4/14/2011

Hur hittar jag jämnåriga på min nivå?

Jag är en tjej på femton år. Jag har alltid kännt mig smartare än min omgivning, fått benämningar som "levande uppslagsverk", "lexikon" "MVG-barn" osv. Jag gillar att ge mig själv utmaningar som språk och sudoku, och brukar klara det mesta bra. Jag är duktig inom det mesta jag tar mig för.Jag har god taktkänsla och bollsinne. Jag är en perfektionist. Jag minns massor och har lätt att lära.

Men det är inte alltid något bra. De flesta av mina klasskamrater är på en lägre nivå, och jag blir ofta missförstådd för att folk helt enkelt inte förstår mig. Däremot, bland vuxna känner jag mig helt komfortabel och blir lätt vän med äldre. Jag känner att bland jämnåriga uppfattas jag ofta som lite nördig, men bland vuxna uppfattas jag bara som klipsk och med i samtalet. Det gör att jag hellre pratar med vuxna, och en del ser mig som lärarnas kompis. Men jag känner mig inte hemma bland mina jämnåriga, det är bara sällan som jag träffar någon jag verkligen kan njuta av att umgås med.

Jag har under de senaste åren tuffat till mig lite och fått mer egen attityd, och ses inte längre bara som smart och nördig utan den som snackar med de tv-spelsspelande killarna och gillar rockmusik. Men jag är ändå ensam på vardagskvällar och träffar sällan jämnåriga på deras eller mitt eget initiativ.

Är jag överbegåvad eller bara en ensam pluggistonåring? Jag skulle vilja ta ett IQ-test, var gör jag det? Hur hittar jag jämnåriga som är på min nivå?


Jenny Klefbom svarar:

Just i din ålder brukar det vara som allra viktigast att passa in, att vara lik andra och inte vara ensam och utanför. Jag förstår därför att du har ansträngt dig extra för att smälta in, och att du i någon mån oroar dig för att det ändå inte riktigt lyckats. Vad jag däremot undrar över är om du skriver hit om ditt problem för att du verkligen lider av din ensamhet? Eller mer för att du vill vara sådan som omgivningen förväntar sig att 15-åringar ska vara?

Den fråga du skriver på slutet: ”Är jag överbegåvad eller bara en ensam pluggistonåring?” tolkar jag som att du skulle vilja veta mer om dig själv. Jag förstår det som att du funderar mycket över vem du är, och hur du är jämfört med andra i din ålder. Är det så, det vill säga att du faktiskt upplever det som ett problem att ha de här funderingarna, så skulle du själv kunna vända dig till skolpsykologen eller BUP med en önskan om att få göra tester som ett led i en utredning. Men för att det ska vara aktuellt måste det också finnas ett problem med i bilden. I ditt fall så skulle väl problemet handla om att ditt sociala liv inte riktigt fungerar? I synnerhet fungerar det dåligt jämfört med hur väl du fungerar på det intellektuella området.

Beroende på dina tankar och känslor tänker jag mig att det finns flera alternativa vägar för dig. En väg är att strunta i samhällets konventioner, och faktiskt umgås med vuxna eller äldre tonåringar. Sådana som uppskattar dig, och som du har utbyte av. Och samtidigt strunta i vad dina jämnåriga tycker om saken. Det är ditt liv, och du har rätt att vara sådan som du är.

En annan väg är att söka dig ett umgänge utanför skolan. Så gör många som har smala intressen, eller som upplever att de inte hittar likasinnade i sin klass eller skola. På nätet finns det en massa människor som söker kontakt utifrån olika intresseområden. Där finns till exempel föreningen Mensa, där man bara får medlemskap om man får mycket höga poäng på intelligenstest. Men jag tror nog att du skulle kunna hitta vänner även i andra sammanhang.

En tredje väg är att fortsätta göra som du har gjort; att anpassa dig mer till de andras stil, och kanske också börja ta initiativ till att träffas på fritiden.

Och så finns det då den fjärde vägen, att söka professionell hjälp för att bättre förstå dig själv. Kanske kan det leda till att du bättre förstår vad dina svårigheter beror på, och vad du kan göra för att mildra effekten av dem. Sök den hjälpen om du själv lider av din situation, känner att något är fel eller inte fungerar eller om du börjar undra över om du gör rätt tillsammans med andra.

Jag önskar dig lycka till, vilken väg du än väljer!