2011-02-11
Skolkuratorn berättade allt för lärarna
Kuratorn på min skola är opålitlig. Jag berättade för henne om ett problem jag har som är fysiskt men det påverkar mig psykiskt (jag blir rädd och ledsen). Först berättade hon om problemet till alla lärare för att hon tyckte "det var viktigt för dem att veta" och nu vill hon bara träffa mig, om och om igen.
Jag har varit där ca. 6 ggr nu, mot min vilja. Jag vill inte gå dit, jag känner att jag behöver prata med någon, men inte henne. Jag litar inte på henne och dessutom sa hon en gång "sen då du får veta var problemet ligger (fysiskt) så vill jag veta vad det är!" och "åh jag hoppas du får veta det snart så får jag också veta det" jag vill inte ens berätta vad det är åt henne mer.
Jag har inte fått veta var problemet ligger, det är ett medicinskt mysterium. Det känns som hon bara vill träffa mig för att hon ska få veta vad problemet är och vara med om ett "medicinskt mysterium" som läkarna kallar det. Jag vill inte ha något att göra med henne mer, men jag vet bara inte hur jag skall berätta det för henne. Dessutom tycker hon mitt fall är fascinerande. Jag tycker inte det är någonting fascinerande med mitt fall, jag behöver bara någon att berätta mina rädslor som har med den här "sjukdomen" att göra.
Hon borde hjälpa, men det gör hon inte. Jag kan ju berätta åt min läkare om rädslorna också, men hennes uppgift är väl att få reda på det fysiska eller hur? Jag VILL berätta för någon, men jag vet inte om jag nånsin kan lita på någon igen.
Jenny Klefbom svarar:
Din skolkurator har definitivt gjort fel, då hon lämnat ut dina förtroenden till lärarna på skolan. Kuratorer, liksom skolpsykologer, har tystnadsplikt gentemot lärarna, och även om det i vissa fall kan vara befogat att lärare får reda på saker (om de påverkar undervisningen till exempel), så ska det inte ske förrän kuratorn och eleven, och när det gäller yngre barn även föräldrarna, är överens om saken. Därför har du all rätt att vara besviken på din kurator, och jag förstår om du inte vill fortsätta dina samtal hos henne.
En annan sak är kuratorns nyfikenhet. Som du har uppfattat det så är kuratorn nyfiken för sin egen skull, och inte främst för att kunna hjälpa dig. Så ska det naturligtvis inte vara. Kuratorns roll är ju att vara ett stöd för eleverna. Det ingår därför i yrkesrollen att inte bli ”förfärad”, ”fascinerad” eller på annat sätt lägga in sina egna personliga känslor. Samtidigt är kuratorer bara människor, och beroende på vad ditt problem handlar om kanske det har varit svårt för henne att inte visa sitt intresse på något sätt. Och även om hon gått över gränsen för vad som rör henne, och vad som rör dig, så hindrar det inte att hon samtidigt också har en genuin önskan att hjälpa och stötta dig.
Men – som det har blivit mellan er så är det inte längre ett stöd du önskar eller behöver. Och då måste du säga ifrån när kuratorn bara vill boka fler tider. Det finns inget annat sätt hon kan få reda på saken på? Jag undrar lite var dina föräldrar finns i allt det här? Om du, som ju dessutom har dina fysiska problem, inte dessutom orkar ta en konflikt med skolkuratorn så verkar det rimligt att din mamma eller pappa kunde sköta om det samtalet åt dig. Berätta för dem om hur det är, och be dem ringa kuratorn för din räkning.
Jag är dessutom säker på att du kan hitta det stöd du söker på annat håll. Din läkares roll är kanske inte att ha stödsamtal med dig, men jag tycker ändå att det skulle vara värdefullt om du berättade om din oro för henne. Kanske kan hon lugna dig angående de medicinska frågorna, kanske kan hon hänvisa dig till en kurator eller psykolog som finns på sjukhuset.
Ett annat alternativ finns i Ungdomsmottagningen. Där arbetar också kuratorer, som även de omfattas av tystnadsplikt. Om du får en ny samtalskontakt, så tycker jag att du ska börja med att berätta om det svek som du upplevde i kontakten med skolkuratorn. Det är viktigt att din nya stödperson vet om vad du har varit med om, så att han eller hon får en chans att vara extra lyhörd för dina behov av integritet.
Vänlig hälsning,
