10/22/2018

Jag känner mig utanför och vill byta skola

I min skola trivs jag inte av många skäl. Jag kommer hem ledsen varje dag efter skolan. I min klass är alla andra kompisar sen innan och de ger mig bara konstiga blickar och pratar strunt om mig om jag gör fel. Vad ska jag göra när mina föräldrar inte tycker jag ska byta skola? De tycker inte att det är ett stort problem fast jag tycker inte det går att lära sig när man mår dåligt inför skolan och att detta har hållt på i flera månader. Vi har pratat med rektor som inte kan ändra på något. Det enda jag skulle vilja är att byta skola! Hur får jag mina föräldrar att gå med på detta?


Psykolog Jenny Klefbom svarar:

Du skriver inte hur gammal du är, och hur länge du har gått i din skola, men jag tolkar det som att du är relativt ny i klassen. Däremot skriver du att rektor har sagt att hen inte ”kan ändra på något”. Det reagerar jag starkt på, för det är helt solklart rektors sak att se till så att alla elever har det bra i skolan. Rektor är nämligen chef över det som kallas för skolans elevhälsa, och som består av skolsköterskan, skolläkaren, skolkuratorn, skolpsykologen och specialpedagogen – förutom rektor då.

Elevhälsan är också vad som brukar kopplas in då det är något som inte fungerar för en elev. Det kan ju finnas väldigt olika orsaker bakom en elevs problem, och det är också därför som elevhälsan består av olika yrkesgrupper. Den som jag tänker ligger närmast tillhands för att hjälpa dig är skolkuratorn. Hos skolkuratorn ska man kunna få enskilda samtal, men kuratorns roll är även att prata med lärare och mentorer och ge råd och tips kring hur de kan hjälpa en elev.

Att umgås med andra är ju inte bara något man gör på rasterna, utan mycket kan ske under lektionerna. Jag tänker t ex på att en klok och erfaren mentor brukar stötta elever som är nya i en klass genom att sätta ihop grupper för grupparbeten där de vet att det finns andra snälla elever som kan ta hand om den nya eleven på ett bra sätt. Kuratorn har också ibland gruppsamtal, och kan leda värdegrundsarbete när lärarna märker att det finns negativa normer och värderingar i en klass, som det faktiskt verkar göra i din eftersom de andra ”pratar strunt om dig när du gör fel”.

Detta är något som skolpersonalen behöver gripa in i och rätta till, för så får det förstås inte gå till.
Detta att du inte skriver hur gammal du är gör det lite svårare för mig att bedöma vilka möjligheter skolan har att hjälpa dig med just kompisfrågan. Det är inte så att skolans ansvar upphör när man blir äldre, men det brukar ofta vara lättare för lärare att styra elevernas sociala liv i låg- och mellanstadiet, eftersom man då ofta fortfarande har en klasslärare, och ett eget klassrum med fasta platser osv. Men även om du går på högstadiet, eller till och med gymnasiet, så har skolan ÄNDÅ ett ansvar.

Nu tar du i början av ditt brev upp att det finns många skäl bakom att du inte trivs i skolan, och jag undrar mycket över vad de andra skälen, utöver kompissituationen, är. För kanske finns det faktiskt även andra saker som elevhälsan skulle kunna hjälpa dig med. Om du t ex har det svårt i vissa ämnen, eller om du känner att du ligger efter i något, kanske på grund av att du har bytt skola, så har du självklart rätt till extra stöd så att du kan komma ifatt eller få uppgifter på rätt nivå.

Jag tycker att du genast ska söka upp kuratorn på din skola, så att ni tillsammans kan börja kartlägga vad det är som är fel och vad man kan göra åt saken. Kuratorn kan också hjälpa till med att prata med dina föräldrar. Kanske kommer ni fram till en bra lösning. Kanske kommer ni fram till att det faktiskt vore bra för dig att byta skola. Men jag tycker inte att skolbyte ska vara den allra första lösningen man tar till, utan att man först har prövat att få hjälp med det man behöver hjälp med. Ta gärna med din fråga och mitt svar till kuratorn, så har ni något att utgå ifrån i ert första samtal.

Här kan du läsa mer om Elevhälsan

Vänliga hälsningar,