Hans tv-beroende förstör vårt äktenskap
Min man är beroende av tv. När han kommer hem från jobbet sätter han på tv:n sen sitter han där några timmar. Jag eller han gör något att äta, det äts ofta framför tv:n. Sen sitter han där tills han somnar. Detta om jag inte säger ifrån. Då kan han leka en stund med barnen men i tv-rummet medan tv:n är på. Ofta går hans uppmärksamhet iväg till tv:n så småningom. Då pockar dom på hans uppmärksamhet genom att slå varandra, kasta saker, mm. Då blir han arg för att dom stör. Barnen är 3,5 och 2 år. Varje kväll somnar dom i soffan hos oss och sen bär vi in dom i sina sängar. Jag är orolig att dom ska få problem av det.
I ca tre år har han sovit i soffan framför tv:n 99 nätter av 100. Den är på hela natten. Ibland kommer jag upp på natten och stänger av den. Då vaknar han ibland och blir arg för att "jag tittade ju på det där". "Vad var det du tittade på?" frågar jag. Men det vet han inte, han sov ju.
Nu har jag äntligen fått in honom i sovrummet men det krävdes en tv för att locka in honom dit. Han tittar med hörlurar för att jag ska kunna sova. Varje kväll lägger han sig, sätter in hörlurarna och "försvinner".
Om jag säger något kommer alltid ett "va" medan han tar av en hörlur för att lyssna, svara och sen sätter han in den igen. Jag ligger och tittar på hans rygg och känner mig besviken. "Ska det vara så här resten av livet?" Sex har vi endast 3-4 ggr/år. Jag har ofta förklarat hur jag känner, då blir det bättre i 2-3 dagar. Sen samma igen. Kan det hjälpa honom med KBT?
Staffan Carazo svarar:
Tack för din fråga. Det är en viktig fråga och jag hoppas det är ok för dig om jag tar mig friheten att omformulera den lite grann. Jag uppfattar att problemet för era barn verkar vara bristen på uppmärksamhet från deras pappa. Hans tv-beroende är bara en del av det problemet. Det verkar också vara din upplevelse av ert äktenskap. Du beskriver att din man inte ger dig den uppmärksamhet som du behöver.
Jag skulle även vilja omformulera din fråga om det kan hjälpa din man med KBT? I det skedet ni befinner er tycks det vara mer du som lider. Det är inte möjligt att hjälpa någon med psykologisk behandling som inte själv vill det. Om du skulle få din man att gå i KBT för din skull, men utan egen motivation så är chansen stor att du blir ytterligare besviken. Egen motivation är A och O i psykologisk behandling.
Det närmaste ni kan komma en behandling av ert äktenskaps- och familjeproblem är förmodligen parkonsultation hos en psykolog som arbetar med detta. Där kan ni tala ut med varandra och få hjälp med att förtydliga problemet. Om din man sedan vill arbeta vidare med frågan kommer att visa sig. Om han inte vill det, så blir också det tydligt.
Du skriver att du är besviken och undrar om det ska vara så här resten av livet? Det är en smärtsam fråga du ställer. Jag tror att du skulle må bra av att själv ta upp din livssituation med förslagsvis en psykolog. När man lever ihop krokar ofta ens egna problem ihop med ens partners svårigheter. Det som framträder som en kris i en relation, kan dock också bli en möjlighet till egen utveckling.
Jag önskar dig lycka till. Jag hoppas att ni hittar ett sätt att ta hand om varandra och er familj.
Med vänliga hälsningar,
