3/1/2011

Känner mig äcklad av mig själv

Vet inte vad jag ska göra men jag vill inte leva så här längre. Jag känner mig äcklad av mig själv! Jag är ful och korkad- säger fel saker hela tiden och ofta kommer jag inte ens på nått att säga.

Gör jag inte det mår jag jättedåligt. Sitter ofta framför datorn och filmar in mig själv i olika vinklar och även om jag blir jätteledsen över vad jag ser så gör det mig på något sätt lugn. Har försökt komma på vad jag skulle kunna göra för att bli finare men det är så mycket som är fel så jag vet inte var jag ska börja.

När jag ser sms/kort/facebook-kommentarer som jag har skrivit till andra får jag ont i magen och raderar det som går för jag tycker allt jag har skrivit låter så konstigt.

Nu pluggar jag till sjukgymnast och har kompisar i skolan som jag tycker så mycket om men jag förstår inte varför de vill vara med mig. Har funderat på om de umgås med mig för att de tycker synd om mig eller om de gör det för att vara snälla och det gör mig ledsen. Jag vill bara att de ska tycka om mig lika mycket som jag tycker om dem!

I skolan är jag hela tiden rädd för att göra bort mig- säga fel saker- vilket jag gör om någon pekar ut mig. Har ingen allmänbildning och kommer inte ihåg saker. Jag försöker verka glad och framåt men mår inte alls bra egentligen.

Hemma gråter jag. Jag känner mig nervös hela tiden och mår dåligt när människor tittar på mig. Hade en panikattack för några år sedan men har bara haft det en gång. Jag vet inte vad jag ska göra- jag orkar snart inte mer.


Ingrid Gråberg svarar:

Eftersom du kommit in på en 3-årig högskoleutbildning som brukar ha bra många fler sökande än det finns platser, så måste du ha klarat dina gymnasiestudier bra. Du har också lyckats bli vän med flera av dina kurskamrater, vilket betyder att du i alla fall måste ha en hygglig social kompetens.

Att dina trevliga vänner bara skulle vara tillsammans med dig för att de tycker synd om dig har jag svårt att tro. Förmodligen lyckas du bra med att hålla uppe en ”glad och framåt” fasad. Och dina kurskamrater har antagligen inte en aning om hur illa det är ställt på insidan.

Det verkar som att du nedvärderar allt som har med din person att göra – allt från ditt yttre till dina förmågor och personliga egenskaper. Ingenting som du säger eller gör verkar duga i dina egna ögon. Jag undrar hur denna oerhört negativa självbild har uppstått. För ingenting i ditt brev antyder att du får negativa kommentarer från omgivningen. Du raderar saker du skrivit för att DU tycker att det låter konstigt, inte för att någon annan kommenterat din text och kritiserat dig.

De uppfattningar du har om dig själv, och det du gör, stämmer säkert dåligt överens med hur andra uppfattar dig. Men även om det ”bara” är i ditt huvud som allt utspelar sig så är det inte svårt att förstå att du mår riktigt dåligt av detta. Våra tankar har nämligen en stor makt över oss. Om man tänker att man är värdelös är det lätt att känna sig så.

Jag tycker definitivt att du ska se till att få hjälp med att ifrågasätta dina negativa tankar och fundera över hur de har uppstått. Du mår så pass dåligt att du ”snart inte orkar mer”, så du har redan konstaterat att så här kan du inte ha det längre.

Ta kontakt med den psykiatriska öppenvårdsmottagningen eller be din husläkare ordna en remiss till en psykolog. Det finns hjälp att få.

Vänlig hälsning,