4/5/2011

Känner mig påhoppad av vänliga kommentarer!

Det har flera gånger under det senaste året hänt att jag får milda "utbrott" när människor jag inte känner så väl (men ändå har en relation till, typ dagispersonal och barnmorska) kommer med olika välmenande kommentarer. Det som jag skäms mest för var när en dagispersonal frågade "Hur är det med dig?" och jag anklagde henne för att låta hånfull och nedlåtande. Jag ber nästan genast om ursäkt när det händer, men det skulle vara mycket bättre om jag inte sa något från början. Efter att jag sagt något sådant går jag och oroar mig för vad de tycker om mig och mår dåligt av det istället. Det händer framförallt med människor som jag upplever som lite framfusiga och överdrivna. De får mig att känna mig trängd och jag börjar undra om de egentligen menar något annat än det som de ordagrant säger. När tanken väl börjat spinna så hos mig känner jag mig kränkt och "hoppar på" dem. Ironiskt nog hoppar jag alltså på andra för att jag misstolkar deras vänlighet som påhopp på mig. Varför gör jag så här och hur kan jag får en mer avslappnad attityd till dessa människor så att jag inte övertolkar och feltolkar dem? Kan det vara ett stressymtom?


Liria Ortiz svarar:

Tack för det öppenhjärtiga brev som du har skrivit till oss på Psykologiguiden. Du har flera kloka reflektioner som jag kommer att utgå ifrån i mitt svar till dig.

Du undrar om dina ”milda utbrott” på frågor från omgivningen om hur du mår kan vara ett tecken på att du är under stress. Det är en rimlig tanke. I situationer när vi är pressade kan vi uppfatta en fråga om hur vi har det som en besvärlig fråga. Vi varken vill eller orkar berätta hur det är. Det kan särskilt bli så om vi känner skuld och skam för det läge som vi hamnat i. Hur är din situation? Kan detta spela roll för den olust som du tycks få när folk omkring dig frågar hur du mår?

En annan möjlighet är att ditt sätt att reagera kan förstås utifrån din livshistoria. Om vi har vuxit i en omgivning som var gränslös i förhållande till oss. Om de vuxna trängde sig på med krav på att vi alltid skulle berätta om vad som hände oss eller om vad vi tänkte och kände. Då kan vi utveckla en inlärd olust inför frågor som handlar om att vi ska berätta om oss själva. Ser dina erfarenheter ut på det sättet?

Vad är då möjligt att du kan göra åt dina svårigheter? Jag föreslår att du observerar ett tag hur folk omkring dig frågar andra om hur de mår. Vilka formuleringar använder man? I vilka syften frågar man? Oftast är det nog så att vi när vi frågar om detta så är det en social signal som vi använder oss av. Vi vill visa artighet och välvilja. Vi förväntar oss inte en utförlig eller ärlig berättelse från den andre om hur det är. Snarare kan det om det inträffar uppfattas som märkligt och pinsamt. Det vi förväntar oss är snarast en kort fras om att det är bra, och en följdfråga om hur vi mår, som vi svarar på med samma korta sätt.

Det händer förstås att någon genuint undrar hur en annan person mår. Bli uppmärksammare på när det inträffar. En person kan exempelvis med sitt kroppsspråk och tonläge väcka omgivningens oro för att personen är nedstämd och orolig, eller kroppsligt sjuk. Genom att observera hur andra får frågor om hur de mår kan du bli medvetnare om hur det sociala samspelet ser ut, och vad frågor till dig, om hur du mår, har för syfte. Kanske är folk bara artiga. Kanske du, utan att du själv är så medveten om det, sänder signaler om att du inte mår så bra, och några blir bekymrade och vill vara till hjälp.

Jag föreslår också att du hittar och lär dig att använda några nyckelfraser för att svara på frågor om hur du mår. Det kan underlätta för dig att hantera situationerna i stunden, och ge dig tid att iaktta vad som händer på ett mer eftertänksamt sätt och inte behöva misstolka situationen.

Gör på det här sättet om du finner den här idén användbar för dig: - Skriv till vänster på ett papper av vilka personer och i vilka situationer som du får frågor om dig själv. - Skriv sedan till höger hur du vill svara på frågorna. Hitta ett anpassat sätt att svara som passar personen och situationen. - Öva sedan att använda dina fraser i de situationerna. Gör en erfarenhet av vad som fungerar bra och vad du kan behöva ändra på för att det ska fungera bättre. Målet är att du får en bemästringskänsla i situationer när andra ställer frågor om dig eller ditt mående och sätt att svara som, för att citera dig, är ”mer avslappnat”.

Varma hälsningar och lycka till!