Förälskelse i terapeuten
Mitt problem är att jag är tokförälskad i den psykolog jag går vid. Har gått där i ett och halvt år efter en stor livskris som sedan resulterat i en livsterapi från barndom och framåt. Jag har sådan ångest för mycket av min livssituation men börjar förstå att ångesten för detta är den som upptar för mycket plats. Blir begränsad i hur jag skall ta upp frågor om starka känslor som jag känner på många plan.
Jag vågar inte ta upp detta med min psykolog i rädsla att det skall göra att vi inte kan fortsätta den relationen, vilket är mycket viktigt för mig. Han har min fulla respekt och är yrkesmässigt professionell. Har hjälpt mig genom mycket svåra situationer. Jag kommer aldrig att få denna möjlighet till hjälp mer och jag vill komma i mål med mig själv när jag nu gjort ett så stort jobb. Men jag kan faktiskt inte rå för vad jag känner. Känslan har växt fram med början för ett drygt halvår sedan.
Känsla upptar mig natt och dag nu. Det är så sorgligt! Han har dessutom en relation redan har jag fått reda på och det gör ju att mina skamkänslor är så stora. Vad gör jag ? Hjälp!
Staffan Carazo svarar:
Det kanske kan lugna dig att veta att det inte är en ovanlig situation. Om din psykolog är professionell (vilket du skriver) kommer han också att kunna hantera dina känslor. Det är ett absolut tabu för en legitimerad psykolog att inleda ett kärleksförhållande med en klient.
Du beskriver att relationen till din psykolog behandlat ”en livsterapi från barndom och framåt”. Det är naturligt att en sådan relation också får stråk av barn-förälder relation (beroende). Du tar själv upp att du inte vill förstöra din möjlighet till hjälp på grund av dina känslor för din behandlare. Det skall också en psykolog vara medveten om.
En legitimerad psykolog skulle inte utnyttja den beroendeställning som det innebär när man anförtror sig på ett sådant sätt till honom/henne att det bär likheter av samma beroende som ett barn har till en vuxen. Det innebär alltid risk för ett sådant beroende från en klient när man av behov vänder sig till en psykolog. Det är därför också strikt förbjudet för en psykolog att bryta sådana professionella gränser.
Det bör däremot vara möjligt för dig att diskutera dessa känslor så att de inte utgör ett hinder för dig i er fortsatta behandling. Problemet med skamkänslor är att de lätt lägger lock på det som ligger inunder. Skamkänslor utgör på så vis ofta ett ”hinder” om dem inte tas upp för diskussion i behandlingen.
En legitimerad psykolog skall kunna hantera såväl skamkänslor som sorg, förälskelse, ångest, rädsla, aggression och andra teman. Du skall med andra ord kunna ta upp det med din psykolog utan att riskera er behandling.
Med vänliga hälsningar,
