mig att du är en person som förstår hur människor fungerar. Jag vill också säga till dig att du även kan prata med din skola för att må bättre. På din skola finns det en kurator. En kurator har ofta träffat andra elever som har liknande problem och kuratorn kan hjälpa till om man känner sig arg.

Det finns tex ett sätt att arbeta med ilska som heter rePULSE som många kuratorer arbetar med och jag skriver ned länken så kan du själv gå in och läsa om det. Jag skriver också ned länken till UMO.se som är en ”ungdomsmottagning på nätet”, här kan du söka mer information om ilska, ångest och hur det är att vara tonåring.

Jag vill avsluta med att säga, fortsätt att söka hjälp och stöd! Prata med dina föräldrar, prata med dina kompisar och prata med skolan om du känner för det. Jag tror säkert att flera av dina kompisar har varit med om detta eller liknande, det kanske bara är så att de inte vet hur de ska prata om det? Ta hand om dig.

Tips på hur du kan prata med en förälder:

1. Skriv ned på en lapp vad som är viktigt att säga och ta med dig lappen när du ska prata med din förälder så glömmer du inte av det.
2. Bestäm när du ska prata med din förälder. Välj en tidpunkt när du vet att det finns mer tid till att prata och när det inte är allt för stökigt.
3. Om du blir arg när du pratar, säg det, försök sedan att andas och lugna ned dig. Titta på lappen och säg det som står där istället för att säga det som din ilska vill att du säger. Om du blir allt för arg, säg att du behöver en paus och gå iväg en stund.
4. När du känner dig mindre arg kan du till exempel berätta om dina egna fel och brister, då brukar det vara större chans att det blir ett bättre samtal. Tex att du inte vill vara arg, att du ibland får dåligt samvete och att du inte vill trycka ned din mamma. Sedan kan du fråga hur de känner och om de kan se och förstå det som du känner.
5. När ni pratat klart kan du, om det känns ok, krama din förälder och tacka för samtalet. Detta gör att ni kanske kan få en bättre relation framöver.

Länkar:
https://repulse.se/
http://www.umo.se

Vänliga hälsningar