Ängslig och paranoid
Jag är en man i 30-års åldern. Jag är diagnostiserad med Asperger och ADHD och visst har det kanske en del till mitt val att dra mig undan. Men mer och mer har jag isolerat mig själv, till den grad att det är jobbigt att gå till affären. Jag känner mig iakttagen och uttittad. Jag är väl medveten om att staten lyssnar av och spelar in telefonsamtal, det är det ingen tvekan om. Jag vet att webbkameror spelar det de ser, jag vet att smartphones spårar oss.
Det känns jobbigt, jag vill gärna vara anonym. Men även om jag skulle flytta ut i skogen så känner sociala medier mig bättre än jag gör och staten har ändå koll på det mesta, speciellt när det kommer till vem jag pratar med och vad jag handlar. Det gör att jag vill fly från den här världen. Jag vill inte leva i en värld där jag är ständigt övervakad. Kanske är det en utlösande faktor i de problem jag undrar över. Det är nämligen så att när jag stänger av musik och tv på kvällen för att sova då växer oron och paranoian.
Det känns som att det är folk i mitt hem och jag kan ligga och titta ut mot sovrumsdörren i flera minuter varje gång minsta ljud får mitt hjärta att slå ett extra slag. Jag har nämnt till min läkare att jag har daglig ångest, men han är ovillig att skriva ut något, men det har inte blivit bättre trots att över ett år passerat. Även dagtid har jag ångest, nästan konstant och jag vet inte vad det beror på. Jag har svårt att beskriva hur jag känner för oftast vet jag inte själv.
Jag känner mig normal för det mesta och det känns inte som att det jag upplever är illusioner även om de omkring mig skulle tycka det. Jag vet att jag är en spirituellt känslig person, kan det vara att jag känner av detta och helt enkelt hör och ser saker andra inte gör pga min känslighet? Det är inte röster jag hör, utan t ex som att någon sätter sig i soffan, öppnar kylskåpet eller går runt i lägenheten.
Jag vet inte, jag önskar jag kunde kontrollera mina tankar bättre. Men jag har tappat kontrollen. Jag vet inte vad jag ska göra, ångesten är det värsta. Jag hör inga röster, men det jag kan säga är att ibland är mina tankar lite udda. Som att jag tänker i "du-form" om mig själv.. svårt att förklara. Vad kan jag göra?
Psykolog Maria Kindstedt svarar:
Tack för ditt mail. Du beskriver verkligen en påfrestande situation; att dagligen kämpa med känslor av att vara iakttagen, uttittad och övervakad, inte konstigt att detta skapar ångest och oro! Vad bra att du har kontakt med en läkare. Du skriver att du ibland har svårt att beskriva vad du känner. Detta är inte ovanligt och kan bli ännu svårare när vi sitter i en vårdsituation och ska beskriva något för att be om hjälp.
Jag undrar därför om du tror att din läkare har uppfattat hur påfrestande din situation är? Ett förslag är annars att skriva en lista på de saker du besväras av till vardags, och ta med den listan till din läkare. Antingen kan du läsa den högt i rummet, eller ge den till läkaren att läsa tyst själv. Detta för att vara säker på att du får med all information du vill förmedla. Förslag på vad du kan skriva på din lista utifrån ditt mail är; att du känner dig iakttagen, uttittad och övervakad, och att detta har fått dig att dra dig undan och isolera dig.
I dagsläget har det till och med blivit svårt att gå till affären. Du är mycket vaksam hemma, blir lätt orolig om du hör ljud och det låter som att någon rör sig i ditt hem. Du beskriver även att du dagligen kämpar med ångest utan att veta vad detta beror på, och att du särskilt på kvällstid blir orolig och känner dig paranoid. Detta har pågått i över ett års tid. Om du vill kan du även ta med ditt fina mail och det här svaret till läkaren som grund för vidare samtal kring vad du skulle vilja ha stöd i.
Att leva med diagnoserna Asperger och ADHD gör att man ibland kan behöva att livet tillrättaläggs på ett sätt som passar en för att man ska kunna må bra och inte bli orolig eller stressad. Får man inte ett bra stöd i detta kan den oron och stressen även leda till ångest. Precis som du beskriver är man ofta en känslig person som upplever omvärlden på ett annorlunda sätt.
Det är heller inte ovanligt att man upplever sinnesintryck på andra sätt; att man t ex hör ljud som andra inte skulle lägga märke till eller att man upplever ljus, beröring, smak eller lukt intensivare eller annorlunda än andra. Om du tidigare har erfarenhet av att vara mycket uppmärksam på ljud, kan kanske detta vara vad du upplever när det låter som att någon är i din lägenhet?
Det som brukar hjälpa en att må bra är att få hjälp med struktur, förutsägbarhet och att få engagera sig i det man finner intressant. Det kan annars lätt bli så att man, precis som du beskriver, drar sig undan och isolerar sig då omgivningen känns för påfrestande.
Jag tänker att du kan be din läkare om hjälp med en samtalskontakt kring två saker; dels att se över hur ditt liv är tillrättalagt och att du har tillräckligt med stöd utifrån din ADHD och Asperger. Dels att få hjälp med att hantera ångest. Precis som du beskriver är ångest en känsla som kan signalerar till oss att fly och gömma oss. Detta gör dock att vi undviker sådant vi upplever som farligt.
Är det en verklig fara, som att kasta sig undan en bil som annars kör på oss, är detta ett bra skyddssystem. Är det däremot något vi upplever som farligt i stunden, men som vi vet inte är förknippat med egentlig fara, t ex gå och handla i affären, så gör detta istället att vi undviker fler och fler saker. Till slut kan vi få liv som blir väldigt begränsade och styrda av ångesten. Om vi får hjälp med att i små, små steg närma oss det vi upplever som jobbigt kan vi istället träna bort oron och ångesten.
En samtalskontakt kan även bli ett forum för dig att lyfta de tankar du har som du upplever som lite udda eller okontrollerbara. Tankar är aldrig farliga, men kan så klart kännas obehagliga om de väcker oro och ångest. Det finns många tekniker man kan använda sig av för att hantera obehagliga tankar. Även detta kan du få hjälp med i en samtalskontakt.
Här kan du läsa mer om:
Vänliga hälsningar,
