10/26/2009

Min flicka pratar bara om sig själv i tredjeperson

Min flicka 3,8 år pratar bara om sig själv i tredjeperson, hon använder inga personliga pronomen överhuvudtaget. Hon har besökt logoped eftersom hon är lite sen i sin språkliga utveckling.

Hon pratar för fullt men har dåligt uttal. Hon förstår skillnaden mellan jag och du men vill inte använda dem. Vad kan det bero på? Kan jag hjälpa henne på något sätt? Hemma använder jag bara du, jag, dig och mig osv..

Hon har inga problem att leka och samspela med andra barn.

Logopeden sa att det kan bli tal om en psykologisk bedömning av henne, eftersom hon inte pratar om sig själv som jag. Vad innebär det? Jag är orolig!


Jenny Klefbom svarar:

Jag tolkar det som att din oro väcktes just av att logopeden förde psykologutredning på tal. Och det är förstås väldigt oroande att få ett sådant förslag om man inte samtidigt får en förklaring av hur logopeden tänker. Då är det lätt hänt att man far iväg i fantasier om att logopeden ser något fel, men inte riktigt vågar tala om det för dig som förälder.

Av den anledningen är det av största vikt att du omedelbart kontaktar logopeden och ber henne/honom förklara sina tankar. Det behöver inte alls ligga någon allvarlig oro för din dotters utveckling bakom förslaget. Tvärtom skulle det kunna vara så att logopeden ville göra er mindre oroliga genom att berätta att det finns hjälp och stöd att få om ”problemen” inte försvinner av sig själva.

Jag antar att du med tredje person menar att din dotter använder sitt namn när hon talar om sig själv. Min bedömning är att det inte alls behöver vara något avvikande i att ett treårigt barn gör så. Men visst talar det för en viss försening i den språkliga utvecklingen.

Kanske bör man här skilja mellan känslomässig och kognitiv (intellektuell) utveckling. Vad jag menar är alltså att din flickas beteende inte alls tyder på någon typ av känslomässiga problem. Men är man språkligen försenad, så kan man ibland vara försenad även på andra kognitiva områden. Vad logopeden därför kan ha menat, är att det kan vara på sin plats att genomföra en mer generell kognitiv bedömning, som görs av psykologer, för att se om problemen är ett uttryck för en renodlat språklig försening, eller om det också finns förseningar på andra områden.

När det gäller specifikt språklig träning tycker jag att logopeden är bäst lämpad att ge dig råd om hur ni ska göra hemma. Om det visar sig att logopeden tycker att det är befogat att göra en kognitiv bedömning av din dotter, är det något jag rekommenderar dig att ta emot. Det är en god hjälp i att veta hur man ska hjälpa, stötta och bemöta sitt barn, det vill säga hjälp som du ju efterfrågar.

Med vänlig hälsning