Jag tycker att min killes son är känslokall
Jag är tillsammans med en kille som har en son på 6 år. Vi har varit tillsammans i ca 1.5 år och snart ska vi bli sambos. Jag upplever problem med sonen och har alltid gjort det. Jag kan inte förklara, men han är väldigt känslokall och mycket i sin egen värld. Det är svårt att få kontakt med honom, han svarar inte när man pratar med honom utan måste säga till flera gånger.
Detta gäller inte bara med mig, utan även andra. Han har också väldigt svårt för att vara snäll och säga snälla saker, tvärtom säger han ofta mycket elaka saker. Han vägrar kramas med sin pappa, han "skjuter" bort kramarna som han säger. Han pratar också mycket tok, t ex "jag önskar jag hade ett gevär för då skulle jag skjuta mina fröknar för dom bestämmer så mycket". Eller han kan säga "pappa jag önskar du var död för då slipper jag dig".
Han slåss och bits ibland, och när vi då säger att han ska sluta, att det faktiskt gör ont, då säger han bara "men jag vill att det ska göra ont". vi har försökt så många gånger att föra en diskussion med honom om olika saker, men han verkar inte förstå att det exempelvis gör ont.
Som förskollärare ser jag att det inte är ett "normalt" beteende, vilket jag också försökt ta upp med min sambo. Han tar väldigt illa vid sig och menar att sonen är för liten för att förstå, att det blir bättre när han blir äldre. Kanske har han rätt, jag vet inte. Sonen har två mycket snälla föräldrar som bryr sig och gör allt och han leker bra med andra barn.
Jenny Klefbom svarar:
Det du beskriver är en liten knatte med ett sätt att uttrycka sig som snarare för tankarna till en desillusionerad tonåring. Att ta så grova våldsuttryck i sin mun vid så unga år tycker även jag borde väcka undringar hos såväl föräldrar som pedagoger. Vad det däremot beror på är en öppen fråga.
En möjlig förklaring är om han själv har upplevt våldsamheter, fått titta på vuxenfilmer eller hamnat på ”fel” ställen på nätet. Som du beskriver det så har han två snälla föräldrar, och det verkar därför inte så troligt att han har vuxit upp i en miljö präglad av våld?
En annan förklaring är att han faktiskt inte riktigt förstår vad det är han säger, eller att hans uttalanden är uttryck för en otillfredsställande livssituation. Om det är så, så borde hans beteenden förekomma både hemma och på förskola/skola. Vanligt är att man från skolan sida slår larm, och har möten med föräldrar, om man ser att det är något som väcker oro hos ett barn. Därför är det en viktig ledtråd hur din sambos sons pedagoger ser på honom. Har de signalerat oro, eller undringar över hans utveckling? Om inte dina påpekanden gör något intryck på din sambo, så borde han ju reagera på om det slås larm från skolans sida.
Du och din partner står inför att bli sambos. Det innebär inte att du ska bli pojkens nya mamma, men det innebär faktiskt att du ska bli en viktig vuxen i hans liv. Jag tycker att det i den situationen är rimligt att du och din blivande sambo är överens i synen på den pojke ni gemensamt ska uppfostra och leva tillsammans med.
Med tanke på att du som förskollärare har goda kunskaper om barns utveckling, och att man får anta att din man förstår att du vill flytta ihop med honom för att du tycker om honom och vill få familjelivet att fungera, är det rimligt att du ställer krav på att han reder ut dessa meningsskiljaktigheter med dig innan ni flyttar ihop. Risken är annars stor att pojken hamnar i skottgluggen för en mängd konflikter er emellan, och det är det sista en pojke med hans problembild behöver.
Se därför till att du och din partner talar igenom det här ordentligt – tills ni hittar en kompromiss som ni båda kan leva med. Behöver ni hjälp med detta kan ett besök på familjerådgivningen rekommenderas.
Vänlig hälsning,
