2018-11-12

Katastroftankar om jobbet

Jag är en kvinna som arbetar med myndighetsutövning. Jag har länge besvärats av oro över mitt jobb och det börjar bli jobbigt för mig att hantera.

Under helger och vardagskvällar tänker jag över allt som hänt och allt som kan hända den kommande veckan. På nätterna drömmer jag om katastrofscenarion som utspelar sig på mitt jobb. På söndagskvällen har jag ont i magen och vet knappt vad som är sanning och vad som jag själv har hittat på i min oro. Jag har haft perioder då jag inte kan vara hemma från jobbet även om jag är sjuk för jag vill inte "bli avslöjad".

Det som hör till saken är att när jag varit ledig, sjuk eller haft längre frånvaro har det gått bra. Först lugnar det mig och jag kan känna att min oro varit obefogad. Samtidigt har jag svårt att slappna av för då tänkte jag "men nästa gång kanske..." och att jag inte får slappna av för DÅ kanske något händer. Hur vänder jag dessa tankar? Hur gör jag för att inte låta min oro ta över mitt liv?


Psykolog Anna Bennich Karlstedt svarar:

Så bra att du skriver. Av ditt brev kan jag sammanfatta några saker. Du känner väldigt mycket oro och ångest, och den oro du beskriver är i huvudsak kopplat till ditt arbete. Problemen har pågått under lång tid, tar väldigt mycket tid i anspråk, och det skapar stora problem och ett lidande för dig i livet. Så här kan du ju inte ha det.


Din beskrivning väcker också flera följdfrågor hos mig. Känner du oro endast kring arbetet, och gäller det specifikt det jobb du har idag? Eller känner du igen oron ifrån tidigare befattningar som du har haft? Oroas du även över andra prestationssituationer? Har det hänt något som väckt den här oron ifrån början, eller är det enbart olika katastrofscenarier i huvudet som tagit plats och sedan växt sig större och starkare med tiden? Jag vet ju inte precis vad du arbetar med, men vet att många myndighetsutövande yrken innebär stort ansvar och risk för en del svåra, känsloladdade situationer.


Det går absolut att arbeta med sin oro, många psykologer har också specialiserat sig på oro och ångest. Jag tycker det låter som att det finns vissa tvångsmässiga inslag i oron (tänka bakåt och söka efter eventuella fel/katastrofer som kanske skett, tänka framåt för att förebygga att något skall kunna gå snett, stark önskan om kontroll, oro att ”bli avslöjad” om du inte går dit och är på din vakt osv). För tvångsmässig oro har KBT visat sig vara verksamt många gånger.

 

Jag kan dock inte veta säkert om det är så och jag rekommenderar dig att du söker dig till en kunnig legitimerad psykolog som kan ställa fler frågor, göra en grundläggande bedömning av ditt problem och sedan ge dig rätt typ av behandling. Vi blir ju också så trötta av att ha ständigt påslag av orostankar att det är svårt att bena ut vad som är vad.

 

Hursomhelst så vill jag berätta att det absolut går att komma tillrätta med de problem du beskriver. Så här ska du som sagt inte behöva ha det. Men du behöver hjälp av en psykolog, inte en tipslista. Vänd dig i första hand till din vårdcentral och be om remiss till psykolog. Finns det ingen precis där du är ansluten (vilket tyvärr fortfarande är alltför vanligt trots att det finns så stora behov) så kan de hjälpa dig med information om var du kan vända dig. Ett annat alternativ är privatpraktiserande psykologer, men då står man för kostnaden själv. Hör efter med din arbetsplats om ni har någon företagshälsa eller försäkring, där kan det ibland ingå psykologisk behandling.

 

En annan sak jag också funderar över är, om problemet enbart är kopplat till din nuvarande befattning, om du har mått bra på tidigare arbeten, om du också märker att oron försvinner när du är borta en längre tid ifrån din arbetsplats – så kanske du ska byta arbete? Alla befattningar passar ju inte alla. Det här kanske inte är det bäst matchade jobbet för dig?


Vänlig hälsning