2/25/2011

Min 7-åring är långsam och vill inte svara på frågor i skolan

Jag har en pojke som går i ettan. Han trivs i skolan, är omtyckt av kompisarna och är på det hela taget en vanlig snart-åttaåring.

Han har en god självkänsla, stark integritet o bestämd vilja, han vet precis vad han gillar eller inte. Han har alltid varit sån, t ex kramar han inte vem som helst (men han är väldigt gosig med familjen).

I skolan har vi nu uppmärksammats på två problem: dels att han inte vill svara på frågor, dels att han jobbar extremt långsamt i svenska och matte. Han är redan bra på både svenska och matte och säger själv att det går trögt för att det är så tråkigt och meningslöst (kan redan, tycker han). Läraren säger att han är duktig och kan mycket, men det är ändå ett problem att han inte kan snabba på. Sonen säger också: jag bara _är_ långsam, går inte att ändra.

Han kan vara snabb men är en nogrann person som är mån om att det ska bli rätt och bra och fint, och han är inte lätt att stressa. Det är i alla sammanhang viktigt för honom att få göra saker i egen takt.

Andra problemet är att han inte vill svara. Själv säger han att om de andra barnen vet att han kan saker, kommer de tjata och vilja veta mer (han kan mycket om teknik och naturkunskap o likn). Hans lärare säger att det är OK att han inte vill svara på frågor om sig själv som t ex favoritfärg men hon vill förstås att han svarar om han kan på kunskapfrågor.

Min fråga är: kan dessa två problem vara en ren mognadsfråga som kommer att "växa bort"? Hur kan vi hantera detta på bästa sätt?


Jenny Klefbom svarar:

Du beskriver två problemområden hos din son. 1. Han är extremt långsam och 2. Han kommunicerar inte när det krävs av honom.

När det gäller långsamheten så finns det visst barn som arbetar bäst när de får göra det i sin egen takt. Det som däremot konfunderar mig är hans eget sätt att förklara detta. Han menar på att han jobbar långsamt för att uppgifterna är tråkiga och meningslösa. SAMTIDIGT beskriver du att hans långsamhet främst beror på hans stora noggrannhet, och hans behov av att allt ska bli rätt och bra. Det här hänger inte ihop. Tycker man att något är så lätt att det är tråkigt, då lägger man inte ner så mycket möda på det. En alternativ förklaring bakom hans långsamhet skulle kunna vara att han tenderar att fastna, och har svårt att ”komma vidare” med arbetet.

Ytterligare en tankeväckande omständighet är att han, vid snart 8 års ålder, inte anpassar sig bättre till gruppens normer, och de krav som ställs i skolan. När man är så pass gammal brukar man sträva efter att vara som andra, och göra som läraren säger. Att det inte alltid lyckas för 7-åringar att skynda sig är en sak, men att inte ens ha någon intention att skynda sig är en helt annan.

När det gäller din pojkes svårigheter att kommunicera sina kunskaper, dyker också ett helt irrationellt resonemang upp. Det är knappast någon risk att han kommer att överfallas av en hop kunskapstörstande förstaklassare om han blottar att han kan saker om teknik och naturkunskap. Det brukar vara helt andra saker som intresserar mest i den åldern. Hans argument tycks därför ganska ogrundat, och man kan inte låta bli att misstänka att han har hittat på det främst för att slippa ifrån något han tycker är jobbigt. Även här är det tankeväckande hur lite han bryr sig om vad andra förväntar sig av honom. Han har ju gått i skolan ett tag, och barn i hans ålder brukar vara helt införstådda med varför man går i skolan: För att lära sig saker, och hur dessa kunskaper mäts: Genom att man berättar att man vet. Han förstör ju främst för sig själv, som inte visar vad han kan även för läraren.

Du undrar om hans problem är en mognadsfråga, och det kan man definitivt säga att det är. Han kan en massa (kanske mer än de flesta 7-åringar?), men har ett betydligt yngre barns sätt att handskas med krav och andras förväntningar. Han ter sig alltså ojämnt utvecklad. Huruvida detta kommer att växa bort går det däremot inte att uttala sig om utifrån ditt brev.

Som jag förstår situationen, är man från skolans sida oroad över din sons bristande följsamhet. Har man från skolans sida presenterat någon plan för hur man ska handskas med den? Har man kommit med några förslag till er? Kanske tycker man att pojken, trots sina beteenden, klarar sig bra kunskapsmässigt, och att man därför vill se tiden an. Då finns det inget skäl att göra något annat än detta – det är ju i skolan problemen finns!

Oroar man sig däremot i skolan för hur det här ska påverka din sons inlärning eller sociala situation i klassen, tycker jag att ni ska ställa krav på en psykologutredning av skolans psykolog.

Med vänlig hälsning,