4/1/2011

Ska bli pappa - är rädd att inte orka leva med min flickvän

Jag har precis fått veta att min flickvän är gravid. Det har även gått ganska lång tid på graviditeten. Mitt problem är att jag under det sista året träffat en annan person ganska ofta. Jag kan inte svara på exakt varför jag gjort detta. Jag har hela tiden vetat att det varit fel, men ändå har jag fortsatt! Min flickvän vet om att jag varit otrogen, men inte hur mycket jag varit det.

Nu är hon överlycklig, och jag ser verkligen hur mycket hon längtat efter detta. Problemet är att jag kan verkligen inte känna ren lycka, pga hur jag har levt sista tiden. Ena dagen så är jag jätteglad och känner att detta kommer att ordna sig, vi kommer växa oss starkare tillsammans nu! Men nästa dag känner jag ren panik och tänker på hur det kommer bli för barnet och för mig om det visar sig att vi inte kan leva ihop!

Jag känner mig trött hela tiden och jag kan inte visa några känslor längre, varken glädje eller sorg. Det känns som om man bara försöker överleva varje dag, och tror att allt kommer lösa sig av sig själv!!

Vet inte hur jag skall hantera det här. Det känns som om hela mitt framtida liv står på spel och jag vet inte hur jag ska agera! Jag vill ju bara att allt skall kännas rätt till 100%, och jag vill ju kunna vara den lyckliga pojkvännen som man skall vara när det är så här!

Tror ni att jag kan växa in i detta och bli lycklig, eller kommer det här följa mig hela livet? Jag trivs ju bra med henne, jag är bara så rädd att jag inte tycker om henne tillräckligt mycket!!


Jörn Aasmundsen svarar:

Det framkommer av din fråga att du har motstridiga känslor i den livssituation du nu är i. Å ena sidan beskriver du att du känner dig jätteglad, å andra sidan att du grips av panik om det skulle visa sig att ni inte kan leva ihop. Dessa känslor är givetvis fullt förståeliga och reflekterar den kluvenhet du känner.

För att försöka besvara dina frågor, skulle jag först vilja backa tillbaka till när du inledde din relation till den andra personen. Du beskriver inte hur ni träffades, men min första fundering blir hur du vid den tidpunkten upplevde relationen till din flickvän. Fanns det redan då en osäkerhet hos dig ifall du kände tillräckligt starkt för henne?

Det finns många skäl till varför man är otrogen och bara du kan svar på hur det var för dig. Ofta finns det någon typ av missnöje eller brist som man upplever att man inte får tillfredsställt i den relation man befinner sig i. Ibland handlar det enbart om sexuell attraktion, men inte så sällan är också andra känslor närvarande, känslor som innebär att man ifrågasätter relationen till sin partner, i ditt fall din flickvän.

Jag uppfattar inte av det du skriver om ifall du fortfarande träffar eller har kontakt med den andra personen, men det att bryta sig ur ett förhållande där man känner starka känslor kräver stor beslutsamhet, även om du (som du skriver) har vetat att det varit fel och har dåligt samvete för det du har gjort.

Du berskriver också att din flickvän vet att du varit otrogen, men inte i vilken omfattning. Av din fråga framkommer inte vad du berättade för henne, inte heller hur hon förhöll sig till det du sa. Dock förstår jag av det du skriver att kontakten med den andra personen varit mer omfattande än vad din flickvän känner till. Samtidigt beskriver du att din flickvän är överlycklig över att vara gravid med ert barn, något som leder mig till att tro att hon åtminstone accepterat det du hitintills har berättat för henne.

En annan fråga jag funderar på, är hur du och din flickvän har resonnerat kring det att bli gravida. Var det ett ömsesidigt beslut, ville en av er mer än den andre eller var det något som skedde oplanerat? Beroende på vad som är svaret på denna fråga, kommer också upplevelsen av den livssituation du befinner dig i påverkas. Inledningsvis i din fråga beskriver du att graviditeten gått ganska långt, och jag uppfattar därför att det inte är aktuellt att ta abort, varken av medicinska eller känslomässiga skäl.

Av det du skriver, uppfattar jag att du känner att du vissa dagar känner att detta kommer att lösa sig och att ni kommer att växa er starkare tillsammans, men att du samtidigt är rädd för att du inte kommer att tycka tillräckligt mycket om din flickvän.

Att leva tillsammans i en relation handlar om att acceptera att det finns saker som man får och är tillfreds med i den relation man lever i, men att det också finns saker som man inte kommer att få. Bara du kan avgöra vad som är viktigt för dig. Samtidigt innebär det att bli pappa också en stor möjlighet för dig att fördjupa dina känslor till din flickvän.

För de flesta föräldrar, oavsett av vilka skäl man befinner sig i en kris, så är barn en väldigt viktig motivationsfaktor för att ta tag i saker man tycker är svårt. Jag tänker mig att detta resonnemang också anknyter till det du skriver om att vara "den lyckliga pojkvännen som man skall vara". När man väntar barn, finns det gärna en massa fantasier och ideal om vad man skall känna. Om man av ett eller flera skäl inte känner "som förväntat", innebär det gärna att man rannsakar sig själv och ifrågsätter varför man inte känner som man borde. Jag tror det är viktigt att i sådana ögonblick komma ihåg att man känner det man känner och att det först är när man erkänner det som man har möjlighet att åstadkomma verklig förändring.

Avslutningsvis, du beskriver många tankar och känslor som både berör ditt dåliga samvete gentemot din flickvän, osäkerheten inför framtiden, hur det kommer att bli för barnet samt hur du själv känner. Ibland behöver man hjälp utifrån för att sortera alla dessa tankar och känslor, och jag skulle därför rekommendera dig att söka hjälp, exempelvis hos en legitimerad psykolog eller hos Familjerådgivningen i den stad du bor. Beroende på hur du tänker att du vill involvera din flickvän i dessa tankar, är det givetvis också en möjlighet att hon kan vara med, både för hennes men också för ert blivande barns skull.

Lycka till!